Vi transplanterade !

Jag har försökt förklara för Andrea, som fyller 3 år i mars, att jag är sjuk och inte alltid orkar leka med henne även om jag vill och det verkar som att hon på sitt vis har förstått.
Hon märker när jag är trött och är mån och säger:
-Pappa, mamma måtte vila, mamma tött! Det skär i mitt hjärta när jag hör hennes lilla röst säga de här stora orden.... Det är ju jag som ska ta hand om henne, vagga henne i min famn när hon är trött och ledsen men istället är det hon som kommer fram och stryker mig över håret och säger:
-Mamma jag ääääsar daj! Du ä tött!

Herre Gud, hur ska jag klara detta? Tårarna bara sprutar just nu...

Jag kan inte förklara för Matea, hon är 1 år och hon förstår inte att jag inte alltid orkar bära henne eller busa...hon vill ju bara ha sin mamma!

Jag vill inte att mina barn ska växa upp med sådana här minnen, minnen av en mamma som är trött och sjuk! Jag vill att de ska lära känna sin friska mamma, mamma som alltid har ork!

Det var inte så här jag hade tänkt och planerat att mina barn skulle ha det, nej det var det inte....

Marija:
Du är där, även om du ligger i soffan och vilar så är du där! Jag hade väldiga samvetskval när jag var så sjuk och väntade på levern, jag orkade inte, ville bara sova osv. Men sedan insåg jag att jag var DÄR. Iom att man inte orkar springa runt i det hektiska tempot som är i dagens Sverige så är du iaf en närvarande mamma. Dina barn vet och känner att du älskar dem och barn är anpassningsbara och så lever de i nuet. Du behöver inte leka och busa hela tiden, krama, mys och visa att du älskar dem. Det räcker nu!

Men, jag vet, det skär i hjärtat när man vill så mkt. Tänk vilka krav man har på sig själv, ingen annan som har de kraven!

Marija79

Det är inte många inlägg som fått mig att gråta under de åren jag varit medlem men nu är det nästan nära (fast jag vill såklart inte att du lämnar tråden av rädsla för att göra oss andra ledsna, bara så du vet! Som någon sa så är det bla därför tråden finns, för att vi ska kunna få ur oss det som tynger oss och få stöttning.)
Har själv inte varit i din sits men kan ju ändå tänka mig in i hur det måste kännas. Rädslan över att inte finnas där för sina barn för alltid.

Massor av kramar.

Marija79...jag kan förstå till viss del hur du mår, men jag har ju inga barn som du har i din stuation. Jag fick en depression 5 år, efter min dubbellungtransplantation. Jag kände mig alltid ledsen och arg, grät för ingenting och anhöriga for illa. Jag fick börja med antideppresiva tabletter och jag började sakta men säkert att klättra uppåt igen. Går fortfarande ännu idag och pratar med psykolog. Det känns skönt och behövligt. Det är stora operationer vi har gått igenom och det vore lustigt om det inte hinner ifatt en förr eller senare. Jag tror att det blir ännu mer påtagligt för dig då du har barn. Kan tänka mig att du är rädd, för vad de ska växa upp och tycka, men tro mig...ungar förstår bättre än vad man tror. Det bästa tror jag, är att du är som vanligt och försöker förklara så gott det går. Men att du ändå får försöka hitta glädjeämnen tillsammans med barnen, så gott det går just nu till du har blivit starkare psykiskt. Låter som svammel kanske, men jag tror att det är viktigt att du försöker och kanske behöver du faktiskt äta lite "lyckopiller" ? Inget atts kämmas för i så fall. Hellre det och få må bättre än att inte vilja alls. Vill inte att du lämnar tråden. Jag är en som vill stötta, bara jag får: )
Kramar från Carola

Lite egoinlägg från mig nu, mitt njurvärde har försämrats sedan i höstas. Då låg det runt 70 och nu på 111. Ska göra en njurbelastning.

Så har jag anemi och det kan ju vara förklaringen till min oerhörda trötthet, skönt om lite sprutor el tabletter kan pigga upp en lite.

Trots att prografhalten strular och lite annat är jobbigt så känner jag nu när du Marija är dålig att det är en piss i havet. Man får distans när man tänker på hur du har det.

Kram

Hej mina vänner!
jag vill tacka er för allt stöd jag får, det betyder så oerhört mycket att ventilera med personer som VERKLIGEN förstår hur det känns kring det här med transplantationer.

Ni är helt underbara, hela bunten och jag hämtar massor av kraft från denna tråden!

Snälla, låt inte denna tråden handla om mig och hur dåligt jag mår... alltså, missförstå mig inte, självklart vill jag vädra min skit (för det är skit just nu) här, jag behöver det, jag vill det och det är läkande men jag vill också höra om er!!! Vilka problem och glädjeämnen ni tampas eller njuter av varje dag, jag vill komma med goda råd, tröst och gratulationer till er precis som ni gör för mig!

Alltså, denna tråden är underbar, vi stöttar varandra, vi delar glädje och besvikelse... det är så skönt att ni alla finns och till dig CAROLA ett stort tack för att du startade tråden och har fört den framåt!

Kram/Marija med hjärtat

Hej!
Vad tråkigt med njurarna... på vilket sätt ska dem belasta dem?
Ska du få göra en iohexol clearance eller är det något annat test du ska göra?

Lycka till, hoppas det fixar sig och DU, DINA problem är inte en piss i missisippi, jag finns här och pratar och stöttar mer än gärna! Ibland är det skönt att fokusera på någon annan och släppa sitt eget för en stund!

KRAM/Marija med hjärtat

Hej, ja det är en sådan där de sprutar in ngt radioaktivt ämne, man vilar och sedan tar de prover halvtimmesvis. Har gjort det flera ggr förut men kommer inte ihåg den rätta termen.

Är också väldigt glad och tacksam över denna tråden!

Tycker att det är skönt att inte bryta ihop över allt (jag är bra på att bryta ihop men också på att gå vidare! ) Är inne i en bra period nu då motgångar kan hanteras på ett bra sätt. Ska få träffa en kirurg och diskutera stomioperationsalternativ så att jag är förberedd om det skiter sig helt med tarmen, de hoppas kunna häva mitt nuvarande skov men vill att jag är beredd på ett val. Får se uhr positiv jag är när min härliga pms sätter igång!

Nu kallar kyckliggratängen att det är dags att koka ris!

Kram på er!

Har fått meddelande från FL att två av mina inlägg här har anmälts och därmed tagits bort.
Vad jag vet så har jag inte hängt ut någon utan bara refererat till något en annan redan skrivit.
Ber om ursäkt i alla fall för det obehag jag skapat.