Hur länge innan bonus kom efter förlossning?

Dessutom har hon rätt att ta hand om sig själv i den situation i livet som kanske är den mest omvälvande i livet. Det är en jätte stor förändring i livet att bli förälder för att inte tala om förlossningen och den enorma påfrestning det är. Man har iofs alltid rätt att ta hand om sig själv och faktum är att ju bättre man tar hand om sig själv (helst utan på bekostnad av andra givetvis), ju bättre förälder blir man eftersom man har färre bristbehov som man då projicerar på sina barn. Så nog har hon rätt att ta hand om sig själv alltid. Att det dessutom inte är hennes barn som är halvsyskon till hennes eget, gör att hon faktiskt rent juridiskt inte har något ansvar över huvud taget till någon annans barn.

Om man själv inte har några barn och hoppar in i ett förhållande där det redan finns ett eller flera barn från tidigare förhållanden och man förväntas ta samma ansvar som en förälder och på sätt och vis bliii en förälder, så tror jag inte det finns många som inte har barn som skulle våga gå in i ett förhållande där det redan finns barn. Det ÄR en enorm förändring när det finns barn med och att förvänta sig att en utomstående som kommer in i familjen ska dupera sig själv och sina egna behov så som många föräldrar tvingas göra i många situationer, för någon annans barn - till råga på så är det ju dessutom xet till partnerns barn, är nog ingen bra början på ett förhållande.

Att däremot sätta sina egna gränser för vad man mår bra av, vara en "vuxen" i familjen och förhoppningsvis en god förebild, att kompromissa och försöka enas och hjälpas åt i olika situationer är inte samma sak - det är en förutsättning för att det sak fungera i ett sådant förhållande, tror jag.

Jag är av den uppfattningen att om du har valt en man som har barn sedan tidigare så får du räkna med att barnet finns där och kankse till och med kommer att bo hos er på heltid. Flickan har ju fått ett halvsyskon och hade det varit din egen dotter så hade hon ju varit där. Det är ju tvärtom viktigt att flickan får chans att lära känna sitt nya syskon och känner sig välkommen. Tycker så synd om alla barn som har plastmammor/pappor som inte kan acceptera barnet som om det var deras eget.

Om man själv inte har barn sedan tidigare och träffar någon som har det och man förväntas älska partnerns barn som sitt eget, samtidigt som man kastas in i ett "föräldraskap" med allt ansvar och den eenorma förändring i livet det innebär, så tror jag inte många singlar som inte har barn skulle ge sig in i en relation där det finns barn.

Nä, hon har väl inga skyldigheter.... Men pappan har ju. Han vill ju ta hem sin dotter till sig, men TS vill inte det är ju däri problemet ligger. Tror inte att någon har sagt att TS har skyldigheter mot bonusbarnet, snarare tvärtom att pappan får se till att ta hand om den stora flickan när hon är där så TS kan ägna sig mer åt bebis och få det lugnt.

Man måste väl inte älska barnet som sitt eget. Men man måste acceptera barnet och dess rätt till sin förälder. Man kan inte låtsas som att barnet inte finns när man själv har vuxenbehov. Att leva med ett barn oavsett om det är biologiskt eller bonusbarn innebär att man ofta får sätta egna behov åt sidan för barnet skull. Jag anser att man får ta ställning när man går in i relationen kring om man klarar avatt det finns ett barn som behöver tid och uppmärksamhet-

TS har ju sin sambo i princip jämt, på 3 veckor delar hon honom under 2-3 dagar är det då så farligt att barnet är där under den korta tiden. Även om TS är nybliven mamma.

Där håller jag med! Vad jag förstår så är hon dessutom 9 år och då förstår hon ju mer att pappas tjej behöver lugn och ro. Kan hon inte förstå det, så är det ändå upp till pappan att se till att hon får det ändå - om det går - det bor ju trots allt en liten bebis hos dem nu också.

Ponera att biomamman har förlorat ett barn i graviditeten och ber om lite tid för att sörja själv....att barnet får stanna hos sin pappa och styvmamma ett par dagar extra för hon behöver ta igen sig en tid.

Skulle det vara mer accepterat? Vad anser ni?

Otroligt svårt att svara på eftersom det handlar om sorg och inte glädje.

Hade styvmamman istället för fått en bebis förlorat en bebis och bett om tid att sörja hade jag ansett att hon skulle få det. Likaså biologmamman.

Men hade biologmamman fått en ny bebis precis som TS men velat skicka bort sitt tidigare barn för att få lugn och ro i minst 2 veckor innan hon fick lov att träffa bebis hade jag tyckt att hennes barn borde få en chans att lära känna sitt syskon.

Vid förluster kan jag förstå att man behöver lite tid att sörja på egen hand, även om barn klarar förluster bättre än vuxna många gånger. Med vid tillökningar som för de allra flesta innebär glädje tycker jag att barnen skall få vara delaktiga.

Men vill bara säga att jag aldrig uttryckt att "styvbarnet" skulle bo hos dem en längre tid, utan kanske bara hälsa på bebis och pappa en dag eller att hon och pappan snabbt ser bebis och sen gör något ute en dag (en utflykt, badar mm)

Hej Frågvis!

Har skrivit i tråden innan och ville bara uppdatera lite... SAmbons dotter har nu varit hos oss i 2 veckor och det gick över förväntan!!! Vet att allt kan kännas skitjobbigt men ville bara tala om att de löste sig för oss iaf för tillfället och hoppas det gör det för er med!!!

Lycka till! Grattis till lilltjejen me!!!