pierca läppen??
finns det några här som låtit barnen efter tjat pieca sej?
jag är såå tveksam till detta, tycker inte man ska sticka hål i ansiktet öht
åldern är ju också en aspekt, ska man tillåta en knappt tonåring detta?
tjatet har jag hört länge nu, men hur ska jag kunna säga nej om de andra får??
är man hönsig om man säger nej??
tips o råd tack!!
hehe, ja jag kommer ihåg när jag var i 12 års åldrn. då sprang jag fortfarande i vattenspridaren naken på tomten! =)
uppdatering:
så var läppen piercad.
ring i underläppen blev det. dottern tycker det är skitapsnyggt 
alltså kompisens läpp, inte min dotters!! aint gonna happen, anytime soon!
såg när jag skrivit det såg ut som jag gått med på det!
tror hon tagit till sej att vi inte kommer ändra oss just nu.
samt att det tydligen gjorde ont i kompisens läpp i dag i skolan, kan ju göra att det inte blir lika spännande...men ont, ja det brukar kännas om man gör hål i kroppen eller??
nänä man behöver ju inte det
såja vad var det jag trodde, kompisen har fått infektion stor läbbig knöl på utsidan vid hålet...jaja blir bara mer o mer övertygad om att jag gjort rätt som blånekar till piercing just nu.
verkar inte va sån supernoga rengöring heller 3 ggr om dan typ med nåt medel.
dom följer nog råden dom fick av piercaren...dock har jag läst o pratat m vuxna piercade o de har alla "gurglat" m saltvatten mycket i början just för att inte chansa liksom...
jaja inte mitt problem, men synd för kompisens mamma som inte ville se hur det kunde gå...ska träffa henne på jobbet imån så då får jag väl kanske höra hur hon tycker det funkar. kan ju se värre ut än det är...ja eller hur!
man (jag) ska inte lägga sej i andras liv, men det är svårt att låta bli att ha en åsikt
får väl bita mej i läppen...mohahhaha 
Hej. Jag jobbar på en piercingstudio och jag tycker det är såå skönt med mammor som säger NEJ! Du ska bara veta hur många som kommer in och mamman säger: ja jag vill ju egentligen inte att hon/han gör det....!!! Men...säg NEJ då människa! Och ännu värre är när barnet står och stöddar upp sig mot mamman/pappan och kallar dem all världens otrevliga saker och de tillåter ändå att barnet gör piercingen... Förstår inte det, själv skulle jag ha tagit ungen med mig och bara gått!
Sen är det ju tyvärr så att får dom inte, så fixar någon "snäll" kompis det på dem och då slutar det ofta med att de får komma till oss för att plocka ur en svårt infekterad piercing där smycket ofta sitter "inväxt" i huden, alltså den är så svullen att smycket inte ens syns, ofta har de tagit med ett tokfel smycke så det blir för kort mm.
Så...vad jag försöker få fram är..TROR ni att barnet accepterar ett nej så säg nej, tror ni att barnet kommer att göra det hos "en kompis" så är det nog bättre att säga ja faktiskt och veta att det går rätt till, sterila verktyg - rätt smycke-skötselråd mm.