Jag är så himla fascinerad av alla de som kommer till audition och faktiskt inte kan sjunga?!
Men jag tror jag har kommit på själva tankekedjan hos alla de vi sitter vecka ut och vecka in och förfasar oss över på grund av deras bristande självinsikt:
Det måste vara så att de står hemma med musik och sjunger med i låtarna och tycker att det faktiskt känns ganska bra och härligt i kroppen...roligt är det också....men oj, jag låter ju nästan som han/hon på skivan, tänker man.... (pröva själva...man låter faktiskt nästan som Whitney när man sjunger med i en Whitney-låt!!!)..fasen jag är nog inte så tokig på att sjunga i alla fall....kanske man skulle vara med i Idol...herregud, jag som låter som Whitney, klart jag ska vara med!!!! Och så har man bestämt sig liksom! Eller vad tror ni? Sedan tyvärr visar det ju sig att man utan den där goa bakgrundsmusiken på hög volym så lät man ju inte alls som man trodde...men det måste ju bero på att man är hes, nervös, kissenödig, förkyld......osvosv...och den där juryn - de fattar ju ingenting!!!! De vet minsann inte hur bra jag kan låta... =)