varfördåför

Äldre 11 Mar 10:42

87 svar

varför?

om och om igen läser man grymma, hämska, vidriga trådar om styv (vill inte kalla dem bonus) föräldrar som mer elle rmindre hatar sin partners barn. Och många här på FL tycker att dte är helt ok?! det är ok att sucka och stöna över sina styvbarn och kalla dem allahanda saker på nätet, det är ok därför att styvföräldern inte har valt att skaffa dessa barn?!

Vist gjorde de ett val då de flyttadeihop med barnets biologiska förälder? var dte inte att val eller var de så naiva att de trodde att den biologiska föräldern skulle glömma sina barn för att denna elaka styvförälder betydde mer?!

jag ahr läst på många ställen att man inte kan veta innan hur dte ska bli. Jag unddrar då om det är så att man flyttarihop första ggn man träffas? man har väl träffat barnet innan man flyttarihop och har en liten hum om hur ungen är, och är nu ungen så jobbig och obstinat som de flästa styvbarn verkar vara så kanske man kan märka det innan man blir en permanent del av barnets liv?

Sedan finns det något som heter konsekvenstänkande, dvs som vuxen människa kan man tänka; "är jag berädd att VABBA med någon annans unge om det behövs.." "är jag berädd att torka kräks från någon annans unge.." "är jag berädd att offra mina lediga kvällar för någon annans unge.." "är jag berädd att ändra semesterplaner för någon annans unge.."????? om svaret är nej så är det ju inga problem, är man inte berädd på konsekvenserna så sätterman sig inte i situationen där man måste leva med dem?!

jag ahr fått höra här på fl att jag inet har rätt att utala mig eftersom jag inte vet vad jag pratar om då jag har bestämt att jag inte skulle kunna varatillsammans med en man som redan har barn eftersom jag vet att jag sinte skulle kunna behandla dem rättvis genemotmina egna barn. Jag skulle förmodligen bli en dålig styvmamma och dörför vill jag inte ha styvbarn då de inte förkänar ödet att måsta bo med mig. och pga att jag har tagit det ställningstagandet så har jag inte längre rätt att diskutera frågan? (bara för att jag inte har någon erfarenhet av styvbarn därför att jag redan vet att det inte skulle fungera)

Min man är BONUS pappa till min äldsta son, han vabbar, han tränar innebandylaget, han tar med "min" son och gör roligasaker lika hjärna som han tar någon av sina söner. han nattar "min" son. han älskar min son presis lika mycke som sina egna och han går på "min" sons föräldramöten om jag inte har möjlighet. han kunde inte stanna på bb med mig och sin förstfödda mer än just under förlossningen eftersom han skulle hem och tahand om "min" son. Hade min man bara antytt att han inte gillade min son, om han hade gjort minsta skillnad på min son och våra gemensamma söner så hade vi inte haft en framtid ihop.

Jag förstår inte hur man kan utsätta ett barn för hat och psykisk misshandel (soom det handlar om i många fall) utan att känna att det är ohållbart och utan att den biologiska föräldern sätterner foten och separerar från den elaka människan.

många här på FL menar att styvföräldrar har RÄTT att ställa krav då barnen vistas i deras hem, men ingen SKYLLDIGHET gentemot barnen eftersom styvföräldern inte har valt barnen!

stackars, stackars barn som skall växaupp med dessa onda, onda människor!

2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!

Gremlin666

Äldre 19 Mar 10:13

#41

xylifon skrev 2009-03-18 14:06:46 följande:

jag vet att min pappa har en viss skuld i detta, det han gjorde för att förbättra för mig var att låta mig bo hos min mamma på heltid. det var det bästa han kunde åstadkomma då. men hursomhällst så hade inte den kvinnan rätt att kalla mig alla saker hon kallade mig, och hon hade inte rätt att behandla mig ocm hon gjorde. dessa saker gjorde hon givetvis inte då pappa var med, smartare än så var hon såklart. jag skriver även i ts att jag inte fattar hur den biologiska föräldern kan tolereradet. jag skriver att om det varit min man som behandlade min son på ett sådant nedverderande sätt och skrev/sa sådana saker om honom så hade jag kasstat ut karln.du kan inte genföra ett barn med svärmor.. svärmor är en vuxen människa med ett eget liv, min man är vuxen och är inte beroende av sin mamma. mitt barn däremot är ett barn, han är beroende av mig och han är beroende av min man. han klarar sig inte själv hemma, mannen kan inte ta de gemensamma barnen och hittapåsaker då jag är borta och lämna sexåringen själv hemma. jag måste ju klandra den människa som trycktnermig hela min uppväxt och gett mig pikar såfort pappa inte lyssnat, som vid varge födelsedag och julafton högt och tydligt deklarerat att jag inte förkänar presenter.. man behandlar inte ett barn så, och då min pappa förstod hur illa det var så lät han mig flytta. det är hans största sorg i livet, men av pracktiska skäl var det allt han kunde göra då. han vet vad jag tycker och hur jag känner. fortfarande idag trotts att jag är vuxen och snart har fyra egna barn så kan hon inte vara trevlig mot mig pga att hon är så svartsjuk på den relation jag ahr med min pappa. för presic som så många här på fl så klarar hon inte av att se att pappa älskar mig mer än henne.jag ahr varit medläm här i drygt fyraår så jag ar ocks läst någratrådar!

Men om du och din pappa har en sådan bra relation och han älskar dig mer än henne hur kommer det sig då att han valde att ge upp dig, "för din skull"?
Känns som det var mest bekvämt för honom och inte alls var särskilt heroiskt gjort.
Jag känner att du fortfarande håller honom om ryggen och det är så med biokärlek, jag har förståelse för det.
Styvmamman verkar varit mindre bra om amn säger så och om det hade varit någon stake i din pappa och om han hade respekterat dig som han borde ha gjort skulle han ha krävt ett bättre uppförande från hennes sida, ställt ultimatum att antingen lägger du av här och nu eller så går vi isär.

Anser fortfarande att din pappa bär det tyngsta ansvaret men har lyckats få dig att vända det mot henne.
Ironiskt faktiskt när man ser på det från håll.

Det verkar som du inte vill förstå det jag skriver till dig utan har låst fast dig i din bubbla att alla är lika hemska som den kvinna din pappa VALDE att förstöra din uppväxt (för det är så du ser det, att hon förstörde?) och att om det finns barn med i bilden så ska livet kretsa runt dem.
Det gör det inte.
Det kretsar runt alla, det handlar om att ta och ge.
Jag exempelvis ger genom att barnet är hos mig varannan vecka.
Vad han ger vet jag inte riktigt mer än problem.
Jo, på ett biosätt gör han min sambo glad vilket gör att sambon känner sig glad att kunna ansvara för sin handling.

Konstigt att du chansar med dina egna barn när du borde lärt dig av erfarenhet att inte blanda in styvföräldrar om det nu var så hemskt som du skriver.
Du av någon borde varit mer kräsen i valet av far och sett till att stanna med honom.

Eller det kanske är någon annans fel också?

Tycker du får öppna dig mer, se din egen del i saker och ting men framför allt din pappas del som är så mycket större än vad du vill se.

Önskar dig lycka till

Shasti

Äldre 19 Mar 11:27

#42

FruMorsa skrev 2009-03-19 09:15:36 följande:

Varför skulle barnen välja vilken vuxen som kommer in i deras liv? De väljer inte bioföräldrar. Inte väljer de dagisfröknar, lärare eller idrottstränare heller och detta är personer som har minst lika mycket inflytande på barnens liv som oss bonusföräldrar. Självklart får alla bjuda till för att få familjesituationen att fungera, men det gäller OCKSÅ barnen. Livet består av ständiga kompromisser och det vore orättvist att lära barnen att livet anpassar sig efter dem hela tiden. Mina barn får glatt anpassa sig efter vår nya familjs behov och jag ser inget konstigt i det. När det är något som inte känns bra får man givetvis prata om det, men vi vuxna måste få vara vuxna och vara de som har beslutanderätten för familjens bästa. Törs nästan inte föreställa mig hurdana barnen skulle bli annars. Skitungar, mest troligt!

Tror jag ska brodera ditt inlägg i korsstygn och hänga upp det på väggen som bonad!

varfördåför

Äldre 19 Mar 14:02

#43

FruMorsa skrev 2009-03-19 09:15:36 följande:

Varför skulle barnen välja vilken vuxen som kommer in i deras liv? De väljer inte bioföräldrar. Inte väljer de dagisfröknar, lärare eller idrottstränare heller och detta är personer som har minst lika mycket inflytande på barnens liv som oss bonusföräldrar. Självklart får alla bjuda till för att få familjesituationen att fungera, men det gäller OCKSÅ barnen. Livet består av ständiga kompromisser och det vore orättvist att lära barnen att livet anpassar sig efter dem hela tiden. Mina barn får glatt anpassa sig efter vår nya familjs behov och jag ser inget konstigt i det. När det är något som inte känns bra får man givetvis prata om det, men vi vuxna måste få vara vuxna och vara de som har beslutanderätten för familjens bästa. Törs nästan inte föreställa mig hurdana barnen skulle bli annars. Skitungar, mest troligt!

uppenbarligen är de ju redan skitungar så det lär ju inte bli så mycke värre

men helt alvarligt, hade min sons klassföreståndare skrivit vilken jobbig och vidrig unge min son var och att hon hällst såg att han aldrig komtillbaka till skolan så hade jag pratat med recktorn och antagligen hade den läraren inte fått det så roligt, jag ahde iaf settill att han fått byta klass, samma gäller tex fotbolsträning och liknande. Jag tror inte att du hade fortsatt på ett jobb där din chef kallade dig för allahanda otrevligheter? det hade iaf inte jag gjort.

2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!

varfördåför

Äldre 19 Mar 14:12

#44

Gremlin666 skrev 2009-03-19 10:13:54 följande:

Men om du och din pappa har en sådan bra relation och han älskar dig mer än henne hur kommer det sig då att han valde att ge upp dig, "för din skull"?Känns som det var mest bekvämt för honom och inte alls var särskilt heroiskt gjort.Jag känner att du fortfarande håller honom om ryggen och det är så med biokärlek, jag har förståelse för det.Styvmamman verkar varit mindre bra om amn säger så och om det hade varit någon stake i din pappa och om han hade respekterat dig som han borde ha gjort skulle han ha krävt ett bättre uppförande från hennes sida, ställt ultimatum att antingen lägger du av här och nu eller så går vi isär.Anser fortfarande att din pappa bär det tyngsta ansvaret men har lyckats få dig att vända det mot henne.Ironiskt faktiskt när man ser på det från håll.Det verkar som du inte vill förstå det jag skriver till dig utan har låst fast dig i din bubbla att alla är lika hemska som den kvinna din pappa VALDE att förstöra din uppväxt (för det är så du ser det, att hon förstörde?) och att om det finns barn med i bilden så ska livet kretsa runt dem.Det gör det inte.Det kretsar runt alla, det handlar om att ta och ge.Jag exempelvis ger genom att barnet är hos mig varannan vecka.Vad han ger vet jag inte riktigt mer än problem.Jo, på ett biosätt gör han min sambo glad vilket gör att sambon känner sig glad att kunna ansvara för sin handling.Konstigt att du chansar med dina egna barn när du borde lärt dig av erfarenhet att inte blanda in styvföräldrar om det nu var så hemskt som du skriver.Du av någon borde varit mer kräsen i valet av far och sett till att stanna med honom.Eller det kanske är någon annans fel också?Tycker du får öppna dig mer, se din egen del i saker och ting men framför allt din pappas del som är så mycket större än vad du vill se.Önskar dig lycka till

det är ju lätt att säga en massa saker här, du vet ju inte hur våran situation sågut, varför min pappa gjorde de val han gjorde. han ahr aldrig pratat illa om min styvmamma och aldrig gett henne skulden. ibland har han varit feg och bett mig vara den mogna då hon varit som värst. min pappa är värdens snällast och han ville inte se hur hon var mot mig, han ville inte först att dte var så illa som det var. han resonerade ju också som så att jag skulle anpassa mig efter de vuxna, han hörde ju aldrig hur hon läät då han inte var med. och då jag flyttade gick jag i sjuan och det var mitt beslut att flytta till mamma på heltid, vi hade vv boende innan. jag vet att det största ansvaret ligger hon bioföräldern och jag har tagit det ansvaret för mitt barn som jag ahr sedan tidigare. men styvföräldern är också en vuxen och borde kunna ta eget ansvar.

du ar ingen aning om hur mitt förflutna serut och varför jag inte har en relation med biopappan, det kan bero på många olika saker, han kanske tom är död, det har du ingen aning om så sådana påhopp känns inte så roliga. men jag kan försäkra dig om att jag valde med omsorg innan jag skaffade en ny man. och jag valde uppenbarligen rätt, eftersom han har blivit en ricktig pappa för min son. han tar likamycke ansvar som mig för alla barnen för att det är hans barn och frågar du honom så väntar han sitt fjärdebarn.. trotts att det bara är hans tredje biologiska. Som jjag sagt innan så kräver jag inte att alla ska ha det så och jag förstår att vissa inte vill eller kan ha det så, men det är skillnad på att inte ta fullt ansvar och på att vara elak..

2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!

FruMorsa

Äldre 19 Mar 14:41

#45

xylifon skrev 2009-03-19 14:02:09 följande:

uppenbarligen är de ju redan skitungar så det lär ju inte bli så mycke värre men helt alvarligt, hade min sons klassföreståndare skrivit vilken jobbig och vidrig unge min son var och att hon hällst såg att han aldrig komtillbaka till skolan så hade jag pratat med recktorn och antagligen hade den läraren inte fått det så roligt, jag ahde iaf settill att han fått byta klass, samma gäller tex fotbolsträning och liknande. Jag tror inte att du hade fortsatt på ett jobb där din chef kallade dig för allahanda otrevligheter? det hade iaf inte jag gjort.

Fast grejen här är ju att ingen "elak styvförälder" heller säger något direkt till barnet. Om mina barns fröken eller fotbollstränare skulle skriva av sig anonymt på internetforum så är det fritt fram. Varför skulle de inte kunna göra det? Vi behöver alla ventiler för våra frustrationer.

varfördåför

Äldre 19 Mar 14:46

#46

FruMorsa skrev 2009-03-19 14:41:50 följande:

Fast grejen här är ju att ingen "elak styvförälder" heller säger något direkt till barnet. Om mina barns fröken eller fotbollstränare skulle skriva av sig anonymt på internetforum så är det fritt fram. Varför skulle de inte kunna göra det? Vi behöver alla ventiler för våra frustrationer.

jag vill inte ha vuxna människor som skall ansvara för mitt barn i min frånvaro som är så frustrerade på barnet att de måste "skriva av sig" på nätet.

och denna tråd skrev jag då jag läst två trådar innom loppet av någon dag där styvmorsor skrev att de inte kunde vara trevliga mot sina styvbarn att barnen märkte att hon inte tålde dem och "gnällde" för den biologiska mamman. tror ochså att den ena skrev utan att vara anonym.

2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!

FruMorsa

Äldre 19 Mar 14:57

#47

Självklart kan finnas stunder då de vuxna i mina barns liv inte tycker att mina ungar är alla tiders. Jag hoppas att jag har uppfostrat dem tillräckligt för att minimera dessa dagar, men jag lever inte i någon villfarelse om att fröken INTE går hem och klagar för sin man eller väninna om det stökiga barnet som inte lyssnar. Det händer, de är mänskliga och vem är jag att döma dem för det? För min egen del ser jag ingen skillnad på att gnälla på nätet jämfört med att gnälla för sina närmaste när man haft en jobbig dag/period.

Sen håller jag fullständigt med om att man måste vara vuxen nog att respektera barnet och inte visa sina frustrationer utåt (om det inte ÄR befogat, alla bioföräldrar blir också galna på sina barn emellanåt). Även om jag inte älskar mina bonusbarn så vill jag självklart deras bästa.

varfördåför

Äldre 19 Mar 16:47

#48

FruMorsa skrev 2009-03-19 14:57:11 följande:

Självklart kan finnas stunder då de vuxna i mina barns liv inte tycker att mina ungar är alla tiders. Jag hoppas att jag har uppfostrat dem tillräckligt för att minimera dessa dagar, men jag lever inte i någon villfarelse om att fröken INTE går hem och klagar för sin man eller väninna om det stökiga barnet som inte lyssnar. Det händer, de är mänskliga och vem är jag att döma dem för det? För min egen del ser jag ingen skillnad på att gnälla på nätet jämfört med att gnälla för sina närmaste när man haft en jobbig dag/period.Sen håller jag fullständigt med om att man måste vara vuxen nog att respektera barnet och inte visa sina frustrationer utåt (om det inte ÄR befogat, alla bioföräldrar blir också galna på sina barn emellanåt). Även om jag inte älskar mina bonusbarn så vill jag självklart deras bästa.

men det är skillnad på om föröken har haft en jobbigdag och säger tex "pojkarna har bråkat hela dagen.." eller en av pojkarna gick inet att prata med idag.." men om det varje dag var just mitt barn, och hon verkligen uttryckte sig som vissa gör här om sina bonusbarn så skulle jag inte vilja ha henne som klassföreståndare til sonen.

självklart blir man tokig ibland även som bio förälder, jag har ju tre pojkar på 2, 3 och 6år + att jag är gravid så hormmonerna är lite jobbiga med mig. men jag skulle aldrig kalla mina barn för elaka saker, aldrig för ungdjävlar och liknande. barn är ju bara små människor med samma känslor och frustrationer som vuxna fast inte samma möjligheter att uttryckasig, och är mina ungar jättejobbiga med mig en dag så är det ju pga av något, inte för att jävlas med mig utan för att de är rastlösa eller håller på att bli sjuka mm.

jag förstår de som vänder sig hit och är ledsna, arga och frustrerade, särskilt över styvbarn då man inte har samma möjlighet att påverka deras uppfostran (om de har två bio föräldrar) men det är en sak att skriva om IDAG var det såhär, vad kunde jag ha gjort annars? tex. och inte; jag hatar mina bonusbarn, de förstör mitt liv, jag vill inet ha dem här och jag kan inte lodsas att jag vill att de ska komma. skriver man en sådan sak så tycker jag att man har gått övergränsen. är verkligen barnen så hämska så kanske det är dags att uppsöka bup för en utredning?

2009 vill jag ha min söta flicka tillbaka.. snälla!

nika

Äldre 20 Mar 13:06

#49

xylifon skrev 2009-03-19 08:21:39 följande:

jag svarar i dessa trådar som en vuxen med erfarenhet i ämnet, och jag vet att känner man så starkt att bonusbarnen är ivägen att man kallar dem för otrevliga saker på nätet så är sannorlikheten väldigt stor att man inte kan vara helt neutral och snäll mot barnen irl, barn känner fort av sinnesstämmningar.

Även jag svarar i dessa trådar som en vuxen med erfarenhet i ämnet, och jag vet att känner man så starkt att bonusbarnen är i vägen att man kallar dem för otrevliga saker på nätet så är det ändå så att man kan vara helt neutral och snäll mot barnen.

Visserligen känner barn fort av sinnesstämningar, men den som har rasat av sig sin sinnesstämning på nätet har med stor sannolikhet inte den sinnesstämningen att förmedla irl.

Dessutom får man inte blanda ihop det folk säger med det folk gör och inte heller nätet och den psykologin som styr kommunikationen här med den kommunikation man har öga mot öga med människor man har en vardagsrelation till.

Du och jag har olika syn på människor som säger hemska saker. Jag utgår från att det är goda människor som skriker rätt ut för att de befinner sig i ett trängt läge och inte orkar längre/just nu. Du verkar utgå från att det är onda människor som visar sina rätta färger. Vi har helt enkelt olika glasögon på oss när vi läser. Och det är viktigt för balansens skull att det kommer fram att man ser olika på saken.

Gremlin666

Äldre 20 Mar 13:15

#50

citat//

självklart blir man tokig ibland även som bio förälder, jag har ju tre pojkar på 2, 3 och 6år + att jag är gravid så hormmonerna är lite jobbiga med mig. men jag skulle aldrig kalla mina barn för elaka saker, aldrig för ungdjävlar och liknande//

Intressant.

DU kan känna en sak men säga en annan, men ingen annan kan det?

Märkligt att DU har den förmågan men du tror inte att någon ANNAN har den förmågan.

Var har du lärt dig det någonstans, det där med att känna en sak och särskilja det mot hur du agerar och vilka ord du använder verbalt, finns det någon särskild kurs och finns det någon fler som fått gå den eller har du ensamrätt till den?
För nåt speciellt måste det väl ändå vara som lärt just dig det, eftersom du är den enda?

Vi andra som bara använder normalt folkvett vill gärna också lära oss denna unika förmåga som vi enligt dig inte besitter.

varför?

INNEHÅLL