USA tråden.

Sjalvklart angrar man inte barnet i sig nar det val ar har, men jag skulle nog kunna kanna att det kanske inte var en bra ide om jag tvingades ge upp alltfor mycket. Valet kan man ju angra, inte barnet. Jag kanner inte att jag absolut MASTE ha ett tredje barn, bara att jag garna vill. Kande jag valdigt starkt for det hade jag gjort det i vilket fall (med makens samtycke, naturligtvis).

Att saga att det bara ar att dra in pa annat for att kunna resa ar lite naivt, tycker jag. Riktigt sa enkelt ar det inte. Det gor vi ju redan nu, och jag vet inte vad mer vi skulle kunna dra in pa for att kunna punga ut med 1000-2000 $ extra per ar, eller vad det nu kan tankas bli nar man borjar betala for bebisen. Resultatet skulle ofrankomligen bli att vi skulle resa mindre, och jag vet inte om jag tycker att det skulle vara vart det eftersom det for mig ar otroligt viktigt att barnen far en relation till sitt ursprung.

Och att det skulle ordna sig i vilket fall...jo, vi skulle ha mat och klader och tak over huvudet och allt det dar, men vi skulle ocksa fa ge upp valdigt mycket for oss sjalva och barnen. Det jag forsoker komma fram till nu ar om det ar sa viktigt att ha ett tredje barn att det skulle vara vart uppoffringarna. Hjartat sager ja, men hjarnan nej. Jag ar ju trots allt valdigt lycklig over de tva barn vi har, sa kanske borde vi noja oss med det?

Kitty, jag förstår precis hur du resonerar. Man får helt enkelt (vilket det ju inte är på något vis) hurdant liv man vill leva och vilka uppoffringar man är beredd på att göra i sin familj. Å andra sidan har man ingen som helst garanti för att man ens lever i morgon, men man kan ju roa sig med att man har lite planer för sitt liv i alla fall. Känner man starkt för något så tycker jag att man ska hålla fast vid den planen. Själv har jag nog tänkt med hjärtat i de flesta stora besluten, ja till och med beslutet att överhuvudtaget bo här i USA. Det finns inget som håller mig här mer än att min man är amerikan och vill leva här. Jag älskar honom och vill att han ska trivas, men för att slänga in lite hjärnceller också i resonemanget så känner han starkare för att bo här än vad jag känner för att bo i Sverige. Så vår plan för vår familj är att bo i USA och låta familjen från Sverige hälsa på oss i stället. Och Skype videocall förstås! Min kompromiss är att ta med åtminstone ett barn per Sverigeresa/år och det är en uppoffring som jag tvingas göra och måste acceptera när jag har fyra barn. Det fungerar inte praktiskt och ekonomiskt att både äta kakan och ha den kvar. Det är ett svårt beslut för det går inte att pröva på båda liven och sen avgöra. Det ska bli intressant att se vad ni väljer till slut och hur ni resonerar kring det, K S!

helt enkelt BESTÄMMA - skulle det ju stå...

Kanske man ska läsa igenom sitt inlägg först! :-O

/Sweetie

Svenska Skolan här anordnar en campingtrip i maj varje år. Det är ca 16 familjer som anmäler sig varje år och vi var med för första gången det här året. Det var verkligen jättemysigt och vi kommer absolut hänga på nästa år igen.

Nu har jag (plus en tjej till) precis fått ett mail från hon som arrangerar allt med bokningen, osv, där det stod något i stil med:
Jag skriver till er som erbjudit er att hjälpa till med bokningen... (och sedan lite detaljer om hur, när och att det underlättar jättemycket så hon själv slipper ligga ute med alla kostnader under så pass lång tid...)

Jag har absolut inte erbjudit mig att hjälpa till. Inte så att jag inte vill eller kan, men det känns nästan lite som om jag måste erbjuda mig nu annars låter jag som en ovillig snyltare.

Smart av bokningstjejen Hedda, hon verkar ha en rav bakom varje ora...

Såg att ni pratade transformer/omvandlare häromdagen....
Skickar en länk till dom som vi använder. Har haft dom i dryga 3 år utan problem....
www.110220volts.com/Up-DownTransformer/Step+Up+%26+Down+Voltage+Converter+-+Transformer.html