• Desertchick

    USA tråden.

    Vi som hänger här är lika olika som landet vi bor i, eller bott i, och det funkar utmärkt. Nya trådmedlemmar är jättevälkomna, även om ni inte bor i USA. läs gärna om oss i presentationstrådarna som finns så att ni får er en uppfattning om vilka det är som hänger här.

    Föregående trådar:

    www.familjeliv.se/Forum-11-239/m41370736.html

    www.familjeliv.se/Forum-11-239/m38416561.html

    För människor som är intresserade av att flytta till USA, men inte vet hur man går tillväga, kolla in den här tråden. Vi har inte några definitiva svar pa någonting så förlita er inte på vad vi säger. Men det kan ju i alla fall vara en början till era drömmar:

    www.familjeliv.se/Forum-11-239/m34504074.html

    PRESENTATIONS TRÅDAR

    Nr. 1

    www.familjeliv.se/Forum-11-239/m28583842.html

    Nr. 2

    www.familjeliv.se/Forum-11-239/m31651078.html

    Nr. 3

    www.familjeliv.se/Forum-5-175/m38416715.html

    Nr. 4

    www.familjeliv.se/Forum-5-154/m41372386.html

    PRESENTATIONS TRÅD Nr. 5
    www.familjeliv.se/Forum-11-239/m45736163.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-07-28 04:14
    Föregående tråd: www.familjeliv.se/Forum-11-239/m43556310.html

  • Svar på tråden USA tråden.
  • evaoregon
    HeddaBigBum skrev 2009-10-15 20:18:57 följande:
    KS: Jag förstår helt klart ditt resonemang angående resor och har faktiskt haft just den diskussionen med en kompis i Sverige, som tyckte jag var urlöjlig. Han skaffade 4 barn på fyra år (typ) och de har den närmsta släkten inom några mils avstånd. Utlandsresor för dem innebär ju diverse resemål runtom i världen för nöjets skull och även om vi tycker det är kul att resa till Sverige så är det ju inte bara för att "semestra". Det går liksom inte att jämföra. Vi åker hem till familjen, de åker bort till paraplydrinkarna och Bamseklubben... Men han kunde inte riktigt förstå mitt argument. Jag vill att mina barn känner Mormor och Morfar (oavsett antal barn) och för att lära känna någon och behålla en relation så måste man faktiskt träffa relativt regelbundet. Men jag förstår givetvis hans argument också... Huruvida barnen har en bra relation till Mormor och Morfar (som inte går att garantera hur ofta man än ses) borde ju inte vara det som väger tyngst när man funderar på att bilda familj. På tal om något annat så har jag haft Luke runt benen hela förmiddagen. Han ville inte gå till Tiny Tots idag. Inte sjuk. Inte ledsen eller mammig. Ingen uppenbar anledning varför. Men jag kunde inte övertala honom (t.o.m en av bästisarna pappa försökte och misslyckades)... Visst hade jag kunnat lämna honom och gå, men det kändes inte så viktigt att han stannade på Tiny Tots. Så Alexis blev lämnad och Luke följde med mig. Jag varnade honom att jag bara gör tråkiga saker när de är på dagis. Så han har hängt på till frisören, tankat bilen, handlat på Apoteket och nu sitter han och har übertråkigt här hemma. Verkligen skittråkigt. Han har t.o.m. föreslagit att jag ska åka och lämna honom på Tiny Tots nu. Ibland kommer ju Nick för sent var hans argument (vi ska åka och hämta Alexis om en kvart, så det skulle i så fall bli väldigt för sent ). Jag tror att han kanske bara ville se vad jag sysslar med när de är på dagis. Men nu vet han det - inget roligt!
    Jag kan absolut förstå argumentet med resor. När vi flyger hem till Sverige på somrarna så går det på cirka 1000 dollar per person (billigaste alternativet) och då är det stor skillnad med ytterligare en biljett. Dessutom lär jag ofta få flyga ensam med barnen och då är det stor skillnad på två eller tre. I vårt fall har det aldrig varit aktuellt med ett tredje barn, men jag har tänkt på att det skulle vara ganska mycket jobbigare med en trea.

    Nu jobbar jag inte ens (maken jobbar desto mer) och jag tycker att det är fullt upp även med två barn. Läxor, sjuka barn, läkarbesök etc. Det är mycket att göra och läxorna blir bara fler och fler ju äldre de är (mina är åtta och fem).
  • Nena70

    KS, intressant att höra dina och andras funderingar kring 3 barn - vi funderar ju själva på detta (fast har väl i princip tänkt oss att satsa på 3, om nu det går lika lätt att bli med barn igen...). Min personlighet är mycket av "det löser sej", medan min man är den som funderar och oroar sej. Jag tror att så länge det inte finns något riktigt konkret skäl till att det inte vore en bra idé (t ex att man inte skulle kunna resa lika mycket tänker jag att man får väl välja bort något annat då, så att man har råd - om man har de marginalerna, vill säga), så skulle jag satsa på det extra barnet. Tror inte att man någonsin ångrar att man skaffat ett barn till, medan risken finns att man ångrar att man INTE gjorde det.

    Hedda, låter som att du känner din son rätt väl

    MG, jag flög ca 2 mån innan Noah var beräknad. Plötsligt insåg jag varför alla pratar om hur obekvämt det är att flyga (jag är inte så stor i vanliga fall, så det brukar inte störa mej speciellt mycket)... Men annars gick det jättebra, och jag skulle inte dra mej för att göra det igen.

  • Nacka

    jag vill tacka dom som hjälpte mig när jag flyttade overthere, nu är jag tillbaks i sverige och skulle jag sammafatta allt är amerikanare väldigt konstiga, väldigt artiga men också väldigt outbildade

  • Nena70
    Nacka skrev 2009-10-15 22:45:31 följande:
    jag vill tacka dom som hjälpte mig när jag flyttade overthere, nu är jag tillbaks i sverige och skulle jag sammafatta allt är amerikanare väldigt konstiga, väldigt artiga men också väldigt outbildade
    ...och svenskar är väldigt fördomsfulla?
  • Mealla

    I second that Nena,

    Det ar fler amerikaner an svenskar som har universitetsutbildning, men svenskarna ar ju som bekant sa duktiga pa geografi sa "vi" vinner, eller hur det nu var

    Intressant med att hora era funderingar kring ett 3:e barn, och speciellt omkring sjukdomar. Jag fyller ocksa 35 i ar, har gjort nupp/kub test. Jag fick bra siffror, min risk ar densamma for nagon som ar i 21-ars aldern, men det ar ju som sagt inte hundraprocentigt.

    Den riskbedomningen jag fick ar 1:5669, och risken for ett missfall pga amnio ar 1:400, sa den risken ar betydligt hogre. En av mina goda vanner (som forlorade sin dotter 2v efter fodseln) har dessutom berattat att i hennes berevement group, sa ar det 2 foraldrapar som forlorade sina barn pga fostervattensprov runt v 20. Sa vi har tagit beslutet att inte ta fostervattensprov, men jag forstar kanslan av oro, Jag hoppas att allt ska vara ok denna gangen ocksa, men det kanns lite som att man ar "girig", jag har fatt 2 friska barn, varfor skulle jag ha en san tur att allt ar ok denna gangen ocksa.

  • HeddaBigBum
    Nacka skrev 2009-10-15 22:45:31 följande:
    jag vill tacka dom som hjälpte mig när jag flyttade overthere, nu är jag tillbaks i sverige och skulle jag sammafatta allt är amerikanare väldigt konstiga, väldigt artiga men också väldigt outbildade
    wow...
  • Mackenzie Grace
    Nos skrev 2009-10-15 18:32:30 följande:
    Kitty, mitt hjarta bara skriker "go for it" Men jag forstar dina tankar kring karriar och risken for sjuka barn. Tur att ni har lite tid pa er att fundera over saken. Jag langtar sa efter fler barn. Men nu ar det skolan som galler. Ser ocksa fram emot att vara mammaledig hemma nasta gang. MG: Jag flog till Sverige sjalv i 35+5 (landade 35+6) och det gick utan problem. Det var ett direktflyg NY-STHLM och sen tog jag taget till Malmo. Jag var ratt slut nar jag kom fram med det var det vart. Tagresan var klart jobbigast. Ak om det kanns ratt for dig. Far du behalla mer mat nu?Nu sticker vi till Niagara Fallen, kan verkligen behovas efter en vecka som denna. Vet inte om jag skrivit det, men sebbes storasyster bjod in oss pa lillejulafton. Kanns skont att de vill traffa oss iaf!Trevlig helg :D
    Spyr fortfarande om jag ätit för mycket eller för lite, varje morgon när jag vaknar mår jag dåligt men jag känner mig som ett proffs nu. Har gått halvvägs genom graviditeten nu, så nu är det halva kvar Men bebisen växte som den skulle och vägde bra så jag är åtminstone nöjd att hon mår bra även fast jag inte mår bra
  • Sweden

    KS - Om ni bada ar sugna pa ett till barn sa kor pa! Som Nena skrev sa angrar man ju aldrig ett barn men man kan nog angra att man inte tog steget och forsokte fa ett till nar man hade chansen. Ni vet ju hur jag kanner om en 3:a har i familjen, bade jag och maken ar helt overrens om att det racker med 2. Har tankt pa det dar om hur dyrt det kommer bli att resa nasta sommar da grabbarna ar 2 ar och behover egna saten. Fick just en inbjudan till en av mina basta vanners brollop som kommer vara i juni i Edingburgh (Skottland) dar hon bor. Vill jattegarna ga sa vi far fundera ut hur vi kommer undan billigast; aka till Sverige forst och lamna barnen hos mormor och morfar kanske?

  • evaoregon
    Nena70 skrev 2009-10-15 22:33:56 följande:
    Tror inte att man någonsin ångrar att man skaffat ett barn till, medan risken finns att man ångrar att man INTE gjorde det.
    Jag känner en mamma här som har fem barn (nr fem går i samma klass som min son) och hon sa till mig att om hon skulle göra om det igen så skulle hon ha nöjt sig med två! Inte så att hon inte tycker om sina barn, men jag tror att man kan känna att det vore enklare med färre barn (på många sätt).