IVF i mars del 8

AL72! Säger det här med... STORT GRATTIS!!

Tack för Alla Gratulationer!
På torsdag bär det av till Göteborg för VUL på SU...
Har inte råkat ut för några mer direkta orosmoment [färgade flytningar eller annat otyg], mår lite illa... Men det är ju just allt... känns lite nere vid livmodern då å då.. om det är bra eller dåligt vet jag inte...
Skulle gäääärnaaaa ha lite symtom å riktigt känna mig gravid...
Känner mig fortfarande lite skeptisk...
Men på torsdag lär jag ju veta...


Så Kära Vänner, Håll nu tummarna för mig å tänk på mig på torsdag fm!!

Håller med om att Theo är fint!!

Frivolten- Jag börjar hålla tummarna redan nu då! Tror inte att du egentligen behöver det men..

Frivolten - Att känna av livmodern är positivt, det drar i den när den växer . Klart att vi håller tummarna, oss kan du lita på!

Ego - Märtas första tand skar genom tandköttet dagen innan hennes 6-månadersdag .

Epa- Grattis till första tanden Har du märkt innan att det varit på gång?

Hej....

I´m back, fast med lite uppdaterad nick, mitt gamla (Stabilo) var tydligen upptaget...man ska lagom avregistrera sig :-/ Förlåt för att jag bara försvann i våras, men jag blev så jävla less på allting och FL så jag måste bara bort bort bort.....Gick väl en månad eller två sen började jag smått vara in och läsa igen. Så i smyg har jag följt er här i tråden...

Först måste jag säga STORT grattis till alla nya bebisar! Jätteroligt! Och GRATTIS Frivolten till din graviditet! Önskar att allt ser bra ut på torsdag på VUL. Kände så igen mig i din vånda med blödningar, för jag har också drabbats av det...

Efter vårt avbrutna FET i maj så blev det omstart och 4.6 så blev det äntligen av! Av våra 3 frysta embryon så var det en stark liten en som klarade upptiningen och blev insatt. 16.6 så tog jag det magiska testet. Var så inställd på ett minus så när jag läste GRAVID i rutan så visste jag inte vad jag skulle tro! Trodde nog bara att testet visade fel! Var in på blodprov senare på dan och det bekräftade plusset! Jag var gravid! Hade svårt att fatta att det äntligen hade hänt, kändes så himla overkligt! Men den overkliga lyckokänslan höll i sig bara några dagar för på midsommarafton började jag blöda smått. PANIK! På midsommardan så blödde det ännu mer och jag hade kontakt med min gynekolog, eller hans sekreterare som jag (till all lycka) känner privat. Fick order om att ta det lugnt och efter midsommarhelgen skulle jag få en tid för ett tidigt VUL. Var för säkerhetsskull in på måndagen till akuten och tog ett nytt HcG blodprov och det visade på kraftig stegring = kroppen fortfarande gravid, skönt. Försökte ta det lugnt under veckan med småblödningar och blodblandade flytningar varje dag, irriterande!. Till helgen var jag tvungen att vara på en fest och den dagen/kvällen var ett helvete. Blödde så mycket att jag var helt säker på att missfallet var ett faktum. Att hålla gott humör på festen var en pina och jag tackade för mig tidigt och for hem. Hade kontakt igen på söndag med min underbara vän på gyn-mottagningen som lovade fixa in mig på måndag på kontroll, för att konstatera missfallet
När jag kom dit på måndagen o satt i väntrummet så kändes det bara skönt, att få det överstökat, jag hade sörjt sen lördagen och kände då bara att det skulle vara skönt att gå vidare. När jag sedan fick se ett pickande hjärta på skärmen så förstod jag ingenting! Jag hade ju fått missfall! Trodde jag.....Full av chock så fick jag stränga order om vila, sängliggande och inte göra nåt! Sjukskrivning 2 veckor att börja med. Kom gråtande hem och sambon förstod ingenting när jag hulkade fram att "den lever"! Men min älskling kramade om mig och sa att det var ju på bästa sätt, jag förstod ingenting.....

Sen den omtumlande dagen har det gått en dryg månad. Blödningarna höll i sig nästan 2 veckor och det var en bergodalbana att ligga hemma o vara sjukskriven. Blev tvungen att berätta om graviditeten åt närmaste grannarna (våra vänner) och föräldrarna, kunde ju inte ljuga ihop nåt varför jag låg hemma blickstilla...Hade ju inte velat berätta nåt innan vi visste att det skulle gå vägen...men men, blev ju inte riktigt så nu då.

Förra veckan var jag på nytt VUL och till min lättnad och lycka så hade bebisen växt som den skulle, inga tecken på blödningar eller att bebisen hade tagit skada av blödningarna. Det var så skönt att se att allt var ok, och vilken häftig upplevelse att höra hjärtat slå och se den lilla! Med armar o ben som sprattlade - häftigt! Längtar redan efter nästa VUL om 2 veckor, det är lyxen med att gå hos en privat gyn-mottagning, slipper på flera ultraljud och han kontrollerar allt i minsta detalj.

Det här blev ett långt inlägg, men de senaste veckorna går inte att förkorta till några få rader. Det har varit upp o ner! Fortfarande har jag svårt att fatta att jag är gravid! Livrädd att det inte ska sluta lyckligt är jag, men den känslan försvinner väl aldrig mera, när man äntligen kommit så här långt....Men hoppas ju att det ska vara vår tur nu.

Åh, Stabilo!!
Först å främst... VA UNDERBART å se Dig här!!
Å va UNDERBART att Du ÄR GRAVID!!! Mitt ALLRA ALLRA STÖRSTA GRATTIS TILL DIG!!
Får som en klump i halsen när jag läser... Å vilken resa sen..!! Oj, oj, oj!!
Men STORT STORT GRATTIS!! Å visst är det Din tur nu, det bara måste det!!

Tack för gratulationerna själv förresten! Du måste alltså ha testat positivt exakt en vecka före mig! Vilken vecka är Du i nu??
Jag förstår både att Du har svårt att förstå, att det verkligen är sant, å att Du dessutom är livrädd för det som inte får ske... Jag känner precis det samma. Säger inte ens att 'jag är gravid' utan 'jag har testat positivt'..
Stort Grattis, som sagt, å jag hoppas SÅÅÅÅ att vi båda kommer få Bebis i februari!!
Det ska vi! Sån det så!!

Förresten, TACK för Era tummar inför torsdan!! I need them!

Stabilo: Jippii! Så kul att se dig tillbaka i tråden och med sådana fantastiska nyheter!!
Ett stoooort grattis till dig! Jag förstår att det är jobbigt med blödningar och att det oroar dig, men du kommer nog att vara en av de där som har blödningar som inte betyder något alls .
Vilken vecka är du i nu?

Frivolten: Du behöver inte mina tummar, men de är dina ändå på torsdag

Stabilo: Välkommen tillbaka och GRATTIS!!!! Håller med Frivolten...gud vilken resa...men allting är bra och det är huvudsaken.

epa: Grattis till första tanden!

Själv: Håller på att packa för om 3 veckor är det dags att flytta hem igen. Twinsen flyger till Sverige redan på fredag och jag måste tvätta.....
Lilly har fått 4 tänder i överkäken och är gnällig och grinig. Sedan jagar hon min katt, häller ut/käkar kattmatt, river sönder alla tidningar, tömmer papperskorgar och är envis som bara den. Hon protesterar när jag säger nej till henne och blir superarg! Men hon säger mamma (stolt), vinkar när jag säger hejdå och klappar i händerna när jag börjar sjunga. Så allt är underbart med andra ord!

Kramiz// Vreni