• varfördåför

    varför?

    om och om igen läser man grymma, hämska, vidriga trådar om styv (vill inte kalla dem bonus) föräldrar som mer elle rmindre hatar sin partners barn. Och många här på FL tycker att dte är helt ok?! det är ok att sucka och stöna över sina styvbarn och kalla dem allahanda saker på nätet, det är ok därför att styvföräldern inte har valt att skaffa dessa barn?!

    Vist gjorde de ett val då de flyttadeihop med barnets biologiska förälder? var dte inte att val eller var de så naiva att de trodde att den biologiska föräldern skulle glömma sina barn för att denna elaka styvförälder betydde mer?!

    jag ahr läst på många ställen att man inte kan veta innan hur dte ska bli. Jag unddrar då om det är så att man flyttarihop första ggn man träffas? man har väl träffat barnet innan man flyttarihop och har en liten hum om hur ungen är, och är nu ungen så jobbig och obstinat som de flästa styvbarn verkar vara så kanske man kan märka det innan man blir en permanent del av barnets liv?

    Sedan finns det något som heter konsekvenstänkande, dvs som vuxen människa kan man tänka; "är jag berädd att VABBA med någon annans unge om det behövs.." "är jag berädd att torka kräks från någon annans unge.." "är jag berädd att offra mina lediga kvällar för någon annans unge.." "är jag berädd att ändra semesterplaner för någon annans unge.."????? om svaret är nej så är det ju inga problem, är man inte berädd på konsekvenserna så sätterman sig inte i situationen där man måste leva med dem?!

    jag ahr fått höra här på fl att jag inet har rätt att utala mig eftersom jag inte vet vad jag pratar om då jag har bestämt att jag inte skulle kunna varatillsammans med en man som redan har barn eftersom jag vet att jag sinte skulle kunna behandla dem rättvis genemotmina egna barn. Jag skulle förmodligen bli en dålig styvmamma och dörför vill jag inte ha styvbarn då de inte förkänar ödet att måsta bo med mig. och pga att jag har tagit det ställningstagandet så har jag inte längre rätt att diskutera frågan? (bara för att jag inte har någon erfarenhet av styvbarn därför att jag redan vet att det inte skulle fungera)

    Min man är BONUS pappa till min äldsta son, han vabbar, han tränar innebandylaget, han tar med "min" son och gör roligasaker lika hjärna som han tar någon av sina söner. han nattar "min" son. han älskar min son presis lika mycke som sina egna och han går på "min" sons föräldramöten om jag inte har möjlighet. han kunde inte stanna på bb med mig och sin förstfödda mer än just under förlossningen eftersom han skulle hem och tahand om "min" son. Hade min man bara antytt att han inte gillade min son, om han hade gjort minsta skillnad på min son och våra gemensamma söner så hade vi inte haft en framtid ihop.

    Jag förstår inte hur man kan utsätta ett barn för hat och psykisk misshandel (soom det handlar om i många fall) utan att känna att det är ohållbart och utan att den biologiska föräldern sätterner foten och separerar från den elaka människan.

    många här på FL menar att styvföräldrar har RÄTT att ställa krav då barnen vistas i deras hem, men ingen SKYLLDIGHET gentemot barnen eftersom styvföräldern inte har valt barnen!

    stackars, stackars barn som skall växaupp med dessa onda, onda människor!


    2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!
  • Svar på tråden varför?
  • Gremlin666
    xylifon skrev 2009-03-14 12:19:35 följande:
    nej man måste inte göra just de sakerna, men man måste göra de saker som en förälder gör för sitt barn. om man är en vuxen som "trängersig in i" ett barns liv så får man fortsätta att vara den vuxna. Det är så grymt barnsligt att kommain som vuxen och sänka sig till barnens nivå och tycka synd om sig själv för att barnen tar tid från ens partner tex. vet man att partnern har barn så får man ju ställainsig på att den vill träffa sina barn?!
    Nej, då är det bättre att tycka synd om barnet?
    För då blir allt mycket bättre.

    Eller så kan man göra såhär:

    Man är samma människa som man alltid varit, man är lycklig att man hittat en man som man vill dela livet med, man bor tillsammans, skaffar gemensamma barn och står ut med att det kommer ett annat barn varannan vecka som får fasa in så gott det går i den bofasta familj som skapats?
    Sedan att barnet förvisso "tränger sig in i " familjen får man ha överseende med, bioföräldern verkar lycklig att ta ansvar över sina gener och man vill ju sin partner väl så man behöver inte göra det till en grej.
    Man kan ha lite mer tid till familjens barn istället den veckan utan pappan, lite mer ensamtid och kvalitetstid
  • sprallig
    Svar på #8
    håller med helt och hållet
  • FruMorsa

    Jag håller med dig Gremlin, min man ansvarar för sina barn och jag för mina. Jag kan sköta markservicen - se till att ungarna är hela, rena och mätta, men alla aktiviteter och engagemang får min man stå för. Jag ser mig inte som bonusmamma till min mans barn, utan mer som en bonusvuxen. Dom har redan världens bästa mamma och pappa, varför ska jag ta en föräldraroll också? Håller mig i bakgrunden helt enkelt.

  • TessaS

    En biomamma går med på att bonusmamman gör sånt för barnen, en annan blir vansinnig och tycker bonusmamma ska hålla sig borta. Vilket är rätt?
    Det LÅTER enkelt att säga "tänk på det innan", men det är fler åsikter och tankar än just bonusmammans som kan göra situationen ohållbar.


    xylifon skrev 2009-03-14 12:19:35 följande:
    nej man måste inte göra just de sakerna, men man måste göra de saker som en förälder gör för sitt barn. om man är en vuxen som "trängersig in i" ett barns liv så får man fortsätta att vara den vuxna. Det är så grymt barnsligt att kommain som vuxen och sänka sig till barnens nivå och tycka synd om sig själv för att barnen tar tid från ens partner tex. vet man att partnern har barn så får man ju ställainsig på att den vill träffa sina barn?!
  • varfördåför
    TessaS skrev 2009-03-15 13:01:12 följande:
    En biomamma går med på att bonusmamman gör sånt för barnen, en annan blir vansinnig och tycker bonusmamma ska hålla sig borta. Vilket är rätt?Det LÅTER enkelt att säga "tänk på det innan", men det är fler åsikter och tankar än just bonusmammans som kan göra situationen ohållbar.
    situationen, ja, relationen till barnen, nej.

    jag behöver väl inet hata mina bonusbarn och kalla dem allahanda elaka saker bara för att deras biologiska mamma är dum i huvudet? det är väl inet barnens fel.. då är vii ju inne på en helt annan situation och diskution.

    det är klart att det är jobbigt ibland och tex biomamman är ju svårt att veta hur hon är. Men man får inte hata barnen och behandla dem illa.
    2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!
  • Gremlin666
    xylifon skrev 2009-03-15 16:14:55 följande:
    situationen, ja, relationen till barnen, nej.jag behöver väl inet hata mina bonusbarn och kalla dem allahanda elaka saker bara för att deras biologiska mamma är dum i huvudet? det är väl inet barnens fel.. då är vii ju inne på en helt annan situation och diskution. det är klart att det är jobbigt ibland och tex biomamman är ju svårt att veta hur hon är. Men man får inte hata barnen och behandla dem illa.
    Man kan tycka illa om barnen utan att för den delen behandla dem illa, precis som med alla andra i ens närhet man kanske inte riktigt går ihop med.

    Och nej, visst jkan man inte gå på barnen bara för att morsan eventuellt är dum i huvudet, men äpplet faller inte långt ifrån trädet alltid.

    Jag personligen har inget emot biomamman förutom att jag tycker att hon klemar med barnet men hon är snäll och vill väl även ifall det har visat sig att det har gått helt galet.
  • varfördåför
    Gremlin666 skrev 2009-03-15 17:05:38 följande:
    Man kan tycka illa om barnen utan att för den delen behandla dem illa, precis som med alla andra i ens närhet man kanske inte riktigt går ihop med.Och nej, visst jkan man inte gå på barnen bara för att morsan eventuellt är dum i huvudet, men äpplet faller inte långt ifrån trädet alltid.Jag personligen har inget emot biomamman förutom att jag tycker att hon klemar med barnet men hon är snäll och vill väl även ifall det har visat sig att det har gått helt galet.
    skillnad på att tyckaillaom och på att kalla dem tex ungdjävlar och bårtskämmda snorungar och liknande. ok de är människor och man kan ogilla människor, men det är fortfarande barn, och barnen fans där före bonusföäldern och helt plötsligt kommer det in en vuxen människa som har mackten överen och som dessutom hatar en. man får inte göra så mot barn.
    2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!
  • Gremlin666

    Det där med "barnet fanns först" är en för mig fullkomligt idiotisk kommentar, konstigt att så många vuxna(?) använder sig av den frasen så frekvent.

    Det är väl inte någon tävling om vem som fanns först, för isf faller hela konceptet eftersom vuxna är äldre än barn. Nä, det är en löjlig kommentar.

    Att på ett forum kalla barnen för allt vad man nu vill tycker jag är en skön ventil i vardagen, men du tror väl inte på allvar att vuxna verkligen säger sådana ord rätt ut till barnen?
    Inte till bioföräldern heller tror jag och vem skadar det då?
    Föärutom de på nätet som verkligen tror att det inte finns någon skillnad på det skrivna ordet och de man använder verbalt.
    Att känslor är samma som handling.

    Det är skillnad, tro mig, jag är ett extremt exempel på hur jag känner, vilka ord jag skriver angående sambons barn sedan innan och hur jag fungerar i vardagen med pojken och vilka ord jag använder i hans närhet.

    Så TS, jag tror att människor är lite mer än vad du tror.
    Det finns en verklighet bakom varje fras på internetforum.
    Som kanske inte alls ser ut som frasen eftersom den ofta kan vara skriven i affekt.
    Ofta med all rätt erftersom alla har rätt att känna.

  • varfördåför
    Gremlin666 skrev 2009-03-15 21:34:19 följande:
    Det där med "barnet fanns först" är en för mig fullkomligt idiotisk kommentar, konstigt att så många vuxna(?) använder sig av den frasen så frekvent.Det är väl inte någon tävling om vem som fanns först, för isf faller hela konceptet eftersom vuxna är äldre än barn. Nä, det är en löjlig kommentar.Att på ett forum kalla barnen för allt vad man nu vill tycker jag är en skön ventil i vardagen, men du tror väl inte på allvar att vuxna verkligen säger sådana ord rätt ut till barnen? Inte till bioföräldern heller tror jag och vem skadar det då?Föärutom de på nätet som verkligen tror att det inte finns någon skillnad på det skrivna ordet och de man använder verbalt.Att känslor är samma som handling.Det är skillnad, tro mig, jag är ett extremt exempel på hur jag känner, vilka ord jag skriver angående sambons barn sedan innan och hur jag fungerar i vardagen med pojken och vilka ord jag använder i hans närhet.Så TS, jag tror att människor är lite mer än vad du tror.Det finns en verklighet bakom varje fras på internetforum.Som kanske inte alls ser ut som frasen eftersom den ofta kan vara skriven i affekt.Ofta med all rätt erftersom alla har rätt att känna.
    det finns massor av exempel här på saigten där bonusföräldrarna skriver att barnen vet hur mycke dom hatar dem, och där barnen "beklagarsig" för sina biologiska föräldrar att bonusföräldern inte gillar dem.

    du är grymt naiv om du tror att de vuxna är vuxna och uppför sig så.. sök lite på trådar här får du se.

    jag är själv uppvuxen med en elakstyvmamma och hon skräde inte orden, jag ahr kompisar som har haft elaka styvmammor och min son har en sådan. sök lite fakta innan du skriver otrevliga komentarer helt utan belägg tack.

    och att det är en idiotisk komentar att barnen fanns först vad grundar du det på? du tycker alltså att det är helt ok att komma in i en familj med ett vist antal människor och sedan mer eller mindre utesluta vissa av dem för att de inte passar in i dina rutiner, det om något är ju idiotiskt. när blev du så mycke värd att du kan komm ain i en familj och tro att du har mer rättigheter än dem som fanns där först?!
    2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!
  • TessaS

    Nej, jag har inte heller sagt att det är ok.
    Vad jag efterlyser är en lite mer nyanserad syn på saken. Både från biomammor och bonusmammor.
    Det är inte lätt att göra alla nöjda som bonusmamma.
    Är jag för snäll, blir jag en pushover som körs över, är jag inte det så är jag en ond ond människa. Försöker jag bete mig som en förälder så "ska jag fan inte tro att jag är nån jävla mamma". Man ska finnas till hands, men inte vara i vägen, man ska ställa upp men inte ställa krav.
    Nej, det är jättefel att hata barnen pga det, men precis som bittra svartsjuka biomammor eller lata oempatiska biopappor, så är bonusmammor bara människor också. Och att skriva av sig här på fl är inte samma sak som att dagligen misshandla sina bonusbarn.

    Jag är skitglad för att min mans ex är storsint nog att kunna säga till mig att hon är jätteglad att just JAG finns här för hennes barn varannan vecka. Trots att jag misslyckas ibland, trots att mitt tålamod kanske tar slut lite snabbare än en bioförälders, trots att jag älskar mitt barn mer än hennes. För hon VET att jag gör mitt bästa och hon begär inte mer av mig än av sig själv. Hon är ju bara mamma, inte perfekt.


    xylifon skrev 2009-03-15 16:14:55 följande:
    situationen, ja, relationen till barnen, nej.jag behöver väl inet hata mina bonusbarn och kalla dem allahanda elaka saker bara för att deras biologiska mamma är dum i huvudet? det är väl inet barnens fel.. då är vii ju inne på en helt annan situation och diskution. det är klart att det är jobbigt ibland och tex biomamman är ju svårt att veta hur hon är. Men man får inte hata barnen och behandla dem illa.
Svar på tråden varför?