• HemligaMamman

    Nån som mig med generaliserad ångest, dödsångest och svår hypokondri del 2

    www.familjeliv.se/Forum-4-50/m37460800.html

    Vet ej om någon ny tråd startats, då jag ej varit aktiv på ett tag. Men tycker tråden borde leva vidare och jag ska skriva mer nu och även berättat om vad som hänt sen sist. Ska försöka läsa igenom gamla tråden med.

    Varma kramar Anna - en normal tjej med varierande grad av rädsla för somatiska sjukdomar:-P

  • Svar på tråden Nån som mig med generaliserad ångest, dödsångest och svår hypokondri del 2
  • Anonym (jensan)

    Li: Samma här. En klar förvärring av ryckandet vid infektion eller mens. Nu ammar jag fortfarande (kanske är det som håller mig lugn) så jag har inte kunnat se om det händer nåt den här omgången. Precis som du så känns det som att händer och ansikte är värst, vet inte varför egentligen. När jag fick i tungan förra gången var jag övertygad om att det var helt kört. Får också ryckningar runt munnen av att ha grimaserat, skrattat eller nåt annat. Är ju egentligen detsamma med resten av kroppen, för jag får ryckningar i magen av att hosta, i armen om jag sträckt mig efter något osv.

    Förstår hur du menar med fötterna, jag kan känna typ drag i fotvalven också när jag har spänt dem. Gillar det inte alls! Har ju som sagt en envis ryckning där också. Dåliga dagar tror jag att mina knäsymtom beror på atrofi i fötterna som i sin tur ökar belastningen på knäna....

    Jag tog också magnesium förra gången utan någon som helst förbättring. Har även läst att det kan bero på kalcium- och/eller vitamin B-brist, men förra gången fick jag ta prover som inte visade på något. Sköldkörteln ska det också kunna bero på, och allt det där hänger ju ihop en del. Jag funderade på om jag har kalciumbrist eftersom jag äter helt mjölkfritt (sonen är allergisk) och bara tar tillskott på 500 mg per dag. Detta ska dock räcka enligt bvc. Man vill ju som sagt ha en anledning som inte är als. Jag har dock svårt att tro att mina övriga symtom skulle kunna bero på någon sådan brist. Har ofta ont i olika fingerleder också, men det kanske inte alls hänger ihop med det andra.

  • Anonym (jensan)

    Li: Det känns ju som att alla andra sjukdomar åtminstone ändå har en chans till bot, det är nog därför de inte skrämmer så längre, även om de är fruktansvärda och att det är större sannolikhet att drabbas av dem.

  • Anonym (Li)

    Jensan: Jag tycker det känns underbart att tala med någon som faktiskt upplever samma sak. Jag har också en envis ryckning i höger fotvalv, det håller på flera ggr/dag sedan blir det lugnar det sig nån dag också kommer det tillbaka. Jag får också ont i handleder o fingrar men även i knän och fötter. Undrar vad det beror på? Men under tiden jag var inne på bfs, var det många som hade liknande symtom, ryckningar, kramper och smärta.

    Jag var tvungen att ge upp ammningen(min bebis var bara 2 mån) pga att jag skulle börja äta sertralin. Jag fick först ta ect(elchocker) för att kunna fortsätta och amma. Mådde inge bra av det så jag fick börja med medicinen. Läkaren sa att jag kunde fortsätta amma om jag ville men det kände jag att jag inte ville riskera. Något som jag ofta sörjer men samtidigt var det de enda jag kunde göra i situationen jag befann mig i. Det jag ville komma fram till var att när jag började med sertralin försvann min svaghetskänsla och jag kunde sluta göra "styrketest" flera ggr/dag. Men ryckningarna stannade kvar

    Du har inte als! Jag vet att nu tänker du "hur kan du veta det", därför att jag vet det! Av det du skriver ser jag inget som tyder på detta. Och trots att jag är glad över att ha hittat någon som har exakt samma som jag, så är jag ledsen över att fler behöver genomlida samma h-vete! Jag hoppas att du kan släppa detta och njuta av din familj! Sluta läs på internet! Sluta självtesta! Och om du känner att det enda som krävs för att du ska kunna släppa din rädsla är att gå till neurologen, gör det! Du kommer att få samma svar som förra gången du var där.
    Du och jag måste nog acceptera våra ryckningar och sluta störa oss på dem, hur man nu gör det?

  • Anonym (jensan)

    Li: Tack för ditt uppmuntrande inlägg. Väldigt skönt som sagt att ha fått kontakt med någon som verkligen vet hur det är. Knäpp som man är så tror man ju då att den eventuella påverkan som testerna har på ben/knän/fötter omedelbart ska försvinna om man inte gjort nåt sådant på en dag, men så fort går det förstås inte. Jag ska verkligen försöka att inte hålla på med dessa självtester ett tag. Jag har iaf inte läst något om als på flera dagar. Det hjälper ju verkligen inte.

    Jag tänker ibland på om man ev fått borrelia någongång, med tanke på alla konstiga symtom. De symtomen kan ju också komma och gå. Har du blivit testad för det? Har du fått ta blodprover för eventuella mineralbrister? Jag är inte så orolig för smärtor i lederna och så (jo knäna eftersom jag tror att det beror på belastning pga atrofi..) I fingrarna så hoppar det runt lite, men håller i sig allt från några månader till veckor i olika fingrar. Leden kan också svullna (just nu är det tex vänster pekfinger) och är väldigt öm.

    Jag förstår att du slutade amma när du skulle medicinera, det skulle jag också ha gjort. Skulle aldrig heller vågat riskera något. Jag medicinerade totalt i 1,5 år, varav ett halvår med en medicin som inte gav ordentlig effekt (bara en grym viktuppgång och lade locket på värsta oron), men bytte sen till citalopram som hade god effekt. Mina ryckningar var dock också kvar ett bra tag efter att jag börjat medicinera även om de andra symtomen försvann. De har ju som sagt aldrig försvunnit helt, men varit mer normala, lite då och då(vilket jag vet att jag haft innan också, vet att jag exempelvis vid något tillfälle flera år innan jag fick ångest hade en ryckning i låret i flera dagar, men då blev jag inte oroad, bara störd). Sen blommade de ju upp igen, med start i vänster arm (där det nu inte alls rycker särskilt mycket) för att sen bli främst i benen och ansiktet. Så jag vet att det finns hopp om att de kan i stort sett försvinna i långa perioder! Jag tycker nog ändå att det värsta just nu är alla de andra symtomen, eller förstås kombinationen. PLUS att de poppat upp utan att jag haft kraftig stress/ångest. Blä vad jag hatar det!

    Kan också få knäppa tankar som att min hosta nu beror på problem med andningsmuskulaturen, även om jag vet att jag ju varit förkyld. Kan känna mig jättenervös av att veta att jag ska till min allergiläkare snart och göra lungfunktionstest (gör det varje år) för att jag tror att han ska upptäcka något där. Förra gången kommer jag ihåg att jag var orolig att han skulle se ryckningar eller atrofi i ryggen när han lyssnade på mina lungor. Tala om att bli paranoid...

    Hoppas att du får en skön fredagskväll UTAN en uppsjö av störande ryckningar!

  • Anonym (Li)

    Jensan: Jag har aldrig testats för borrelia, det är väl det man får av fästingar? Inte heller har jag nyligen testat någon vitaminbrist men jag har ju som sagt både testat magnesium och b-komplex utan resultat.
    Ja det känns ju skönt att det finns hopp, att de kan försvinna under längre perioder Egentligen så är det inte ryckningarna i sig (om man bortser från dem i ansiktet å händer) som stör mig utan just att de kan vara symtom på något allvarligt.
    hehe, jag kan inte låta bli å le när jag läser om att du är rädd för att läkaren ska se ryckningar och atrofi. Just för att jag är likadan, i tis när jag gjorde cellprovet var jag rädd att hon skulle se ryckningar i låren och atrofi. Jag har ju noja över att jag har atrofi på insidan av låren och strax ovanför ena skinkan. Det är som inbuktningar/gropar. Men alla andra menar att det är celluliter. Läkaren jag var till sa också att man inte ser likadan ut på höger och vänster sida. Ja man har ju blivit helt ding i bollen av det här. Jag är ganska mullig men mina händer och underarmar har alltid varit tunn och smal. Men nu inbillar jag mig att det är atrofi. Jag blir galen på det här!
    Hoppas också att du får en skön fredagskväll!

  • EllieMay

    Kikar in, då jag tidigare skrivit lite i tråd nummer ett. Hoppas allt är bra med er
    Kram från Uskan ellie

  • Anonym (Li)

    Jensan; Jag är orolig! För någon dag sedan skulle jag stå på tå och då "spände" det till i höger fotvalv, där jag har en ryckning sedan länge. Det gjorde lite ont och sedan dess har jag en konstig känsla i foten när jag går. Det området känns svagt och "spänt" på något sätt. Så nu är jag livrädd att jag håller på och tappa muskelmassa där

  • EllieMay
    Svar på #37
    Du har nog fått en stäckning i senorna under foten.
    Man tappar inte muskelmassa, då krävs det stilla sittande. Om man ser som rullstolsburna så förlorar en del muskelmassan just på grund av att de ej kan gå, träna musklerna ect.
  • Anonym (jensan)

    Li: Det är förmodligen en sträckning! Låter inte det som en helt naturlig förklaring? Det tycker iallafall jag! Då kan det ju kännas stramt, spänt och konstigt. Dessutom är det ju såklart så att vi som lider av denna hälsoångest känner mer än vad andra skulle ha gjort i samma situation. Men jag förstår dig ju precis. Ibland kan jag komma på att jag känner av en kroppsdel, alltså en helt ospecifik känsla, bara Känner den om du förstår vad jag menar. Som min vänstra ansiktshalva som det rycker så mycket i, det är precis som att jag är så medveten om den på något sätt. Och eftersom du är så medveten om just de partiet i din fot eftersom det rycker där ofta, så känner du av det mer. Jag tycker absolut inte att du ska oroa dig över det!!! Jag tror också (helt egen teori) att musklerna borde bli lite trötta av att ålla på och rycka hela tiden, därför kan man få svaghetskänsla på de ställen där det rycker hela tiden). Kom ihåg vad du skrev till mig ovan också - det handlar inte om en känsla av svaghet vid als, utan faktisk sådan (vilket ju för den delen kan vara svårt att skilja på för en själv ibland).

    Jag har en lite dålig dag, känner mig allmänt uppgiven emellanåt, särskilt när det håller på och rycker så i ansiktet hela tiden, kind och näsa. Nåt måste ju vara fel tycker jag! Igår när jag var med familjen ute och handlade så skulle jag gå ner för en lång trappa, och genast kände jag ju hur svårt det var och att benen inte skulle "hålla" (vilket de gjorde, men känslan var sådan i knän och lår). Jag upplever det också som att jag måste lyfta fötterna med lite ansträngning när jag går. Jag blir så trött i musklerna hela tiden också och det hatar jag. Har läst någonstans att det kan vara tecken på lätta pareser (förlamningar). Det är så jobbigt! Kan man inte bara få känna sig normal (eller rättare sagt inte känna något konstigt!).

    Jag drömmer mycket om detta på nätterna också, drömmer att jag får kramp i musklerna i ansiktet (vet inte om jag då har lite lätt sådan och därför drömmer det, fasar iallafall för att det är så), att jag har stora hålor (atrofi) på en massa ställen osv. Gör du också det?

    EllieMay: Hej! Jag är ganska ny på den här tråden, men det är mer aktivitet på den andra med samma namn. Det är mest jag och Li som skriver här om samma rädslor. Hoppas att du mår bra och inte känner att du behöver de här trådarna!

  • Anonym (jensan)

    EllieMay: Både jag och Li är oroliga för als, där ett av de typiska symtomen ju är just muskelatrofi (som ju då sker "spontant").

Svar på tråden Nån som mig med generaliserad ångest, dödsångest och svår hypokondri del 2