Mina två änglar

Å, vännen. Att läsa om hur det var för dig där på sjukhuset...har bara föreställt mig. Va arg du måste varit, på alla som inte ville göra som du sa, berätta för dig...Och så svårt för dem runtomkring dig...

Du är ljusår starkare än det monstret. Hoppas att hon läser vad jag skriver när jag önskar henne att aldrig komma ut i dagsljus igen. Att hon fick ruttna i en mörk fängelsehåla nånstans...Misslyckade monster.

Många varma kramar till Emma och din sambo. Ta hand om varann//Johanna

Kikar in o säger godnatt. Hoppas du, Faster, har nån att prata med om allt jobbigt. Tänker på er alla ikväll//Johanna

Ska skriva några rader ur en bok som jag läser för barnen just nu, Adjö, herr Muffin, heter den.

Nu vet du mer än vi, herr Muffin
Nu vet du vad som händer när man dör
Visst är det så att antingen är döden en vila
och då är döden ingenting att vara rädd för
Eller så förs man någonstans
till ett evigt liv och lever där i lycka
och då är döden någonting att längta efter!
Varför skulle man vara rädd för döden?
Visst är det så, herr Muffin, du som vet?

Är så fin, den boken. Brukar ioförsig ha svårt att inte fälla en tår när jag läser den. Kram//Johanna

Läste att det var några nya vittnen som ska höras....bla nån vän till Niklas som skulle styrka att han inte var i Arboga...fy f*n va jobbigt, ska han behöva bevisa sig att han är oskyldig igen? Vi vet ju alla vem som är skyldig.Monstret hade iaf inga nya vittnen läste jag...Det är så orättvist att ni ska utsättas för detta. Som om ni inte varit med om tillräckligt.Om det ändå fanns nåt man kunde göra.  Tänker på er, kram//Johanna

Ska bli mysigt o "se" dig igen. Det är alltid lika vackert att se dina ögon glittra när du talar om barnen. Ska programmet följa er vid rättegång eller vad inriktar det sig på? Om du får säga...annars väntar jag såklart till söndagen.

Det är skönt att veta att du finner ett stöd i oss, men du ska veta vilken lättnad det var att få tala med dig (och Ida) här inne. Innan dess så försökte jag få kontakt med dig för att skriva några rader o så kom jag in på ett annat forum som du hade vart inne i. Det var så hemskt att läsa för de spekulerade vilt och la upp saker från FUP en som jag inte ville läsa...blev så illa berörd av det  så jag är glad att du finns här och förmedlar den sanna bilden av barnen o lägger ut bilder på dem så som de ska minnas! För det är jag dig evigt tacksam, Emma.  

Jag förstår nog hur din pappa resonerade där. Trösten var ju att de inte behövde vakna upp till ett stort lidande, kanske till ett liv som inte var drägligt. Alla finner vi tröst i olika saker, och det måste vara svårt att uttala sig så att ingen ska missuppfatta...detta var ju hans tankar, hans sätt att finna trösten i det att hans älskade, älskade barnbarn ryckts bort. Grät när jag såg hans plågade min, och att han försökte vara samlad och le trots det.

Det är så starkt av dig att vägra låta "det" knäcka dig. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag vill hjälpa er, underlätta er sorg. Min favoritbild på Max är den när han går balansgång (Idas sida) han ser så himla busig o koncentrerad ut på samma gång. Tänker på er. //Johanna

Morfar och Mormor till Max och Saga

Ni ska veta vilken stark, ärlig och kärleksfull bild av er familj Ni förmedlat. Det är ni som uppfostrat era döttrar att bli de kärleksfulla, starka och öppna människor de är. Pågrund av det har ni klarat och kommer att klara er. Tillsammans är ni starka. All min styrka till er. Många kramar// Johanna

Nu får jag säga natti natti till alla fina människor här inne, vi ses troligtvis imorgon.

Godnatt änglarna, sov gott inatt. Ta hand om varann.

Skulle jobbat i helgen, men nu har vinterinfluensan nått hem till oss.
Tänker på er ändå.Hoppas ni har en skön helg. Kram//Johanna