varför?
om och om igen läser man grymma, hämska, vidriga trådar om styv (vill inte kalla dem bonus) föräldrar som mer elle rmindre hatar sin partners barn. Och många här på FL tycker att dte är helt ok?! det är ok att sucka och stöna över sina styvbarn och kalla dem allahanda saker på nätet, det är ok därför att styvföräldern inte har valt att skaffa dessa barn?!
Vist gjorde de ett val då de flyttadeihop med barnets biologiska förälder? var dte inte att val eller var de så naiva att de trodde att den biologiska föräldern skulle glömma sina barn för att denna elaka styvförälder betydde mer?!
jag ahr läst på många ställen att man inte kan veta innan hur dte ska bli. Jag unddrar då om det är så att man flyttarihop första ggn man träffas? man har väl träffat barnet innan man flyttarihop och har en liten hum om hur ungen är, och är nu ungen så jobbig och obstinat som de flästa styvbarn verkar vara så kanske man kan märka det innan man blir en permanent del av barnets liv?
Sedan finns det något som heter konsekvenstänkande, dvs som vuxen människa kan man tänka; "är jag berädd att VABBA med någon annans unge om det behövs.." "är jag berädd att torka kräks från någon annans unge.." "är jag berädd att offra mina lediga kvällar för någon annans unge.." "är jag berädd att ändra semesterplaner för någon annans unge.."????? om svaret är nej så är det ju inga problem, är man inte berädd på konsekvenserna så sätterman sig inte i situationen där man måste leva med dem?!
jag ahr fått höra här på fl att jag inet har rätt att utala mig eftersom jag inte vet vad jag pratar om då jag har bestämt att jag inte skulle kunna varatillsammans med en man som redan har barn eftersom jag vet att jag sinte skulle kunna behandla dem rättvis genemotmina egna barn. Jag skulle förmodligen bli en dålig styvmamma och dörför vill jag inte ha styvbarn då de inte förkänar ödet att måsta bo med mig. och pga att jag har tagit det ställningstagandet så har jag inte längre rätt att diskutera frågan? (bara för att jag inte har någon erfarenhet av styvbarn därför att jag redan vet att det inte skulle fungera)
Min man är BONUS pappa till min äldsta son, han vabbar, han tränar innebandylaget, han tar med "min" son och gör roligasaker lika hjärna som han tar någon av sina söner. han nattar "min" son. han älskar min son presis lika mycke som sina egna och han går på "min" sons föräldramöten om jag inte har möjlighet. han kunde inte stanna på bb med mig och sin förstfödda mer än just under förlossningen eftersom han skulle hem och tahand om "min" son. Hade min man bara antytt att han inte gillade min son, om han hade gjort minsta skillnad på min son och våra gemensamma söner så hade vi inte haft en framtid ihop.
Jag förstår inte hur man kan utsätta ett barn för hat och psykisk misshandel (soom det handlar om i många fall) utan att känna att det är ohållbart och utan att den biologiska föräldern sätterner foten och separerar från den elaka människan.
många här på FL menar att styvföräldrar har RÄTT att ställa krav då barnen vistas i deras hem, men ingen SKYLLDIGHET gentemot barnen eftersom styvföräldern inte har valt barnen!
stackars, stackars barn som skall växaupp med dessa onda, onda människor!
