"Augusti 2006-mammorna"

Tinsa: vilken sötfia! Alma ville byta mig emot förskolefröken B här om dagen. Hon skulle inte följa med mig hem, skulle bara till sin B. Men jag tar inte illa upp. :)

Nämnde jag att vi får fira JUL med vårt underbara BARN utan KAMERA. Det går inte. :P

tigge: trikåsjal är himla lätt att lära sig! alla mammor och pappor som jag känner (som har provat) har fått till det väldigt bra.

FruF. Usch vad trist. Hoppas ni får en kamera eller iaf igen era pengar.

Efter en natt utan sömn, Hedda ville vara vaken och ammas hela natten, var det dags för julfest på dagis!
Vidar vaknade så fort Stefan stängt dörren för att åk aoch jobba så det var bara att masa sig upp 6.30.
Sen var det full rulle med välling, blöjbyten, bajsningar, mera blöjbyten, trött och grinig Hedda och ännu tröttare och grinigare mamma.
När vi skulle springa till bussen, eftersom vi var sena, började det regna...så klart.
Kom ner till vägen trött, blöt och svettig efter 20 minuters språng marsch med dubbelvagn, då är bussen så klart sen!!
Hedda somnade äntligen men vaknade sekunden vi kom in på dagis.
Efter denna morgon kunde dagen inte annat än bli bättre så vi dansade kring granen, åt julmat, Vidar välte sin stol, kräktes av chokladen, dansade mera och blev helt lyrisk när tomten kom.
Han tidrade med ögonen och satte sig så nära han bara kunde. Det var roligt att se.
Hedda åt på allt hon lyckades få tag på, vägrade sova men var glad ändå!
Det är upp och ner i en svindlande fart i det fantastiska mammalivet!

Hej.

Den här dagen har varit riktigt jobbig.
När jag gick av mitt arbetspass (som var ovanligt psykiskt tungt) så hade mamma ringt och lämnat ett meddelande på min mobiltelefon.
Min mormor hade börjat blöda ur alla kroppsöppningar och var intagen på sjukhuset i Arvika. Blödningarna har stannat men det känns ju trots det fortfarande jättejobbigt. Det känns enormt frustrerande att sitta här i Uppsala när alla andra i familjen bor så mycket närmare.

Sen hade vi mötet på "den nya" förskolan. Vi har bestämt oss för att tacka ja till platsen. Det finns fortfarande saker som vi inte helt gillar, som antalet fröknar i förhållande till antalet barn. Gillade heller inte hur leksakerna låg stökigt omkring och alla intryck som det ger. Gillar den avskalade miljön som vår nuvarande förskola har. Grejen är att vår nuvarande antagligen kommer ingå i Lilla Academia från mitten av våren och med det kommer ju de förändringar som "behövs" för att den ska passa in i deras profil. Det är så vi försöker tänka... att vi kan inte jämföra med vår nuvarande förskola utan måste försöka jämföra Källparken med Lilla Academia.
Vi ska ge det en månad och se hur Edvin mår (slutar naturligtvis omgående om det skulle ske något dåligt) och anpassar sig. Fungerar det inte får vi tänka ut något nytt. Jobbigt är det iaf. Jag har mått riktigt dåligt över detta den senaste tiden. Han trivs ju så otroligt bra på Bulan (som den är nu).

Sen för att toppa det hela (även om det är det minsta dåliga) så börjar jag bli sjuk.

Anna va jobbigt för dig vännen, hoppas att det blir bättre med din mormor och sen att ni kommer att trivas på dagis, vi böt dagis efter ca 2 månader och barna har inte tagit skada av det vad vi kan se. I dag älskar de sitt dagis gillar sina kompisar som de får leka med varje dag jag håller tummen för att Edvin kommer att trivas och även du och staffan.
I dag skulle jag aldrig kunna komma på tanken att ta dagis ifrån tjejerna, blir stefan arbetslös nästa år kommer jag och även barna är jag helt säkra på att bli ledsna.
Men men nu halkade jag in på fel.
Ta hand om dig nu men jag tänkte på kan du inte åka hem ett tag till mormor din? man har ju rätt att ta ut dagar när det är nåt sådant akut? kolla det.
Kram Malin

jag var med om nåt hemskt förra veckan. vilmer var riktigt förkyld och hade jobbigt med andningen samt kaskadkräktes så bvc skickade oss till barnakuten. det gick bra där, vilmer hade en infektion, men inget att oroa sig för. när jag sen satte mig i bilen o väntade på att sambon skulle ringa blev jag vittne till händelsen som inte går att sudda bort ur hjärnan. en bil kommer körandes och tvärbromsar mitt på gatan utan att köra in till vägkanten. föraren slår på fyrblinkers. ur baksätet skyndar en pappa ut. han håller ett barn i famnen. pga att pappan uppenbarligen har bråttom tappar han greppet om barnet som helt livlöst, lealöst och kritvitt i ansiktet flyger bakåt, innan han fångar upp det i luften. det finns inget liv i barnet. modern hoppar ur framsätet och skriker. mamman och pappan springer in på barnakuten. barnet var ca 2-4 år. jag kan inte släppa bilden av det här barnet som troligtvis var död eller döende. skulle så gärna vilja veta att han klarade sig ändå. jag grät hela vägen hem o i flera timmar. det var så chockartat,

Usch Tigge, jag får ont i magen och hemska bilder i huvudet av din historia....Förstår att du tänker på dom mycket.

Tur att det var bra med Vilmer i alla fall!

Nu undrar ni säkert vem jag är och varför jag skriver här. Först vill jag konstatera att världen är allt liten. Jag har följt tråden lite då och då. En av mina pojkar är född aug -06. Hoppas ni inte tar illa upp.

Min sambo är morbror, och vi är grannar, till barnet du, Tigge, såg i tisdags förra veckan. Han dog den dagen, han gick inte att återuppliva. Han dog två veckor efter sin ettårsdag. De vet inte exakt vadsom hände men han började kräkas och förlorade kort därefter pulsen här hemma. Han ska obduceras. Han föddes med ett hjärtfel men kontrollen dagen innan visade inget fel.

Jag förstår att det var traumatiskt att se. Jag träffade honom dagen efter och han såg så lugn ut. Han fick ett lyckligt men alldeles för kort liv. Han är saknad. Det var föräldrarnas enda barn.

Ville bara berätta, även om det det tyvärr hade ett sorgligt slut. Hoppas ni inte tar illa upp. I så fall ber jag om ursäkt.

/Jennifer

Jäjje: Så fruktansvärt.
Jag som precis skulle skriva att jag, precis som Sara, fick en enorm klump i magen och gick ganska omgående in till sonen för att pussa och krama om honom. Jag som hoppades på att det hela gått bra.
Finns inte ord att beskriva det fruktansvärda som föräldrarna nu går igenom. Mina tankar finns hos dem.