Vi transplanterade !

Malounis...vad härligt det låter med Turkiet, nu när vi har snö och kallt. Vi hade snöoväder här igår och trafiken stod stilla stundtals på E4:an. Kom iväg till jobbet idag iallafall. Jag hade väldiga besvär med gikt i början efter min dubbellungtrpl. Fick ett läkemedel då som jag stod på länge. Ja, vad är det syran heter nu igen...hmmm, skönt att man kan glömma trots allt ; )
Både maken och jag hade stödstrumpor på oss när vi flög till Teneriffa. Ett himla bök och få dem på sig, men faktiskt skönt att ha dem ändå. Vi satt ju över 5 timmar, så det var faktiskt behövligt.
Hur länge fick du ta järninfusioner ? Jag ska få denna vecka och nästa också. Mitt Hb (blodvärde) ligger inte så lågt, men mina järndepååer är inte så bra. Samtidigt tar jag aranesp och finns det då inga järndepååer att ta av, då blir det en dum rundgång.
Ha det bra och glöm inte serien på torsdag från Göteborg om trpl. Ska bara försöka att komma ihåg det själv också !
/tomcar1

Det var bara under graviditeten som jag fick extra järn. Och någon vecka efterråt också om jag inte minns helt fel. Förlorade lite blod under kejsarsnittet (fick två påsar på observationen) så det behövdes någon järninfusion även efterråt medan jag låg på BB.

Nej, den vill jag inte glömma. Har f.ö. lagt en påminnelse om serien i min mobil (har alltid saker på g i mobilen så slipper jag ha dem i huvudet ).

Malounis...okej, vad bra att järnet blev bra under tiden för det är väl annars ett vanligt problem under just graviditet också ? . Själv skriver jag både i almanackan på vägen och fickalmanack. Är det åldern tror du ; )

/Carola

Skriver bara lite snabbt och önskar lycka till med biopsin i morgon Marija! Ska tänka på dig!

Ja, var det imorgon Marija ? Håller tummarna jag med,och hoppas att de hittar något som kan vara orsaken tilla tt du inte mår bra och att du i så fall kan få behandling. Tänker på dig.
/tomcar1/Carola

Hjälp....fick ju se att tråden går ut imorgon, så nu ses vi här istället: www.familjeliv.se/Forum-5-95/m41772129.html
Vet inte om jag la tråden i fel forum, men välkoman dit istället : )
/Carola

Hej igen,
Jag väntar fortfarande på mina organ och är forfarande jätterädd. Var inte ni det när ni väntade? Just nu längtar jag trots allt, för att kunna komma vidare i mitt liv, att det ska ske. Tänker på det i stort sätt jämt. Är jag berädd. Har en enorm livskris och tycker att det är jättejättejobbigt. Får äta mediciner så jag håller mig på land. Hur upplevde ni väntan???

Multi me skrev 2009-02-24 16:39:05 följande:

Jo, jag var också rädd. Fast kanske mest i början. När jag hade väntat ett tag var det nästan som att jag förträngde det hela lite. Det kändes som något avlägset och overkligt. Att jag skulle gå igenom en så stor operation. Ibland tänkte jag förstås på det, och då kom rädslan tillbaka. Det var nästan så att jag funderade på att ringa och säga att jag inte ville genomgå operationen. Men samtidigt kände jag som du att detta var något jag ville göra för att gå vidare med livet, och dessutom hade jag säkert inte levt så länge utan transplantationen.

Hoppas att du nu inte behöver vänta länge till!

NY TRÅD!!!

Tack för svar. Jag känner har känt mig så ensam i detta. De böcker och några jag talat med säger hur de längtade tills dagen de ringde. Tack igen.

Hej allihopa!

Suttit och läst igenom lite ifrån er tråd, och vill mer än gärna stötta alla och behöver få prata med andra i liknande sits.

I april iår genomgick jag en levertransplantation som 22 år gammal, fick en delad lever så varit en riktig bergochdalbana och är fortfarande...

Ny här på familjeliv och förstår inte riktigt hur man skickar privata meddelande(om det går?)

Tankarna (och längtan) om att skaffa barn har funnits ett bra tag, jobbigt när man själv inte får ta det stora beslutet utan måste vänta på någon form av "godkännande" ifrån någon annan.

Försökt att prata med en del olika läkare om graviditet som transplanterad men alla säger iprincip "stressa inte, du är så ung" och "det där pratar vi inte om nu, utan kan ta det när det är mer aktuellt"

Visst, i get IT, men om jag iallafall vill VETA? Går det, vilka risker finns, vilka mediciner måste bytas ut, och exakt vad väntar vi på??

Så min fråga till alla er som fått barn efter transplantationen, hur mår ni och era barn? ????

Ser att det här är en gammal tråd, men hoppas någon fortfarande är kvar. Precis som @johannae95 så funderar jag på att skaffa barn. Läkarna var tyvärr väldigt negativa, men skall försöka prata med min njurläkare igen för att se om det hjälper att jag tex går ner i vikt... Är jätterädd, men samtidigt så vet jjag att jag kommer vara hysteriskt ledsen resten av livet om jag inte får barn...

Risken är ju att din kropp stöter bort fostret eller att barnet föds med missbildningar pga medicinerna jag tror det är därför läkaren är negativ. Har ni funderat på adoption eller att vara familjehem? 

Hej! Det var ett tag sedan och jag hade glömt att jag faktiskt skrivit något här. 😘 Nu fått svar från läkaren. Hon informerade om att det naturligtvis kan bli så att njuren avstöts, men sade att jag har bra njurvärden och transplantatet ser bra ut. Har legat rätt stadigt de senaste åren. Däremot var hon orolig för min vikt. Så jag skall försöka gå ner i vikt (j-kla corona!) Medicinerna jag går på var inga som skulle kunna skada fostret vad jag har förstått, möjligen azathioprin, men har läst både och om den (själv) och får väl fråga läkaren igen. Själv är jag naturligtvis nervös för transplantatet, men min nuvarande ångest är mest om det kommer gå på den begränsade budgeten jag har,  och, det låter säkert skitfånigt, om jag kan fortsätta med mitt stora intresse för teater...

P.S sitter i rullstol, och vi får sällan y

Sitter i rullstol och vi får sällan adoptera.

Hej Transplanterade!

Jag hittade tråden för att jag jobbar med en utställning där ett av verken tar upp transplantationer som ämne. Nu skulle jag vilja komplettera det verket med ord från personer som lever som transplanterade eller som anhöriga. Det behöver inte vara några storartade historier utan bara era vanliga ord. Så som ni skriver till varandra här i tråden. Men jag kan ju inte kopiera det ni skriver här utan att fråga. Så jag undrar om någon av er skulle vilja berätta lite för mig om att leva med nytt organ eller i väntan på, eller hur det är att leva med barn som väntar på organ eller har fått nya. Att föda barn med allt vad det kan innebära i risker när man är transplanterad. Eller något om att vara anhörig. Någon som vill berätta lite och låta mig lyfta den berättelsen i vår utställning? Mer info om oss finns på www.kroppenshus.se Allt gott!