vuxna med adhd add as

[citat]
ja jag är rädd för hela grejen med tandläkarbesök. Rädd för väntrummet, rädd för att gapa o få kramp i käken, klöks av allt de gör därinne, ligger med fötterna rätt upp o andas var 5:e minut ungefär, lipar, skriker AJ när det inte gör ont, MÅSTE plötsligt svälja, hatar ljuden, hatar petaren de har, och en del av orden de säjer på latin som låter som att alltihop är kört o man behöver dra ut allihop, de där spännbanden som de skruvar fast ibland, när de petar för att kolla, ja i stort sett allt. Utom att bedövas, det vill jag ju till varje pris vad de än ska göra. Nu skulle hon bara slipa på en gammal lagning, men ändå sitter jag här nu o kan inte ens röka för hela överkäken är totalförlamad, 4 timmar senare. Har lipat o sovit lite nu när det är över, men bedövningen sitter ännu i, hela näsan också. Men allt för att det får inte kännas nånting för då kan jag aldrig mer gå dit. Hon är jättesnäll o tålmodig verkligen, blir helt rörd när jag tänker på hur hon har brytt sig om mig. För att rädda mina tänder för det höll på att gå illa för jag vågade ju inte dit på 10 år, så det var ju lite att göra nu, men nu så är det äntligen gjort alltihop nästan! För fick ge upp det där att byta ut hans gamla felaktiga lagning, hade limmat hop två tänder där bak med amalgan som hon skulle byta till plast, men jag pallade inte så fick nöja sig med att slipa bort det överflödet han gamle tandisen hade glömt.

jaså det säjer du.. nu blir man ju lite misstänksam haha. ja jag hör av mig snart, du är ingen soctant väl?

Anonym (fia) skrev 2009-05-06 16:14:42 följande:

Haha neee inte de, du måste inte men hade varite trevligt att surra lite mer

Ingen fara vännen!!
Jorå...här är det heller inte så lätt...är 3 barns mamma och tycker jag gör det bra efter alla konstens regler...min äldsta har oxå adhd så hela familjen lever under mycket "hårda rutiner"...kanske inte ett hel ylle svensson liv kanske...vad vet jag..men huvudsaken är att jag känner att jag gör mitt bästa ...min man sen snart 2 år accepterar mitt handikapp och låter mej göra som jag finner det bäst ...och det är skönt...däremot kan det vara svårt med myndigeher och och andra främmande människor som inte känner mej och det mina.Massa Kram till dej

det värsta jag vet är när folk säger åt mig om jag klagar å säger tex* faaan det e så stökigt hemma å jag får ingen ordning på det* så får man till svar *jamen de e väl bara å städa då?* det ÄR inte så BARA för mig ju!

ja den komentaren avskyr jag med.. de förstår inte ett skvatt

Om man kommer till insikt att man har någon form av ätstörning eller iaf ätproblematik, hur går man tillväga för att få hjälp? Något fel är det på mig när det gäller mat och jag börjar inse det mer och mer men jag vet inte vad jag ska göra åt det... Tyvärr så har jag noll förtroende för vården där jag bor, däremot så har jag börjat gå hos en jättefin kurator som jag har förtroende för redan efter en träff men vet inte om jag kan ta upp det här med henne.

jag fick en remiss från VC till ätstörningsenheten på sjukhuset,så ta upp det med din kurator för hon kan säkert hjälpa dig med det.kram

igår tog det hus i helvete när det var läggdags för dottern,hon ville ha pengar för att köpa ett par nya hiphop-byxor o sa att dom kostade bara 200 kr okej det gick jag med på att hon skulle få men plötsligt så vart det 300kr dom kostade o då sa jag ifrån,hon fick 200 som jag lovade osen sa jag att hon får vänta till månadspengen eller tjäna ihop resten av pengarna.

men hon blev helt galen och skrek att hon hatar mig o ska döda mig och kastade en stor nalle på mig.

hon höll låda i 2 timmar och jag sa lugnt o stilla till henne att nu är det godnatt som gäller och inget bråk,men det funkade inte alls för hon skrek för fulla muggar o tillslut så vart jag förbannad och sa att slutar hon inte så blir det ingen musikal o tjejmiddag i helgen som det var bestämt för hon hade fyllt år..

men hon fortsatte o skrika o svära,då gick jag in o sa att hon kan glömma roligheterna på lördag.

jag tänker stå fast vid det..men det känns ändå rätt hårt....men jag måste ju vara konsekvent för annars så sitter hon på mitt huvud...

jo ta upp det med kuratorn, det tycker jag. Så hjälper hon dig vidare. På vilket sätt är maten jobbig för dig? Jag är erfaren ätstörd om du vill prata. För mig så handlade hela min ungdom om hur jag skulle bota anorexian, men sen nu plötsligt när ja fick adhd så var det tydligen där kärnan satt. Klarar du dig tills du ska dit nästa gång, så ta det med henne som du känner förtroende för. Kram