Jag orkar inte leva längre..

Hej

Jag håller med Jenny70, be om hjälp. Det finns tabletter som tar bort det allra värsta och låter dig bearbeta sorgen lite i taget. Det kanske inte alltid är bra att trycka bort känslorna men det är så övermäktigt i början. Låt det gå några veckor eller någon månad och ta lite i taget. Har du vänner du kan prata med? Älta, älta och älta! Håll dig sysselsatt, sov och gråt. Få ur dig känslorna. Skriv... skrik!

"Tiden läker alla sår" och liknande klychor stämmer ju faktiskt.. det gäller bara att få den där förbannade tiden att gå lite snabbare.

Jag trodde aldrig det onda skulle gå över när han lämnade mig och jag kunde inte andas. Förstod inte hur jag skulle kunna leva utan honom. Det värsta var över efter två månader och sedan blev det ljusare för varje dag.

Det finns inte mycket man kan säga som gör att det känns bättre såhär i början, men ge inte upp. Låt tiden gå så blir det sakta men säkert lite bättre för varje dag.

Kramar

Hej.

Ush vad jobbigt för dig, och jag förstår dig verkligen. Jag hamnade själv i samma situvation för några år sedan, det är som någon bara sparkar bort benen på en. Just nu befinner du dig säkert i ett chocktillstånd, och kan inte riktigt greppa situvationen, och vad som håller på att hända er lilla familj. Men tro mig, om ni inte lyckas rädda ert förhållande, så kommer du trots allt, att fixa det här. Jag kan förstå om du inte håller med mig just nu, och när jag fick höra samma sak från mina vänner, så blev jag mest arg. Men idag försår jag vad dom menade, och har kommit ur det starkare en nånsin. Mitt tips är att, om det inte går och rädda ert förhållande så börja tänk på dig själv. Tex. Träna, (bli den snyggaste tjejen i stan) Regga dig på en dateingsida, återta kontakten med dina singelpolare (om det finns) Bygg upp dit självförtroende, och bli stark, VISA DEN JÄVELN (förlåt, medade ex't) att du kan stå på egna ben.
Lycka till nu, Johan

PS: Sätt alltid ert barn i första rummet, men lite hedlig hämd är alltid godkänt. Hahah

Hej
måste bara säga att det känns skönt att få kunna läsa allas tankar och råd..just nu sitter jag hos min mamma högravid och dumpad av mannen som jag älskar..
Jag har en 4 årig pojke och i slutet av december födds vår dotter..
idag fick jag veta att han fick nog och att han aldrig älskat mig,att han bara vart med mig pågrund utav barnen..
Han fick ur sig också att han alltid vart otrogen sens första början..
Idag var jag vid tågen och bara hade självmords tankar men kände en spark från lillan i min mage och bestämde mig för att gå hem till min mamma...
så nu mår jag lite bättre nu när jag ser att andra har och har haft samma situation...

om ni andra klarat av detta så klarar jag också av det..
Från en 22 årig mor..

Lycka till TS vi gör detta tillsammans..=)

Återigen TACK alla ni för eran vänliga omtanke och kloka peppande ord och tips. Det betyder verkligen mycket för mig att ni delar med er av era egna smärtsamma erfaranheter.

Jag gjorde nått dumt.... jag träffade honom ikväll ändå. Men det gick bättre än förväntat, jag var inte inställd på att försöka ändra honom till att vilja ha mig igen utan jag ville mest se min egen reaktion över att träffa honom. Så vi satt och pratade en stund och väder och vind och om våran lilla dotter. Han va ju självklart lika bestämd på att det skulle vara slut. Vi kramades lite och sen skulle han gå, och det kändes OKEJ.. Visserligen kommer han på onsdag igen och träffar XXX men då ska jag inte vara hemma tänkte jag. Nu är jag lixom rädd över att det gick så bra, rädd för att jag undermedvetet tror att det kommer bli vi två igen eller att jag undermedvetet förnekar allt. Jag har verkligen försökt ransaka mig själv och mina känslor men utan reslutat. Jag känner mig likgiltig nu, det är jätteobehagligt!! Jag ska nog låta bli att träffa honom nu på ett tag, jag har sååååå dålig karaktär måste verkligen lyfta mig själv i håret nu..

Jenny 70
Lider med dig som sitter i samma båt, det är hemskt!!

Usch, idag känns det extremt tungt. Skulle inte ha träffat honom igår. Drömde om honom i natt, allt var så bra och han var så gullig och kärleksfull mot mig, sen vaknade jag. Fy det gör så ont...... :(

Även om kärleken som par från hans sida nu dött ut så måste han ju ha haft känslor för dig förut. det är inte rimligt att du aldrig har betytt något för honom, ni har ju trots allt levt 4,5 år tillsammans och har en dotter.
Ni måste för er dotters skull få detta att smälta lite och kanske hitta tillbaka till varandra. Även om jag inte har några egna barn så vet jag att förhållandet kan bli väldigt tufft att upprätthålla när man blir småbarnsförälder. Och alla förhållanden har sina svackor, så är det för alla. Han har kanske gett upp alldeles för tidigt, eller bär någon slags ångest inom sig för att han nu helt plötsligt fått ett stort ansvar att vara pappa till er dotter.

Jag tycker att ni ska försöka att få ert förhållande att fungera men det krävs ju att man kan vara öppen mot varandra och berätta precis vad man känner och upplever att saker och ting är.
Men visar det sig att det inte fungerar så är det bästa för er dotter att ni separerar, för det är bättre att ha föräldrarna var för sig och föräldrarna mår bra än att barnen lever i ett familjeförhållande där föräldrarna inte klarar att leva med varandra.

Du kommer inte att känna så här för alltid. Det är en sorgeprocess du går igenom och den måste få ta sin tid.

Anonym (olycklig) skrev 2008-11-01 14:52:18 följande:

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, lider med dig!
Det är hemskt att man ska behöva må så där men det går över.
Var glad att du har din fina dotter för tackvare henne så kommer du att vara sysselsatt på dagarna och inte tänka lika mycket på det hela som du kanske skulle ha gjort om du inte hade barn.

Skickar dig en stor kram och hoppas att allt blir bättre snart!

Fy, jag lider med dig. Så jäkla jobbigt.
Men, jag har haft ett par rejäla kriser i livet och lärt mig en metod att hantera dem.

1. Sök hjälp när du märker att du inte klarar av det nödvändiga längre. När du inte orkar duscha, inte äta mat, inte sova. Då går du till en läkare och ber att få medicin. Efter ca 14 dagar har medicinen börjat hjälpa coh det går långsamt lättare att uthärda. De där 14 dagarna man måste vänta på effekten är verkligen skitjobbiga, men man kan ändå vara lugn och trygg i att det kommer bli lite bättre snart.

2. När ångesten kommer krypande, träna in en ritual för vad du ska göra, så du inte blir sittande, apatisk. För det kan lätt bli att man inte orkar något alls när man mår så.
Min ritual är att ta en lång varm dusch (inte för att jag har någon lust för det alls just då, jag måste tvinga mig till det) och sedan gå och lägga mig i en varm pyjamas. Efter ett par ångestattacker när man gjort sin ritual känns den nästan som en trygghet. Din ritual kanske är något helt annat, kanske att ta en promenad till kiosken och tillbaka, skrubba hela kroppen med någon kräm, eller lyssna på någon viss skiva eller ett avslappningsband. Att ha en egen ritual kan kännas tryggt när man balanserar mot ångest- och sorgattackerna.

3. Ge det sex månader. Trots att det nog just nu känns förmodligen sjukt långt med sex månader. Kroppen och själen orkar oftast inte sörja i all evighet, utan den återhämtar sig delvis av sig själv. En dag, om några månader, kommer du vakna upp och se att himlen faktiskt är lite blå idag, solen tittar fram. Eller så känner du doften av nybakt från grannen. Men du måste ge det lite tid, och tillåta dig att sörja, hata, vara bitter, älta.

Stor kram och lycka till!

4. Känns det ohållbart efter ett par månader bör du gå och prata med någon professionell.

Ville bara säga: Vad duktig du är som tog dig ut på bondgård och rytmik m,m. Vet hur svårt det är att ta sig för saker när man är depprimerad. Har haft kriser då jag legat i min säng en hel helg utan att kunna ta mig för att laga mat eller gå utanför dörren o käka ute heller. Man försöker men det går bara inte att lyfta en fena.

Du är duktig som kämpar på!
En dag även om du måste ge det tid så kommer allt kännas bättre ,tills dess ta bara en dag i taget som du gör nu.
För övrigt tycker jag knasters inlägg här ovan med alla tips var jätte bra. Skriv ut dem och sätt upp på ställe där du ser dem.

Kram och lycka till!