För tidigt född?

pindile: ja, sant, med sonden var det riktigt drygt att ta upp och ner hela tiden. Jag tror att det är som du säger här också, att hon behöver närheten.. det lättaste är väl att ha henne i sängen nu i början!

ja jag tror det, iaf ett tag framåt....prematurerna blir ju ofta i mer behov också av att vara nära....

Oj ja då var det ju kul att han höll sig så länge ändå Jag fick ju inte jättetidigt i v 33+2 och han var ganska stor då. Fick värkar två dygn innan, visste knappt vad en värk eller sd var innan dess

Vi har tagit bort en sida på spjälsängen och ställt den mot vår säng så han är i SIN säng men ändå nära så man bara behöver sträcka ut armen och klappa på honom. Har funkat bra för oss, men vid 5-7 när han vaknar får han komma över och äta och sen vägrar han sova i sin säng igen utan då ligger han kvar hos oss.

ja, jag var ju inte så himla tidig heller, v29, men han var rätt stor, 1695 gr...
men denna gång var det fantastiskt att få uppleva ett "normalt" sätt att få barn..

Ja jag förstår det Min pojke vägde 2920g och skulle vägt 5000g om han hade väntat så jag är faktiskt lite glad att han kom tidigt det var ju ändå så sent att han inte tog nån större skada av det...men det var ju lite drygt att stanna två veckor på Neo.

ja, vi stannade 5 veckor på neo, och hade vård i hemmet i 2 veckor till efter det...det blev så att man til slut kände sig hemma där....grät tom en skvätt på väg ner för hissen....konstigt, men så kände jag faktiskt...konstigt va fort man anpassar sig.
nu när jag ser filmen min mamma spelade in på sjukhuset på mig när jag byter blöja på Leon och sondmatar honom, fattar jag inte hur det kunde se så naturligt ut, som om jag aldrig gjort nåt annat än vårdat ett prematur barn liksom....

förstår vad du menar...man kom in i det snabbt och det var tryggt att bara kunna trycka på en knapp om man undrade nåt. Det jag kände var lite jobbigt var att det inte riktigt kändes som MITT barn, man vågade inte göra nånting utan att fråga om lov först. Men det var ju lite läskigt att komma hem och få det att fungera, han gick ner i vikt i början så vi började ju undra vad vi gjorde för fel. Men det löste sig och vi blev utskrivna en halv vecka senare. Då var man ju så van vid sonden att det blev lite konstigt att han inte skulle ha den längre

ja, exakt så kändes det...somom man knappt vågade ta i barnet utan att be om lov...
det blev ju bättre de sista 2 veckorna, då hade vi ju honom på rummet hela dagarna och nätterna, var bara på ronden som vi lämnade in honom i ett rum med de andra barnen....då kunde man liksom slappna av lite mer och känna att man faktiskt blivit mamma....
och, sonden var man ju så van vid att jag iaf var rädd att han inte skulle få i sig tillräckligt då man var van att bara "trycka" ner det han skulle ha liksom....

Just nu sover sötnosen i sin egen säng och lever inte om. Hon har vägrat sova så tidigare. Hon vill bara sova på oss. Finns nackdelar med kängurumetoden =P. Men vi har nu gjort det väldigt ombonat och så har hon en använd tröja från mig eller pappa som filt. Det gjorde verkligen skillnad.