Tyckte det var en fin artikel i Aftonbladet. Tårar föll igen, det är rörande när man ser bilder man inte sett innan, för var bild blir det ju som att man kommer närmre...Så fina bilder på dig o barnen!
Att "det" har gjort så här mot er, att ni inte ska kunna fira jul och så dessutom dra igenom alltihop igen i hovrätten. Jag hoppas att ni åtminstone får den "julklappen" att det blir samma straff om igen. Och kanske fler bitar till pusslet...
Vilket fint minne...Max verkar ha ett hjärta av guld, så godhjärtad...
Skönt att ha dessa videos av barnen, som du kan ta fram och känna att de finns nära.
Det känns så bra att alla minnen man får av dig här så får man en bild av barnen när de är så glada och sjunger o skrattar o är tillsammans. Precis den bilden man vill ha.
Jag tänkte att en sak som du kanske tycker är skönt är att du var hemma så mycket med barnen, (inte att det var skönt att Saga var sjuk) men p ga det så var ni varann närmre ändå. Det var inte den här lämna-jobba - hämta stressen, utan att du verkligen tog dig tid för dina barn. Och hade mycket tid för dem i vardagen. Och kanske också värdesatte, fångade dagen, mer för att Saga hade den här sjukdomen..bara en fundering.
Kram//Johanna
Mrs Arvid- du skriver så fint. Så många gånger jag tänkt liknande tankar. Nu känner jag ju inte alls Emma som du, men jag har tänkt att fick jag en enda önskan, en enda. Så skulle jag fara tillbaka och på något sätt förhindra detta. Det finns nån dikt som är ungefär "om tårar kunde bygga en stege upp till himlen skulle jag klättra upp och hämta er"
Och jag tänker att om alla våra önskningar kunde bygga en luftballong så skulle vi flyga upp dit och hämta ner barnen till sin familj igen. För även om jag är övertygad om att de små änglarna har det bra där uppe så är det här nere de borde vara. Hos sin mamma.
Värmer att du har så underbara vänner, Emma. Tillsammans är man starkare.
Kram//Johanna
MiS - tog så lång tid att skriva mitt inlägg så jag hann inte se ditt innan. Skrev ju nästan likadant :) men det är väl de tankarna många har. Tänk om våra tankar kunde hjälpa till att få de små tillbaks...
Vad har du läst detta Emma? Vad stod det? Jag har nog missat det.
Men herregud...läste artikeln nu. Varför gjorde inte det vittnet något? Hon hade ju uppfattat det som att hon tänkte göra det hon gjorde...Va i helv*te...Och hur kan man sikta in sig på barnen? Trodde monstret att T sedan skulle vilja leva med henne? Sjukare människa får man ju leta efter...
Hur känns det att höra det, Emma? Jag menar, du har ju tänkt så att "om jag bara lagt barnen tidigare" och sådant. Nu hade det ju inte hjälpt, för att det var dem hon var ute efter att skada. Jag har nog innan tänkt att det var barnen som kom i vägen för att det var dig hon ville skada...Gumman, om jag kunde ge dig en kram just nu..