vuxna med adhd add as

jag samlar på påslakan så när jag hade överstigit över 30 påslakan tvingade min man mig att slänga. jag har fortfarande en gaderob full med sånt.

sen en hel gaderob på höjd med handdukar.
samlar på ljus, men min man tog min samling och eldade dem.
men kanske inte sån samlign som räknas.

ja bor ju (tyvärr) eller hur man ska säga i ett eg förstort hus för oss, med tomma rum som man kan skyffla in saker i jag samlar på filtar, gardiner, påslakan, handukar, sovkuddar och är nog upp i 20st. men min man har lovat mig att hjälpa mig att sortera o kasta saker.. har samlat på katter och änglar, och BLÅA saker, allt skulle vara blått, Ljushållare.  ja är för impulsiv

Nu ska ja läsa nästa sida och se om där finns något att skriva/komenter

ja kan få utbrott på om min man råkar snarka, om något surrar från någon maskin, blåser ute, vissa kvällar/nätter blir jag jätte arg/irriterad störd över att en av katterna ligger o spinner på minkudde.. ja NJUTER av varje LOV då knappt npgra ungar är på skola/fritids som är brevid mitt hus. ja tänker så ofta så jag har så ofta ont i huvudet ooroa mmig för saker som är långt fram i tiden och saker som sagts, ja inte tänkt mig för innan jag sagt

 

men att ligga o prata med varndra kan jag tycka är rätt mycigt, då de inte blir så att de blir jobbigt, att huvudet är så fullt av tankar o funderingar.  

nu ska ja läsa nästa sida

känner en Bordeline kompis, och hon säger de är en slags diagnos då dem inte få ordning på vilket direkt "fack" hon hamnar under.. hmm minssa inte exakt hur hon formulerade mig. Även min dr nämnde något om bordeline *förlåt meningslös komentar* men borderline är väl slit o släng av allt sammans?

 

*läsa nästa sida***

Jag har under vissa perioder bett o haft snälla läkre som lämnat ut jpurnal kopior men de är inget man ska ta för givet som patient. (har idag lämnat in en tjock hög med utlåtande om mig, och även gett min läkare 4 fullmakter att hämta hem jpurnaler och anteckningar, utredningar om mig, då jag ÖNSKAR så innerligt få reda på mer om min barndom) Vad de gäller minnen ifrån barndomen, så är de mest de hemska, svåra och jobbigaste och mest utsatta minnerna som jag har av min barndom. (fick dock under mitt barnsförlossning något konstigt att ja gick tillbaka i tiden i huvudetm och "såg" saker, minnen av hemska o jobbiga saker livet gick i någon slag revy, skrämmande, och var så ledsen, för att "vakna" till av att mitt barn kommit ut, som jag inte trode var mitt barn, utan fick fråga först är de mitt barn?!".

Du kan skriva till PSYK samt GYN att du av utrednings skäl vill få ut dina journal anteckningar/kopior, men du kommer med all sannolikhet då få betala för det. OM du ens får det.  vissa saker lämnar de inte ut om de finns minsta tvivel på något (pratat med en kompis senast igår som försökt få ut)
så därför går ja läkarens väg för att få ta del av. då minnet sviker mig så oehört mycket. och minns vissa saker, och saker som jag vill reda ut och klara upp. 

jag tror man även förtränger mycket om man vart med om jobbiga saker, medans för mig sitter vissa kvar så hårt som om de vore nutid. /men suck, vad jobbigt de var ytterligare dagar kvar till din utredning.  ibland behöver man ringa dit igen och som jag uttrycker mig till mig själv "dum förklarar mig" att nu är de så att jag har svårt att förstå och önskar att du hjälper mig, alt. kopplar mig till någon som är kunnig och insatt i vad som komma skall med min utredning.. (wee hoppas  du tog mig rätt, att de är så som jag puschar, säger till mig själv o gör då vissa personer i tele/öga mot öga inte kan förkalra o hjälpa mig.. )
Hoppas ni blir sams snart igen o kan reda upp det. alltid jobbigt o tjaffs o bråk.. Genom ge pikar att "fortsätta att inte göra något alls" den meningen ordet är för mig så kränkande, så de som säger de till mig idag, blir det ord i från, mig eller dum förklara dem, om vilken interligens nivå dem ligger på som inte kan se/försöka förstå att man gör så gott som man kan.

idag är jag deppad och fruktansvärt trött. vart hos psykolog o pratat om bla min barndom.. usch usch tårar... ska snart hämta mitt barn på dagis, sen iväg på barnrytmik, sen laga middag o äta sen kommer 2 hem o de blir möte. sen på kvällen är de föräldra möte. men ja orkar egentligen inte och vet inte var min kraft ska ta vägen. Dottern ville gå tilldagis idag fast hon har öroninflammaion, går på antibiotika 3ggrom dag. ingen feber idag.

och sitter nu o kommer på att jag har för bövelen glömt att äta FRUKOST!!!!!
1 päron har ja visserligen fått i mig.
Här blåser de som bara den, små duggar grått o jävligt ute. lika grått som det är här inne på fl.

Nya FL.s sida är som en sjuk(talar om mitt egna mående) där allt är svart eller vitt, knappt något i grå son. men för att inte lägga så mkt hat k'nslor så är mycket i grå zonen hos mig..  får försöka stirra mig blind på de få färg glada prickar, gubbar, banner o allt vad allt heter..   de är precis som liver. försöker hitta lite ljusglimtar i tillvaron

ett barn o man.. har du barn?hur många?
Ska kila nu, o ska försöka hinna in mellan alla möten i kväll. annars får de bli då f-mötet är slut.

jag har läst lite på länk och de enda som jag i snabba drag ser som ev liknelser är väl inlärningssvårigheter och beteendeavvikelser

då jag talar bara för mig själv. SÅ vet jag inte hur mycket jag har som kan ge personen några råd allid/någon gång. då jag  mer kan lite mer om mitt egna. Så länge jag inte kommer få "skit" för att jag kanske inte kan svara personen på ev frågor, att de inte blir sura miner.. 

(hoppas detta tas rätt, vet nte hur ja ska forumlera mig)

Blir så LESS, varje jevla gång min pappa med sambo kommer hem till oss (vilket inte är ofta) att bli ifråga satt om ja verkligen har någon jevla diagnos,. och tror min mamma manipulerat utredning som allt annat hon gjort i mitt liv. jg frågade dem om de frpgat mig vad jag har fått göra på utredningen. men de viste dem inte. pappas tant jobbar på FK och kan verkligen inte se något alls på /om mig om att jag har mina problem och verkar inte tro på mig.

 

vad många inte vet är hur in i norden jag får spela för att verka vara så normal som möjligt, bara för denna rädsla för myndigheter (en rädsla som är onte är befogad kanske) men lever hela tiden med oro. jag försöker o anstränga mig o kalra vara så stark o bra som möjligt. men min man gick iaf in lite igår och försvarade o saatt ja inte är som "andra" med energi, tålamod ect.  berättade att de kanske skulle utreda mig igen för annat. de var ju jätte bra, frågade då, kommer de då accepterar och knipa käften och inte längre ifråga sätta mig. fick bara tillsvar. men de är väl bra att v i inget ser på dig.   (då de vill bara att ja ska ut o jobba/arbetsträna, och för mig känns de som om de har NOLL förståelse eller vill försöka förstå utan ifråga sätta allt ja säger oh berättar)