Mina två änglar
Nej...kanske var hon fruktansvärt avundsjuk på att du hade barn? Någon som vet om hon själv kunde få barn?
Nej...kanske var hon fruktansvärt avundsjuk på att du hade barn? Någon som vet om hon själv kunde få barn?
Ja, det känns ju nästan så. Eller så trodde hon att hon inte skulle bli misstänkt/dömd för detta och att ni inte skulle klara av att leva tillsammans o så skulle hon komma in där och ta T och att han inte visste att det var hon som gjort det?...vem vet hur en sjuk hjärna fungerar?
Emma, är det verkligen rätt att du ska behöva läsa om nya vittnen osv i media? Ska de inte underrätta dig först?
Det är hemskt att ni ska behöva kämpa så. Självklart tycker jag att när det gäller dina barn att du ska vara den första att veta. Så man får tid att samla sig. Polisen kanske tänker på ett annat sätt...
Humbla - så fint skrivet. Instämmer i vartenda ord.
Vännen, det kanske kommer något "gott" ur detta vittnet ändå..att "det" bryter ihop och att ni får era sista pusselbitar? Jag hoppas att det ger något iallafall.
Annars ville jag bara säga godnatt, tänker på er och all min styrka till er.
Du lever kvar i mig så länge livet ger mig tid...Den är verkligen vacker den låten...och säger så mycket. Jag som inte har förlorat ett barn kan inte ens börja att förstå den oändliga smärta och saknad ni känner för era små. Jag kan bara tänka mig tomheten. Jag vet känslan när mannen ska iväg nånstans med barnen. Ena sekunden är rummen fulla av liv o rörelse. Skratt, gråt, ret, skrik och lek...Så går de ut, stänger dörren. Pang. Och tystnad. Från ena sekunden till nästa. Tomheten efter ett barn är oändlig. Skillnaden mellan när de är närvarande och när de inte är det är milsvid. Så jag kan tänka mig att förutom smärtan, ilskan, saknaden, frustrationen och alla andra känslor ni måste känna, så måste den här tomheten vara så stor. Rum som borde varit fulla av skratt. Armar som borde varit fulla av barnakramar....
Det är så viktigt det som ni gör. Ni hedrar barnens minne bara genom att leva vidare, och ni hedrar det på allra bästa sätt genom att sprida bilder av hur de verkligen var, hur underbara, busiga och fulla av liv...Så att tomheten kan fyllas av de vackraste minnen, av allt ni gör för att hålla barnens minne vid liv och genom att gång på gång, hur tufft det än är för er, ge dem upprättelse!
Många kramar//Johanna
Natti natti 
...som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig
-så saknar jag dig...
(Ulf Lundell)
Emma, jag är inte troende, men ikväll ska jag be till alla gudar och högre makter om upprättelse för era änglar. Det finns inget annat än livstid för "det". Inget annat.
Vi står alla bakom er och håller er om ryggen. Brister ni ska vi försöka samla vi ihop er igen, faller ni hjälper vi er upp. Ni är inte ensamma. Många kramar//Johanna