Vi transplanterade !

Men Marija, så jobbigt. Jag hoppas verkligen att de kan hjälpa dig så att du blir bra igen. Som du säger så är det svårt att ens tänka tanken att inte finnas där för sitt/sina barn. Det var det värsta för mig när jag väntade på min lever.
Om det är en avstötning, hur ser det ut då? Vad är oddsen för att få ett nytt hjärta som passar dig?
Klart att du kan ta upp det här, vi om några vet ju hur det är med allt runt omkring transplantation och livet med nytt organ.

Hoppas att proverna är bättre nästa vecka och att du inte behöver vara för orolig i veckan.

_____

Mitt levervärde fixade till sig av sig självt, väldigt skönt att slippa biopsi. Tarmen har varit bättre men sämre igen så vi får se vad de gör nu. Har trappat ned kortisonet så det kan vara en reaktion på det.

Kram och trevlig helg!

snorksork...ja, vi om några vet hur det är och du Marija kan vända dig hit, det hoppas jag att du förstår. Snorksork..jobbigt med denna kortison-balansgång hela tiden.
/tomcar1

TACK FÖR ATT NI FINNS OCH STÖTTAR!

Skriver lite mer imorgon om det här med retransplantation och utsikterna kring allt!
Trevlig helg och alla hjärtans dag på er!

Marija med hjärtat!

Marija79...detsamma. Kram

Ni modiga kvinnor med barn och transplantat!!! Jag är imponerad!!! Marija,alla varma starka tankar till dig!!!Vi med njurproblem har ju tillgång till dialys om allt går snett,där man kan leva ett hyggligt liv tills en, förhoppningsvis, en ny transplantation kan bli aktuell. Vet så lite om hur det är med er hjärtan,lever,lungor....där ställs ju allt på sin spets direk.
Det är så viktigt att prata med familj,vänner mfl om att ta ställning kring donation...Tufft,men viktigt.
Lätt att anmäla sig på socialstyrelsen hemsida. Tackvare männsikor som tagit ställning för,finns vi alla i livet. Tala om hur ödmjuk och tacksam man blir inför dessa peroner.

Take care...:)

Hej Allihopa!

här kommer lite nyheter om ni är intresserade av en uppdatering.

Idag har jag i stort sätt spenderat hela dagen på sjukhuset i Kristianstad.
jag åkte dit på morgonen för provtagning av infektionsprover och Cyklosprin-B koncentration och sedan gick jag över till gula byggnaden för att träffa psykolog.

Jag har inte haft kontakt med honom sedan 2005 då jag hade en periods svacka...
Nu var det då dags igen efter allt som har hänt med hälsan att ta upp lite terapi, när jag gick därifrån så mådde jag sååå himla dåligt.
På en timme tog vi upp en massa som har hänt de senaste 2 åren sedan jag blev gravid och dålig igen och just nu så känns det som att jag har en stor sten över mig som trycker på och inte låter mig andas!
Jag vet att terapi kommer hjälpa och att jag kommer må skit innan jag mår bättre så jag står ut och ska dit igen den 2/3

Klockan 17 var det då dags att hämta flickorna på dagis ochnär jag kom dit och såg dem leka och vara nöjda så bara sprutade tårarna fram, jag var så ledsen över allt,över situationen jag befinner mig i, över att inte ha ork för mina barn, över att jag kanske inte kommer finnas och se dem växa upp...ja ni vet, jag mådde skit!
Dagispersonalen är insatt i vår situation så de förstod och kramade och pratade, jag känner mig så hemsk över att de fick se det, att de fick se hur dåligt jag mår!

jag vet inte var jag ska börja, hur jag ska finna styrka att kämpa. Det är klart jag hämtar styrka från barnen men just nukänner jag mig så svag, det känns som att det är mitt fel att allt är piss och skit nu!
Jag vet att det inte är mitt fel men ändå... jag klandrar mig själv över situationen!

Min man är underbar och förstående och hjälpsam men detta tär även på vårt förhållande, ni kan ju tänka er, jag är alltid trött, ledsen, grinig över situationen och jag vill ju inte vara sådan egentligen och jag försöker vara glad,positiv och trevlig men rätt vad det är så poppar hornen ut i pannan på mig!

vad ska jag göra, hur ska jag klara detta?

Förlåt att jag tynger er, jag vill så gärna ha något positivt att berätta men just nu ser det svart ut!
jag har till och med funderat på att lämna tråden, för jag vill inte få folk att må dåligt bara för att jag gör det men jag vet väl innerst inne att ni finns här för mig, precis som jag finns här för er både för att dela positivt och negativt med!

Tack för att ni finns!!!!!

Marija med hjärtat....

Marija, du lämnar inte tråden. Det är för detta som tråden finns. För att du och vi andra ska kunna dela detta med varandra.

Kan inte hitta några ord för att trösta, det är för tufft. Livet känns grymt mot dig och framförallt denna ovisshet.

Vad bra att du får samtalshjälp, det behöver man när det är så kaotiskt i livet.

Tycker inte att du ska känna dig dum att du var ledsen på förskolan, det är klart att de förstår. Det går inte att sätta på masken jämt.

Klart att det är jobbigt för förhållandet, man är så rädd och han är säkert också livrädd även om de inte alltid visar det på samma sätt. Försök hitta små mysiga stunder som visar att du älskar honom.

Kan så lite om hjärtan och transplantation men jag hoppas verkligen att de kan hjälpa dig. Jag tänker på dig!

Kram

Tack!
Det är sådana här ord som får mig att kämpa på och leta efter ljuspunkter! Ni är så underbara allihopa!

Marija:
Fy, vad tungt. Livet är så orättvist. Jag har inga kloka ord att komma med, men jag tycker att du ska försöka tänka att detta är inget som är ditt fel. Med allt du går igenom kan ingen förvänta sig att du ska vara på topp hela tiden.

Hur gamla är dina barn? Har du förklarat för dem att du är sjuk och inte mår så bra?

Kram