Nån som mig med generaliserad ångest, dödsångest och svår hypokondri del 2

Hej
Jag lider inte av hypokondri, men deltog i andra tråden tidigare
svarade på lite frågor och hjälpte till så gott jag kunde

EllieMay: Aha! Vad skönt för dig! Och vad gulligt att hjälpa till och att ha förståelse (vilket jag sällan tycker att man möter hos folk som inte är drabbade själva).

Jensan; Ja det är nog en sträckning. Tack. Jag känner också att jag måste lyfta fötterna när jag går. Jag önskar också om att få känna sig normal. Jag drömmer också väldigt mycket på nätterna Om att jag får ihållande ryckningar, atrofi och att jag inte kan stå på ett ben eller lyfta upp mitt barn. Jag vaknar alldeles kallsvettig och ibland drömmer jag också att jag får veta att mina farhågor är sann och jag får beskedet om att jag har als Ja, det är fruktansvärt jobbigt...

Tyvärr är det många som är väldigt oförstående. är inte själv drabbad men förstår hur jobbigt det måste vara, och kan man hjälpa till med lite lugnande ord så är det bara kul Har träffat många med ångest och hypokondri genom mitt arbete så förstår hur tufft folk har det. Man väljer inte att drabbas man har bara en enorm otur.

Li: Hur är det med foten? Bättre? Hoppas att du inte känner dig lika orolig idag!

Li: Usch ikväll tycker jag att allt känns jobbigt. Det rycker så otroligt mycket i min vänstra kind och däromkring. Känns som ett enda vibrerande. Så fort man slappnar av lite i musklerna där så sätter det igång. Måste vara nåt fel... Och benen (knän och lår) känns tunga, stela och konstiga hela tiden. Skulle bara önska att jag inte kände någonting konstigt i kroppen.

Jensan; Foten känns fortfarande konstig där på insidan när jag går Jag har också haft mycket jobbiga ryckningar de senaste dagarna man känner sig som en "popcornmaskin".
Det är ångesten som talar! Det är därför benen känns stela och konstiga! Förstår att det måste vara jobbigt med vibrerande på kinden. Jag har det just nu i axeln (sedan flera veckor tillbaka) å det e nog jobbigt. Men det är inte ryckningar utan vibrerande? När jag får ryckningar i ansiktet så är de fullt synliga

Li: Det är både ryckningar och vibrerande. De som är ständigt återkommande i kinden har jag aldrig kunnat se, men de som kommer runt munnen och på hakan syns tydligt. men de känns också helt olika. Ibland känns det som att nästan hela min vänstra sida av kroppen vibrerar. I vänster fot har jag i flera dagar nu haft såna där "buzzningar", det är så irriterande. Annars har det ryckt lite mindre nu i kroppen, förutom de här eviga återkommande ställena. Benen känns dock hela tiden så himla jobbiga, så jag vill helst bara sitta ner för att inte bli ständigt påmind. Det känns som att det borde se stelt och konstigt ut när jag går också, fast min man säger att det inte gör det.

Tänkte på det du skrev tidigare om smala armar och händer. Jag har också alltid haft det, och hat precis samma tankar om det som du....
Det är nästan lustigt hur konstigt fokus man får. Jag som eg skulle behöva gå ner sådär 5-6 kilo är nu rädd för det, för då tror jag genast att jag har förlorat muskelmassa. Blev inte alls glad när min mamma påpekade häromsistone att jag såg smalare ut. I normala fall hade jag ju blivit nöjd över det.

Jag är verkligen fixerad och orolig över detta, men går ändå inte (tur är det) omkring med ångest, det är därför jag har så svårt att se det som en orsak till mina stela/svaga/konstiga ben till exempel. Jag känner mig klumpig också, särskilt i händerna, även om jag KAN ex plocka upp små saker så finns den känslan hela tiden. Suck.

Jensan; Vad skönt att dina ryckningar är lite mindre nu, önskar att mina också var det men det bara går runt, runt. *suck* Jag hade också det när jag hade en svaghetskänsla i höger ben men jag tror att ångesten blir för stor att man "inbillar" sig en svaghet. Jag känner mig också klumpig, tycker mig tappa saker hela tiden Fortfarande besvärligt med mycket ryckningar i fötter och en konstig stelhets känsla. Åh vad jag blir less på det här.

Li: Ja de är lite färre just för tillfället. Jag kan ändå känna att de tydligt ökar när jag blir stressad/blir orolig. De är där såklart ändå, men lite färre just nu. Konstigt egentligen eftersom alla andra känningar är fler. Svagheten/stelheten är värre tycker jag. Det är väldigt svårt att beskriva hur man känner i benen, och det är ytterligare en grej som gör att jag inte vill gå till läkare. "Hej jag känner mig konstig och spänd och svag i benen... Jag känner mig klumpig i händerna, men jag kan plocka upp små pärlor. Och så har jag konstanta ryckningar i kinden, men de kan du inte se..." Nä, usch. Bara tanken på att boka en läkartid väcker ångest hos mig. Bara för det rycker det nu brevid munnen och i benet samtidigt som jag skriver detta.

Märker du också att vissa saker man läst sitter helt fastklistrade i minnet? Otroligt egentligen, tänk om man kunde utnyttja minnet till andra, vettigare saker? Jag kan liksom se vissa saker jag läst framför mig, jag vet ordagrant vad som står. Och jag använder det liksom "mot mig själv" när jag försöker tänka positivt. Precis som att jag försöker lura mig själv om jag skulle tro nåt annat än att det faktiskt måste vara als.

Förmodligen har man tappat lika mycket saker innan också, men eftersom man är på helspänn hela tiden så noterar man exakt allting! Jag vet att jag tänkte på att jag tappade grejer när jag var gravid nu också, men det var inget jag var oroad över då.

Idag när jag skulle vila (eftersom jag sov typ en timme natten innan pga stress för allt ryckande och vibrerande) så var det omöjligt att somna eftersom det omedelbart började rycka i kinden och sen som ett enda vibrerande på hela vänstersidan av kroppen. Får också direkt en massa konstiga spänningar och småsmärtor i fötterna så fort jag lägger mig ner. Kanske kommer det för att man förväntar sig att det ska göra det. Jag borde ju veta sen förra gången att kroppen kan göra en massa konstiga saker just av den anledningen, men det går inte riktigt att ta in såna tänkbara orsaker just nu för min del.

Vad jobbigt att du fortfarande känner av foten. Men en sträckning kan ju sitta i länge.

Ja det är verkligen tröttsamt det här. Svårt att bortse från fysiska symtom också tycker jag, de är ju faktiskt där! Det är säkert likadant med andra typer av ångest för andra, men jag tycker liksom att det fysiska är omöjligt att bara "strunta i".