varfördåför

Äldre 11 Mar 10:42

87 svar

varför?

om och om igen läser man grymma, hämska, vidriga trådar om styv (vill inte kalla dem bonus) föräldrar som mer elle rmindre hatar sin partners barn. Och många här på FL tycker att dte är helt ok?! det är ok att sucka och stöna över sina styvbarn och kalla dem allahanda saker på nätet, det är ok därför att styvföräldern inte har valt att skaffa dessa barn?!

Vist gjorde de ett val då de flyttadeihop med barnets biologiska förälder? var dte inte att val eller var de så naiva att de trodde att den biologiska föräldern skulle glömma sina barn för att denna elaka styvförälder betydde mer?!

jag ahr läst på många ställen att man inte kan veta innan hur dte ska bli. Jag unddrar då om det är så att man flyttarihop första ggn man träffas? man har väl träffat barnet innan man flyttarihop och har en liten hum om hur ungen är, och är nu ungen så jobbig och obstinat som de flästa styvbarn verkar vara så kanske man kan märka det innan man blir en permanent del av barnets liv?

Sedan finns det något som heter konsekvenstänkande, dvs som vuxen människa kan man tänka; "är jag berädd att VABBA med någon annans unge om det behövs.." "är jag berädd att torka kräks från någon annans unge.." "är jag berädd att offra mina lediga kvällar för någon annans unge.." "är jag berädd att ändra semesterplaner för någon annans unge.."????? om svaret är nej så är det ju inga problem, är man inte berädd på konsekvenserna så sätterman sig inte i situationen där man måste leva med dem?!

jag ahr fått höra här på fl att jag inet har rätt att utala mig eftersom jag inte vet vad jag pratar om då jag har bestämt att jag inte skulle kunna varatillsammans med en man som redan har barn eftersom jag vet att jag sinte skulle kunna behandla dem rättvis genemotmina egna barn. Jag skulle förmodligen bli en dålig styvmamma och dörför vill jag inte ha styvbarn då de inte förkänar ödet att måsta bo med mig. och pga att jag har tagit det ställningstagandet så har jag inte längre rätt att diskutera frågan? (bara för att jag inte har någon erfarenhet av styvbarn därför att jag redan vet att det inte skulle fungera)

Min man är BONUS pappa till min äldsta son, han vabbar, han tränar innebandylaget, han tar med "min" son och gör roligasaker lika hjärna som han tar någon av sina söner. han nattar "min" son. han älskar min son presis lika mycke som sina egna och han går på "min" sons föräldramöten om jag inte har möjlighet. han kunde inte stanna på bb med mig och sin förstfödda mer än just under förlossningen eftersom han skulle hem och tahand om "min" son. Hade min man bara antytt att han inte gillade min son, om han hade gjort minsta skillnad på min son och våra gemensamma söner så hade vi inte haft en framtid ihop.

Jag förstår inte hur man kan utsätta ett barn för hat och psykisk misshandel (soom det handlar om i många fall) utan att känna att det är ohållbart och utan att den biologiska föräldern sätterner foten och separerar från den elaka människan.

många här på FL menar att styvföräldrar har RÄTT att ställa krav då barnen vistas i deras hem, men ingen SKYLLDIGHET gentemot barnen eftersom styvföräldern inte har valt barnen!

stackars, stackars barn som skall växaupp med dessa onda, onda människor!

2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!

Gremlin666

Äldre 16 Mar 12:40

#21

xylifon skrev 2009-03-16 08:28:11 följande:

det finns massor av exempel här på saigten där bonusföräldrarna skriver att barnen vet hur mycke dom hatar dem, och där barnen "beklagarsig" för sina biologiska föräldrar att bonusföräldern inte gillar dem. du är grymt naiv om du tror att de vuxna är vuxna och uppför sig så.. sök lite på trådar här får du se.jag är själv uppvuxen med en elakstyvmamma och hon skräde inte orden, jag ahr kompisar som har haft elaka styvmammor och min son har en sådan. sök lite fakta innan du skriver otrevliga komentarer helt utan belägg tack.och att det är en idiotisk komentar att barnen fanns först vad grundar du det på? du tycker alltså att det är helt ok att komma in i en familj med ett vist antal människor och sedan mer eller mindre utesluta vissa av dem för att de inte passar in i dina rutiner, det om något är ju idiotiskt. när blev du så mycke värd att du kan komm ain i en familj och tro att du har mer rättigheter än dem som fanns där först?!

Jag har varit medlem sedan några år tillbaka i olika skepnader och kan trådarna mer eller mindre utantill, därav kan jag se mönstret på de som tror att de vet och de som vet.
Påståendet att barnen vet och beklagar sig tillhör ovanligheterna.

Och om det nu skulle varit så som du påstår, tycker du inte att du ska rikta dina pilar mot föräldrarna först och främst isåfall?
Ledsen att du klandrar din pappas kvinna, men det kanske är svårt att se att det faktiskt är så att det var din egen far som svek dig, inte hon.

Jag har blivit tillsammans med min sambo och vi ha r skaffat barn.
Sedan att det barnet blivit genetiskt knutet till sambons barn sedan innan på pappans sida lägger jag inget värde i då det barnet inte är mitt och jag kommer aldrig heller se det som eget eller som medlem i min familj.
Att det barnet tillhör sambons familj förstår jag.

Vad jag grundar mitt påstående att det är idiotiskt att skriva "barnet var där först"?
Dels för att det är det och för att det är det.
Ja, så har jag den aspekten att det är så också.

Eller rättar du dig efter en svärmor och anpassar dig vackert efter hennes sätt att tillhöra din sambos familj genom att göra som hon alltid gjort innan hennes lilla pojk skaffade sig en flickvän?
Hon ser sig som lite mer eftersom hon känner honom bättre "än vad du någonsin kommer göra"?
Kanske bjuder in sig själv, kommer förbi dagligen och kommenterar ditt sätt att vara på?
Rättar du dig då fint "för att hon fanns först" i familjen?

Skulle inte tro det.

Sedan är det jättebra ifall man prioriterar barn och det gör jag.
Mitt barn, och sambon prioriterar sina barn.

Tycker du ska sluta klandra din styvmamma då det helt och hållet är din pappas fel att du känner som du känner.
Du behöver inse att du inte betyder något för henne och eventuellt göra henne lika oviktig i ditt liv som hon gjort dig.

Men att som förälder inte vara uppmärksam på sitt eget barn, det kan du inte klandra andra för.

Kanske ska prata med din pappa om det?

sprallig

Äldre 16 Mar 14:09

#22

är det inte så att om man ger sig in i ett förhållande där det är barn inblandade så ska man se till att man vet vad man gör

kan man inte acceptera barna så ska man tänka många gånger innan man forsätter

barna var där först och det är inte deras fel att mamma och pappa inte kan leva ihop

jag har varit bonus i 12 år och barna har bott hos oss hela tiden och de anser mig som mamma

Gremlin666

Äldre 16 Mar 15:25

#23

sprallig skrev 2009-03-16 14:09:03 följande:

är det inte så att om man ger sig in i ett förhållande där det är barn inblandade så ska man se till att man vet vad man görkan man inte acceptera barna så ska man tänka många gånger innan man forsätterbarna var där först och det är inte deras fel att mamma och pappa inte kan leva ihop jag har varit bonus i 12 år och barna har bott hos oss hela tiden och de anser mig som mamma

Och om verkligheten förändras vad skulle du råda alla till då?

Om barnet blir så svårhanterat att man stundtals inte vet vart man ska ta vägen?
När det inte blev som trodde, som man hoppades?

Vad skulle du råda en förälder?
Tror inte det är samma tanke eller känsla i den situationen som det jag skrev ovan och du direkt tänkte "flytta, barnet fanns först" för att du endast trodde att situationen kunde uppstå i en mixfamilj.
Det finns påfrestningar i alla relationer och man kan inte fly varje gång det blir tufft anser jag.
Jag har förlikat mig med tanken att jag inte tycker om min sambos barn sedan innan men klarar av vardagen utan större bekymmer då han är här även ifall jag känner för att explodera emellanåt då det känns som han kväver både mig och sambon.
Men mina negativa känslor inför barnet väger inte lika tungt som kärleken till min sambo och kommer inte låta de känslorna få mig att gå.
Man får väga det onda mot det goda och det goda är överlägset.
Och jag är ju trots allt tillsammans med min sambo för att jag älskar honom, inte det barn som kommer hem till oss varannan vecka.

På dig låter det som att du tagit en mammaroll.
Det har jag aldrig behövt då detta barn redan har en mamma som tar hand om det liv hon skapat. Varannan vecka iaf, men bättre det än inget.

Sedan blir det en annan sak att ha barnen flaxandes in och ut än att ha dem på samma ställe hela tiden, det förstår vemsomhelst.
Det vanligaste är dock att föräldrarna ser till sin egen del först och struntar fullkomligt i barnets välmående och slänger det fram och tillbaka som nån hund för att det "är bäst för barnen"

Ren bullshit anser jag.
Det är ren och skär egoism.

Men det i bakhuvudet undrar jag varför det inte är accepterat att andra är egoister när huvudpersonerna är det?
Som att en tjuv skulle bura in en tjuv.

sprallig

Äldre 16 Mar 15:38

#24

Gremlin666 skrev 2009-03-16 15:25:19 följande:

Och om verkligheten förändras vad skulle du råda alla till då? Om barnet blir så svårhanterat att man stundtals inte vet vart man ska ta vägen? När det inte blev som trodde, som man hoppades? Vad skulle du råda en förälder? Tror inte det är samma tanke eller känsla i den situationen som det jag skrev ovan och du direkt tänkte "flytta, barnet fanns först" för att du endast trodde att situationen kunde uppstå i en mixfamilj. Det finns påfrestningar i alla relationer och man kan inte fly varje gång det blir tufft anser jag. Jag har förlikat mig med tanken att jag inte tycker om min sambos barn sedan innan men klarar av vardagen utan större bekymmer då han är här även ifall jag känner för att explodera emellanåt då det känns som han kväver både mig och sambon. Men mina negativa känslor inför barnet väger inte lika tungt som kärleken till min sambo och kommer inte låta de känslorna få mig att gå. Man får väga det onda mot det goda och det goda är överlägset. Och jag är ju trots allt tillsammans med min sambo för att jag älskar honom, inte det barn som kommer hem till oss varannan vecka. På dig låter det som att du tagit en mammaroll. Det har jag aldrig behövt då detta barn redan har en mamma som tar hand om det liv hon skapat. Varannan vecka iaf, men bättre det än inget. Sedan blir det en annan sak att ha barnen flaxandes in och ut än att ha dem på samma ställe hela tiden, det förstår vemsomhelst. Det vanligaste är dock att föräldrarna ser till sin egen del först och struntar fullkomligt i barnets välmående och slänger det fram och tillbaka som nån hund för att det "är bäst för barnen" Ren bullshit anser jag. Det är ren och skär egoism. Men det i bakhuvudet undrar jag varför det inte är accepterat att andra är egoister när huvudpersonerna är det? Som att en tjuv skulle bura in en tjuv.

om man bara skulle leva efter att allt ska bli som man tänkt så får man karnse vakna upp lite det finns vell ingen som kan tänka ut hur livet man lever ska se ut och sedan ha det så

jag ville inte göra någon ledsen eller arg men barnen är fortfarande oskyldiga

sedan vad gäller om barna skulle bli svårhanterliga så måste man ju sätta sig ner och prata med barna och sin partner och komma fram till en lösning
min erfarenhet är att barna klarar av att för det mesta vara med i en diskussion

Gremlin666

Äldre 16 Mar 16:08

#25

sprallig skrev 2009-03-16 15:38:34 följande:

om man bara skulle leva efter att allt ska bli som man tänkt så får man karnse vakna upp lite det finns vell ingen som kan tänka ut hur livet man lever ska se ut och sedan ha det såjag ville inte göra någon ledsen eller arg men barnen är fortfarande oskyldiga sedan vad gäller om barna skulle bli svårhanterliga så måste man ju sätta sig ner och prata med barna och sin partner och komma fram till en lösning min erfarenhet är att barna klarar av att för det mesta vara med i en diskussion

Även de med trolig adhd och annorlunda uppfostran från mammans sida varannan vecka där hon bebifierar barnet vilket lär honom att inte behöva ta ansvar för sina handlingar?

Ja, självklart har vi talat med mamman, BUP också.
Just, skolpsykolog och andra instanser är inkopplade i skolan också.
Barnet har problem och visst är det synd.
Blir extra jobbigt för oss i närheten också, inte bara för honom.
Föräldrarna klarar det bättre då kärlek klarar en hel del även ifall mamman går hos psykolog för att inte få ångest de veckor hon har hand om sitt eget barn.

Jag hade varit själaglad ifall pojken hade varit som ett normalt barn där det räcker med att prata om saker, men alla har det inte så lätt.

Det är som att tala till en både döv och blind att lösa alla bekymmer med pojken verbalt som normalt dödlig.

sprallig

Äldre 16 Mar 16:40

#26

Gremlin666 skrev 2009-03-16 16:08:43 följande:

Även de med trolig adhd och annorlunda uppfostran från mammans sida varannan vecka där hon bebifierar barnet vilket lär honom att inte behöva ta ansvar för sina handlingar? Ja, självklart har vi talat med mamman, BUP också. Just, skolpsykolog och andra instanser är inkopplade i skolan också. Barnet har problem och visst är det synd. Blir extra jobbigt för oss i närheten också, inte bara för honom. Föräldrarna klarar det bättre då kärlek klarar en hel del även ifall mamman går hos psykolog för att inte få ångest de veckor hon har hand om sitt eget barn. Jag hade varit själaglad ifall pojken hade varit som ett normalt barn där det räcker med att prata om saker, men alla har det inte så lätt. Det är som att tala till en både döv och blind att lösa alla bekymmer med pojken verbalt som normalt dödlig.

jag förstår så väl att ni har det jobbigt jag vet att det inte är en dans på rosor
vi har fått kämpat så hårt så jag fäller tyvärr ut klorna en aning när det pratas om bonusmammor
fast i vårat fall var det biomamman som ville få pojken klassad adhd för att få pengar

jag hoppas att det ordnar sig för er och barnet

sprallig

Äldre 16 Mar 17:05

#27

sprallig skrev 2009-03-16 16:40:30 följande:

jag förstår så väl att ni har det jobbigt jag vet att det inte är en dans på rosor vi har fått kämpat så hårt så jag fäller tyvärr ut klorna en aning när det pratas om bonusmammor fast i vårat fall var det biomamman som ville få pojken klassad adhd för att få pengar jag hoppas att det ordnar sig för er och barnet

bonusbarn skulle det ju stå

Gremlin666

Äldre 16 Mar 17:24

#28

sprallig skrev 2009-03-16 17:05:04 följande:

bonusbarn skulle det ju stå

Det går verkligen inte någon nöd på barnet, hans pappa finns där 25 timmar om dygnet och han integreras i vår vardag på ett sätt där han känner sig delaktig.

Men det är inte samma sak som att jag tycker om honom utan att jag respekterar min sambo och vill att sambon ska trivas och stanna i den familj han skapat med mig.
Jag är snäll mot hans puckade kompis också

sprallig

Äldre 16 Mar 19:33

#29

Gremlin666 skrev 2009-03-16 17:24:39 följande:

Det går verkligen inte någon nöd på barnet, hans pappa finns där 25 timmar om dygnet och han integreras i vår vardag på ett sätt där han känner sig delaktig. Men det är inte samma sak som att jag tycker om honom utan att jag respekterar min sambo och vill att sambon ska trivas och stanna i den familj han skapat med mig. Jag är snäll mot hans puckade kompis också

det är ju bra att han har sin pappa han har ju trotts allt rätt att ha det
jag vet inte hur länge ni har levt ihop men det karnse blir bättre med tiden

tyckte att du skrev att mamman hade problem med psyke eller missuppfatade jag det för i sådana fall skulle hon karnse inte ha pojken alls

Gremlin666

Äldre 16 Mar 21:05

#30

sprallig skrev 2009-03-16 19:33:59 följande:

det är ju bra att han har sin pappa han har ju trotts allt rätt att ha detjag vet inte hur länge ni har levt ihop men det karnse blir bättre med tidentyckte att du skrev att mamman hade problem med psyke eller missuppfatade jag det för i sådana fall skulle hon karnse inte ha pojken alls

Hon har FÅTT problem och behöver gå till psykolog för att hennes barn är så krävande och hon får ångest inför att ha honom.

Vi har levt ihop i flera år och problemen har växt fram under de senaste tre åren ungefär. Jag har sett problemen sedan jag lärde känna pojken men eftersom jag inte har sådan stor erfarenhet av barn så trodde jag att det var åldersrelaterat (den där grejen att "världen kretsar runt mig" är fram till skolåldern) men det har bara blivit värre och värre, det och allt annat, all rädsla för allt, all rastlöshet, all ovilja att ta sig för att göra något, all klängighet, all "mjäkighet", all "tyck synd om mig" all okoncentration, all respektlöshet och bråk med kompisarna (som blir allt färre) all impulsstyrning, all översittarattityd, allt gällande att lägga sig i ALLT, allt tvång att veta allt i förväg, all förvirring, all klumpighet, all allt...

Jag har stundtals också funderat på att gå till psykolog men eftersom felet inte ligger hos mig utan pojken så låter jag allt vila i BUP´s, föräldrarnas och hela skolinstansen med psykologer mm ´s händer.

Jag är fullkomligt normal som anser att han är jobbig, precis som hans egen mamma.

varför?

INNEHÅLL