vuxna med adhd add as

Vad är det för saker som kan "hända" i ett förhållande då man har adhd?
Alltså vad kan vara "typiskt" adhd-tjaffs?

f**k det här....laga mat,aktivera barnen,tomt i plånboken

o så ska man var glad oxå medans en viss person driver än till vansinne.
skulle kunna strypa shittet.
har ingen jäkla lust att stå laga mat i en timme som äts upp på 5 minuter så står man där med världens jkla disk oxå.
ska det vara såhär? är det meningen med livet?serva andra vem e jag? en piga eller?

hade hela helgen planerad men tro fan att min labila kompis ändra sig och fuckade upp alla planer,försökte t om få mig att ta hand om hennes dotter för hon e supsugen,idioooot. energitjyv.

men men jag får väl rycka upp mig o göra det bästa av dagen för det brukar ju lösa sig i slutändan ändå.
förlåt för gnället men ibland blir det 2 much bara.

Ett inlägg jag skrev i denna (www.familjeliv.se/Forum-5-255/m41658567.html) tråd. Är jag helt ute och cyklar eller?

"Jag tar inte illa upp av att du har en annan åsikt. Jag accepterar den men som med precis allting annat så måste man kunna få ha synpunkter på det? Och precis som du har en åsikt så har jag en annan.

Och nej, det var inte dina åsikter jag tog illa upp för. Det var just det att när man faktiskt har svårigheter (man kanske till och med behöver hjälp, extra stöd osv) så får man inte det utan får höra saker som exempelvis "ryck upp dig". Eller "tonårskris"..

Det är redan tillräckligt jobbigt att, ovanpå att försöka hantera alla de känslor som oupphörligt springer runt i kroppen, inte bli tagen på allvar. Och det är än idag ett "oerhört stigma"/stor skam att leva i samhället med psykiska problem av något slag.

Är man inte öppen med det så snackar folk för att man är "så konstig" och är man öppen med det så får man direkt en stämpel i pannan. (Som att personer med borderline är fruktansvärt manipulativa och egoistiska, dom med asperger är känslokalla och skulle kunna mörda någon utan samvetskval, adhd:are springer omkring överallt, skriker, är elaka mot andra barn mm.)

Lever man sen inte upp till precis alla de kriterier som finns för diagnosen eller de fördomar/den stereotypa bild som finns i samhället så "inbillar man sig". Och så var vi tillbaka på ruta ett igen.."