• varfördåför

    varför?

    om och om igen läser man grymma, hämska, vidriga trådar om styv (vill inte kalla dem bonus) föräldrar som mer elle rmindre hatar sin partners barn. Och många här på FL tycker att dte är helt ok?! det är ok att sucka och stöna över sina styvbarn och kalla dem allahanda saker på nätet, det är ok därför att styvföräldern inte har valt att skaffa dessa barn?!

    Vist gjorde de ett val då de flyttadeihop med barnets biologiska förälder? var dte inte att val eller var de så naiva att de trodde att den biologiska föräldern skulle glömma sina barn för att denna elaka styvförälder betydde mer?!

    jag ahr läst på många ställen att man inte kan veta innan hur dte ska bli. Jag unddrar då om det är så att man flyttarihop första ggn man träffas? man har väl träffat barnet innan man flyttarihop och har en liten hum om hur ungen är, och är nu ungen så jobbig och obstinat som de flästa styvbarn verkar vara så kanske man kan märka det innan man blir en permanent del av barnets liv?

    Sedan finns det något som heter konsekvenstänkande, dvs som vuxen människa kan man tänka; "är jag berädd att VABBA med någon annans unge om det behövs.." "är jag berädd att torka kräks från någon annans unge.." "är jag berädd att offra mina lediga kvällar för någon annans unge.." "är jag berädd att ändra semesterplaner för någon annans unge.."????? om svaret är nej så är det ju inga problem, är man inte berädd på konsekvenserna så sätterman sig inte i situationen där man måste leva med dem?!

    jag ahr fått höra här på fl att jag inet har rätt att utala mig eftersom jag inte vet vad jag pratar om då jag har bestämt att jag inte skulle kunna varatillsammans med en man som redan har barn eftersom jag vet att jag sinte skulle kunna behandla dem rättvis genemotmina egna barn. Jag skulle förmodligen bli en dålig styvmamma och dörför vill jag inte ha styvbarn då de inte förkänar ödet att måsta bo med mig. och pga att jag har tagit det ställningstagandet så har jag inte längre rätt att diskutera frågan? (bara för att jag inte har någon erfarenhet av styvbarn därför att jag redan vet att det inte skulle fungera)

    Min man är BONUS pappa till min äldsta son, han vabbar, han tränar innebandylaget, han tar med "min" son och gör roligasaker lika hjärna som han tar någon av sina söner. han nattar "min" son. han älskar min son presis lika mycke som sina egna och han går på "min" sons föräldramöten om jag inte har möjlighet. han kunde inte stanna på bb med mig och sin förstfödda mer än just under förlossningen eftersom han skulle hem och tahand om "min" son. Hade min man bara antytt att han inte gillade min son, om han hade gjort minsta skillnad på min son och våra gemensamma söner så hade vi inte haft en framtid ihop.

    Jag förstår inte hur man kan utsätta ett barn för hat och psykisk misshandel (soom det handlar om i många fall) utan att känna att det är ohållbart och utan att den biologiska föräldern sätterner foten och separerar från den elaka människan.

    många här på FL menar att styvföräldrar har RÄTT att ställa krav då barnen vistas i deras hem, men ingen SKYLLDIGHET gentemot barnen eftersom styvföräldern inte har valt barnen!

    stackars, stackars barn som skall växaupp med dessa onda, onda människor!


    2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!
  • Svar på tråden varför?
  • Shasti

    Gud så inskränkt och löjligt att kalla alla styvföräldrar som har problem med styvbaren "onda" människor.

  • varfördåför
    Shasti skrev 2009-03-17 10:00:20 följande:
    Gud så inskränkt och löjligt att kalla alla styvföräldrar som har problem med styvbaren "onda" människor.
    och vem har gjort det?

    jag kallar alla som behandlar barnen illa och tycker att de själva är mera värda och de som inte klarar av att dela sin partner med ett barn som fanns där innan utan skyller på barnet.. de människorna är onda!
    2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!
  • varfördåför
    Gremlin666 skrev 2009-03-16 12:40:02 följande:
    Jag har varit medlem sedan några år tillbaka i olika skepnader och kan trådarna mer eller mindre utantill, därav kan jag se mönstret på de som tror att de vet och de som vet.Påståendet att barnen vet och beklagar sig tillhör ovanligheterna.Och om det nu skulle varit så som du påstår, tycker du inte att du ska rikta dina pilar mot föräldrarna först och främst isåfall?Ledsen att du klandrar din pappas kvinna, men det kanske är svårt att se att det faktiskt är så att det var din egen far som svek dig, inte hon.Jag har blivit tillsammans med min sambo och vi ha r skaffat barn.Sedan att det barnet blivit genetiskt knutet till sambons barn sedan innan på pappans sida lägger jag inget värde i då det barnet inte är mitt och jag kommer aldrig heller se det som eget eller som medlem i min familj.Att det barnet tillhör sambons familj förstår jag.Vad jag grundar mitt påstående att det är idiotiskt att skriva "barnet var där först"?Dels för att det är det och för att det är det.Ja, så har jag den aspekten att det är så också.Eller rättar du dig efter en svärmor och anpassar dig vackert efter hennes sätt att tillhöra din sambos familj genom att göra som hon alltid gjort innan hennes lilla pojk skaffade sig en flickvän?Hon ser sig som lite mer eftersom hon känner honom bättre "än vad du någonsin kommer göra"?Kanske bjuder in sig själv, kommer förbi dagligen och kommenterar ditt sätt att vara på?Rättar du dig då fint "för att hon fanns först" i familjen?Skulle inte tro det.Sedan är det jättebra ifall man prioriterar barn och det gör jag.Mitt barn, och sambon prioriterar sina barn.Tycker du ska sluta klandra din styvmamma då det helt och hållet är din pappas fel att du känner som du känner.Du behöver inse att du inte betyder något för henne och eventuellt göra henne lika oviktig i ditt liv som hon gjort dig.Men att som förälder inte vara uppmärksam på sitt eget barn, det kan du inte klandra andra för.Kanske ska prata med din pappa om det?
    jag vet att min pappa har en viss skuld i detta, det han gjorde för att förbättra för mig var att låta mig bo hos min mamma på heltid. det var det bästa han kunde åstadkomma då. men hursomhällst så hade inte den kvinnan rätt att kalla mig alla saker hon kallade mig, och hon hade inte rätt att behandla mig ocm hon gjorde. dessa saker gjorde hon givetvis inte då pappa var med, smartare än så var hon såklart.

    jag skriver även i ts att jag inte fattar hur den biologiska föräldern kan tolereradet. jag skriver att om det varit min man som behandlade min son på ett sådant nedverderande sätt och skrev/sa sådana saker om honom så hade jag kasstat ut karln.

    du kan inte genföra ett barn med svärmor.. svärmor är en vuxen människa med ett eget liv, min man är vuxen och är inte beroende av sin mamma. mitt barn däremot är ett barn, han är beroende av mig och han är beroende av min man. han klarar sig inte själv hemma, mannen kan inte ta de gemensamma barnen och hittapåsaker då jag är borta och lämna sexåringen själv hemma.

    jag måste ju klandra den människa som trycktnermig hela min uppväxt och gett mig pikar såfort pappa inte lyssnat, som vid varge födelsedag och julafton högt och tydligt deklarerat att jag inte förkänar presenter.. man behandlar inte ett barn så, och då min pappa förstod hur illa det var så lät han mig flytta. det är hans största sorg i livet, men av pracktiska skäl var det allt han kunde göra då. han vet vad jag tycker och hur jag känner. fortfarande idag trotts att jag är vuxen och snart har fyra egna barn så kan hon inte vara trevlig mot mig pga att hon är så svartsjuk på den relation jag ahr med min pappa. för presic som så många här på fl så klarar hon inte av att se att pappa älskar mig mer än henne.

    jag ahr varit medläm här i drygt fyraår så jag ar ocks läst någratrådar!
    2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!
  • nika
    xylifon skrev 2009-03-11 10:42:58 följande:
    om och om igen läser man grymma, hämska, vidriga trådar om styv (vill inte kalla dem bonus) föräldrar som mer elle rmindre hatar sin partners barn.
    Mitt råd är att du ska sluta läsa dessa proportionerligt få trådar som gör dig så upprörd. Det är uppenbart att du mår dåligt av dem och att ämnet står dig för nära. Varför plågar du dig? Kanske ska du istället om du nu har ett intresse för styv/bonusproblematik istället ägna dig åt den uppsjö av trådar som handlar om styv/bonusvardagen. Denna vardag är ofta problemfylld när man väljer att skriva om den på ett öppet forum, men det är många som känner sig hjälpta av att kunna ventilera och få respons från andra med erfarenhet av liknande situationer.
  • varfördåför
    nika skrev 2009-03-18 17:09:48 följande:
    Mitt råd är att du ska sluta läsa dessa proportionerligt få trådar som gör dig så upprörd. Det är uppenbart att du mår dåligt av dem och att ämnet står dig för nära. Varför plågar du dig? Kanske ska du istället om du nu har ett intresse för styv/bonusproblematik istället ägna dig åt den uppsjö av trådar som handlar om styv/bonusvardagen. Denna vardag är ofta problemfylld när man väljer att skriva om den på ett öppet forum, men det är många som känner sig hjälpta av att kunna ventilera och få respons från andra med erfarenhet av liknande situationer.
    jag har försökt svara på dem ibland men jag får ju som sagt inte ha åsikter i ämnet. även om jag är helt saklig så blir det massor av diskutioner om hur styvföräldrarna inte har några krav och hur bonusbanrnen inte har några rättigheter.. vuxna har alltid de yttersta ansvaret, men uppenbarligen inte för sina bonusbarn som ligger utanför alla andra lagar och regler..
    2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!
  • nika
    xylifon skrev 2009-03-18 18:03:01 följande:
    jag har försökt svara på dem ibland men jag får ju som sagt inte ha åsikter i ämnet. även om jag är helt saklig så blir det massor av diskutioner om hur styvföräldrarna inte har några krav och hur bonusbanrnen inte har några rättigheter.. vuxna har alltid de yttersta ansvaret, men uppenbarligen inte för sina bonusbarn som ligger utanför alla andra lagar och regler..
    Om du är helt saklig har du väl själv kommit fram till att styvföräldrar inte har något juridiskt ansvar för partnerns barn. Det är ju väldigt tydligt att det ligger till så vid en separation mellan föräldern och styvföräldern och även när en av dessa dör. Däremot finns ett sekundärt ekonomiskt ansvar gentemot styvbarn om det finns gemensamma barn för att säkerställa att barn under samma tak åtnjuter likartad standad, men barn försörjs av vårdnadshavarna som också har det övergripande ansvaret för barnen på övriga plan än det ekonomiska. Många blandar ihop ett emotionellt och ekonomiskt ansvar, som att en styvförälder som inte lever med sin partners barn som om de vore gemensamma både ekonomiskt och generellt ansvarsmässigt är okänslig och ogillar barnet.

    Sedan ska man visst hjälpa varandra om man lever tillsammans tycker jag. Hur mycket en styvförälder ska hjälpa sin partner med dennes barn får man komma överens om inom förhållandet. Inget är givet. Situationen kan se så olika ut i olika familjer. Problemet är när de vuxna har olika åsikter. Men det är ju ett problem inom alla förhållanden och inte förbehållet förhållanden där det finns barn sedan tidigare. Det kan vara svårt att tråckla ihop vardagen och kännas oerhört irriterande när det är partnerns ex, den andre föräldern, som vill ruta in någon annan än sig själv "för barnens skull". Rent krasst kan man säga att om man vill ha 100% kontroll på sina barn får man låta bli att separera. Det ingår i seperationskittet att bli deltidsförälder på heltid och om man inte kunde styra upp mannen inom förhållandet är det väl inte rimligt att tro att man ska kunna styra upp både honom och hans nya med fjärrkontroll. Sedan finns det givetvis par som borde låta sig styras upp, framförallt föräldern, men det visste man väl när man separerade och kanske t.o.m var anledningen till separationen.
  • varfördåför
    nika skrev 2009-03-18 21:33:25 följande:
    Om du är helt saklig har du väl själv kommit fram till att styvföräldrar inte har något juridiskt ansvar för partnerns barn. Det är ju väldigt tydligt att det ligger till så vid en separation mellan föräldern och styvföräldern och även när en av dessa dör. Däremot finns ett sekundärt ekonomiskt ansvar gentemot styvbarn om det finns gemensamma barn för att säkerställa att barn under samma tak åtnjuter likartad standad, men barn försörjs av vårdnadshavarna som också har det övergripande ansvaret för barnen på övriga plan än det ekonomiska. Många blandar ihop ett emotionellt och ekonomiskt ansvar, som att en styvförälder som inte lever med sin partners barn som om de vore gemensamma både ekonomiskt och generellt ansvarsmässigt är okänslig och ogillar barnet.Sedan ska man visst hjälpa varandra om man lever tillsammans tycker jag. Hur mycket en styvförälder ska hjälpa sin partner med dennes barn får man komma överens om inom förhållandet. Inget är givet. Situationen kan se så olika ut i olika familjer. Problemet är när de vuxna har olika åsikter. Men det är ju ett problem inom alla förhållanden och inte förbehållet förhållanden där det finns barn sedan tidigare. Det kan vara svårt att tråckla ihop vardagen och kännas oerhört irriterande när det är partnerns ex, den andre föräldern, som vill ruta in någon annan än sig själv "för barnens skull". Rent krasst kan man säga att om man vill ha 100% kontroll på sina barn får man låta bli att separera. Det ingår i seperationskittet att bli deltidsförälder på heltid och om man inte kunde styra upp mannen inom förhållandet är det väl inte rimligt att tro att man ska kunna styra upp både honom och hans nya med fjärrkontroll. Sedan finns det givetvis par som borde låta sig styras upp, framförallt föräldern, men det visste man väl när man separerade och kanske t.o.m var anledningen till separationen.
    min man var tvungen att betala för min sons dagisplatts redan innan vi fick gemensamma barn, såfort man flyttarihop så räknas båda de vuxnas inkomster då det gäller tex barnomsorg.

    men nu menade jag ett mer emotionelt ansvarstagande, det är de vuxna som skall vara vuxna, om nu styvbarnet är en pest och pina så är det de vuxnas ansvar att fixa det, att sänka sig till ett barns nivå och kalla barnet för saker som jag inte ens skulle tillåta min tvååring att säga om en annan människa är förkasstligt.

    det finns inga tvång på att älska sina styvbarn, det har jag aldrig begärt att alla måste göra (bara att min man måste älska våra barn likamycke trotts att han inte är biologisk pappa till en av dem, men dte är ju vårat liv) men man måste respektera barnen, det är ju människor ändå och det är människor som man delar liv med och som man delar en "annhörig" med.

    Igen, barnen har inte bett om att det skall komma en ny vuxen i deras liv som har rätt att styra ch ställa, det är den vuxna som har tagit beslutet att bli en del av barnets liv, då har den vuxna ansvaret för att setill att det fungerar så bra som möjligt, dels för att den vuxna är vuxen och dels för att den vuxna har mer ansvar än barnet för att allt ska fungera.
    2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!
  • nika
    xylifon skrev 2009-03-18 22:19:35 följande:
    min man var tvungen att betala för min sons dagisplatts redan innan vi fick gemensamma barn, såfort man flyttarihop så räknas båda de vuxnas inkomster då det gäller tex barnomsorg. men nu menade jag ett mer emotionelt ansvarstagande, det är de vuxna som skall vara vuxna, om nu styvbarnet är en pest och pina så är det de vuxnas ansvar att fixa det, att sänka sig till ett barns nivå och kalla barnet för saker som jag inte ens skulle tillåta min tvååring att säga om en annan människa är förkasstligt. det finns inga tvång på att älska sina styvbarn, det har jag aldrig begärt att alla måste göra (bara att min man måste älska våra barn likamycke trotts att han inte är biologisk pappa till en av dem, men dte är ju vårat liv) men man måste respektera barnen, det är ju människor ändå och det är människor som man delar liv med och som man delar en "annhörig" med. Igen, barnen har inte bett om att det skall komma en ny vuxen i deras liv som har rätt att styra ch ställa, det är den vuxna som har tagit beslutet att bli en del av barnets liv, då har den vuxna ansvaret för att setill att det fungerar så bra som möjligt, dels för att den vuxna är vuxen och dels för att den vuxna har mer ansvar än barnet för att allt ska fungera.
    Det kände jag inte till. Då blir det höga dagisavgifter sammantaget om det är 4 personers inkomster i 2 hushåll som ska räknas samman.

    Om du har som krav att din man ska älska dina barn lika mycket som era gemensamma så får jag hoppas att han gör det eller aldrig berättar sanningen om han inte gör det. Jag själv har full förståelse för att man kan känna olika för egna och andras barn även om det med åren kan närma sig.

    Jag vill inte ge mig in i diskussioner om vems ansvar det är att "fixa" "pest och pinabarn", hur man ska gå tillväga och vilket språkbruk som är acceptabelt när man skriver på nätet om barn som du beskriver på detta sätt. Jag hör till dem med en mycket hög toleranströskel för hur styvmammor väljer att uttrycka sig på ett styvförälderforum där barnen inte hör. Jag ser också att en del sitter på dubbla stolar och reagerar känslomässigt som om de själva är barnet vars uppförande har kritiserats fast de svarar på inlägget i egenskap av vuxen. Det kan bli trassligt och fel.
  • varfördåför
    nika skrev 2009-03-18 22:55:05 följande:
    Det kände jag inte till. Då blir det höga dagisavgifter sammantaget om det är 4 personers inkomster i 2 hushåll som ska räknas samman.Om du har som krav att din man ska älska dina barn lika mycket som era gemensamma så får jag hoppas att han gör det eller aldrig berättar sanningen om han inte gör det. Jag själv har full förståelse för att man kan känna olika för egna och andras barn även om det med åren kan närma sig.Jag vill inte ge mig in i diskussioner om vems ansvar det är att "fixa" "pest och pinabarn", hur man ska gå tillväga och vilket språkbruk som är acceptabelt när man skriver på nätet om barn som du beskriver på detta sätt. Jag hör till dem med en mycket hög toleranströskel för hur styvmammor väljer att uttrycka sig på ett styvförälderforum där barnen inte hör. Jag ser också att en del sitter på dubbla stolar och reagerar känslomässigt som om de själva är barnet vars uppförande har kritiserats fast de svarar på inlägget i egenskap av vuxen. Det kan bli trassligt och fel.
    jag vet inte hur dagisavgiften fungerar i praktiken, men eftersom det finns ett tak på hur mycke som skall betalas så antar jag att det blir högstavgiften om man räknarihop alla fyra, jag vet bara att pojken gick gratis då jag pluggade men då jag flyttadeihop med min nuvarande man så blev vi tvugna att betala baserat på hans inkomst.

    jag skrev ju set också.. JAG kräver att MIN man älskar och behandlar våra pojkar lika mycke, vilket ahan också gör, skule vi separera så skulle han ändå ha vv boende med alla tre pojkarna trotts att den äldsta inte är hans biologiska. MEN jag sa också att jag förstår att inte alla kan känna så och inte alla bio föräldrar vill ha det så häller beroende på olika omständigheter, men man skall ändå behandla barnen med respekt.

    jag svarar i dessa trådar som en vuxen med erfarenhet i ämnet, och jag vet att känner man så starkt att bonusbarnen är ivägen att man kallar dem för otrevliga saker på nätet så är sannorlikheten väldigt stor att man inte kan vara helt neutral och snäll mot barnen irl, barn känner fort av sinnesstämmningar.
    2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!
  • FruMorsa

    Varför skulle barnen välja vilken vuxen som kommer in i deras liv? De väljer inte bioföräldrar. Inte väljer de dagisfröknar, lärare eller idrottstränare heller och detta är personer som har minst lika mycket inflytande på barnens liv som oss bonusföräldrar. Självklart får alla bjuda till för att få familjesituationen att fungera, men det gäller OCKSÅ barnen. Livet består av ständiga kompromisser och det vore orättvist att lära barnen att livet anpassar sig efter dem hela tiden.
    Mina barn får glatt anpassa sig efter vår nya familjs behov och jag ser inget konstigt i det. När det är något som inte känns bra får man givetvis prata om det, men vi vuxna måste få vara vuxna och vara de som har beslutanderätten för familjens bästa. Törs nästan inte föreställa mig hurdana barnen skulle bli annars. Skitungar, mest troligt!

Svar på tråden varför?