Vill inte bli rörd av min sambo! Vad är fel på mig?

Jaa samma här, känner likadant.. även om jag vill mysa ibland, men då ska det mest vara på "mina villkor".

Vill inte känna såhär...och jag vill inte ha någon annan än honom heller

Har du alls vart riktigt RIKTIGT kär i han från början?. Det låter inte som det.

Jag tycker att du kanske ska ta dig en liten lägenhet och bo för dig själv ett tag.

TS och Hejj: är ni säka på att det är KÄRLEK ni känner då? Ibland stannar man i ett förhållande för att det är praktisk och bekvämt att vara två, men ett förhållande/samboskap bygger ju på mer än att man är vänner!

Om jag var tillsammans med någon som kände ohehag av mina kramar eller bara ville mysa på sina egna villkor skulle jag bli MYCKET tveksam till ord om kärlek. Den man älskar vill man ju röra vid och vara tätt intill!

Jo kanske, det har vart såhär lääänge, men jag vill verkligen att det ska fungera och vill kämpa in i det sista för att det ska göra det!
Vet inte om jag någonsin har vart riktigt kär i honom... men kär absolut!

Dock vet jag att jag vart likadan i mina andra förhållanden innan min sambo... Vad kan det bero på?

Vad jag vet är jag inte lesbisk heller då jag absolut inte tänder på tjejer

Jag är ofta mycket stressad iochförsig.... men inte dygnet runt året om!

Jag känner ganska lika som du.
Jag är inte alls sugen på min man men jag känner attraktion till andra män och drömmer om sex med andra män (och kvinnor).

Vi har tidigare haft ett hett och vilt sexliv men sista halvåret har jag kännt olust gentemot honom.
Har också tänkt tanken att vi kanske varit ihop förlänge (9år) och att jag var för ung när jag slog mig till ro (17).
Ibland känns tanken på att flytta lockande och ibland så känner jag att jag kan absolut inte lämna honom.

Jag älskar honom djupt men ingen attraktion finns kvar. Vi har haft svackor tidigare men inte så här länge.

Anonym (vilsen) skrev 2008-09-13 22:41:41 följande:

Se tråden "Att träffa sin livs kärlek tidigt i livet".

Jag tvivlar på att du skulle ha varit mer nöjd om du levt rövare i tre år och först därefter träffade samma kille som nu.

Förhållanden dör, antingen för att man slutar vårda dem eller för att det helt enkelt inte är rätt. Hur som helst måste man själv stå för sitt val (för ett val gör man, oavsett om man vill eller inte).

Om du inte styr upp ditt liv och ser till att du blir lycklig, så blir jag grymt förbannad och kommer & läxar upp dig. Typ..

Jag känner precis samma sak, det är väldigt sällan vi har sex och ändå försöker vi skaffa barn. Jag är så trött på själva intiativet.
Varenda gång han är sugen så går han tillväga på EXAKT samma sätt som varje gång. Jag blir fullständigt galen!

Tänk de tiderna då man fick "jaga" sex...

Känner igen mig sååå mycket i alla inlägg. Vill sällan ha sex, känner olust mot min sambo, ska va på mina villkor. Träffade honom när jag va 19, vart ihop i 7 år nu. Har en son på 10 månader och ett nybyggt hus... Det konstiga är att jag inte kan tänka mig ett liv utan honom, men ibland känns det som om vi bara är kompisar...från min sida i alla fall. Han vill ju ha sex mycket oftare men jag vill inte. Tänder på andra killar men inte på honom. Borde man lämna honom bara för det?? Vill ju ha ett bra sexliv...för sex är ju skönt men...ja...Men som Kungen skrev att man kanske stannar för att det är prakiskt och tryggt...ska nog ta mig en funderare...man lever ju ändå bara en gång....

jag tror att många "ger upp" för lätt idag. man har fullt upp i vardagen o man vill att allt bara ska flyta på, även sexlivet!! men det e tyvärr så att man måste jobba på förhållandet.
 vill man leva med den personen måste man tillsammans jobba på det.
prata med varandra e jätte viktigt, det kan lösa mycket.
jag lever ihop med min sambo vi har två små barn, jag har även kunnat drömma om andra på natten men det betyder inte att jag inte älskar min sambo. man kan ju inte styra över drömmar. det e ju när jag e vaken det e viktigt!!