USA tråden.

Snissi,

jag instammer med de andra, kolla fost och framst upp vad din forsakring tacker da det galler check ups under graviditeten och forlossning.

For det andra sa bor du vara medveten om att ditt barn blir amerikansk medborgare, det ger dig inga rattigheter att stanna i landet som KS namner, men det kan bli svart i en vardnadstvist om du skulle vilja lamna USA och ta med dig barnet.

Snissi:
Jag kan tyvärr inte så mycket om det där med försäkringar och graviditeter, men jag måste påpeka att du har en himla snygg pres-bild!
Jag, som uppenbarligen är en väldigt visuell person, fattade inte vad "jag" pratade om och hade inget minne av att "jag" skrivit ett så långt inlägg...

Snissi:
Jag kan tyvärr inte så mycket om det där med försäkringar och graviditeter, men jag måste påpeka att du har en himla snygg pres-bild!
Jag, som uppenbarligen är en väldigt visuell person, fattade inte vad "jag" pratade om och hade inget minne av att "jag" skrivit ett så långt inlägg...

Hedda - Det tog ett tag innan jag fattade att det inte var du som skrev!

Snissi - Jag var helt hundra pa att jag var gravid forra november och hade ju samma tankar som dig ang. detta. Jag kollade dock inte upp det sa noga, da sa fort jag tagit grav test sa fick jag min mens. Min skola har daycare som ar gratis from att bebisarna sma (inte hundra pa aldern). Kolla om din skola har samma? Sen ar jag lite med pa Kittys ide om att gifta dig med pappan. Ni behover ju inte vara tillsammans utan bara pa pappret vara ihop. Om det nu inte ar sa att ni inte tal varandras narhet. Da kan det ju bli lite jobbigt! Vet inte om du vill stanna aven efter skolan ar slut eller om du mer ar inne pa att bara ga klart skolan. Har du sjukforsakring och sant da?

Att säga "var nu försiktig så du inte spiller" är som att beställa ett jätteglas med mjölk på köksgolvet. Jag borde veta bättre, men lik förbannat blir jag jätteirriterad.
"Jag saaa juuu tiiill diiiig att INTE spilla!" och sedan är cirkusen igång. Jag är sur, Luke blir ledsen. Han springer upp på rummet och slänger igen dörren bakom sig med en jäkla smäll. Efter ett tag kommer han ner för trappan och säger att han inte tycker om mig när jag är arg (really? you don't say... ) och att han bara vill dö!
Och givetvis ger det en ganska tydlig reaktion från mig. Ånger. Jag var för hård mot honom. Jag är inte arg! Usch, säg inte så. Yada, yada, yada...

Och för en stund sedan undrade han var pappa var (som är på jobbet, precis som alla andra dagar). Är han död? frågade han innan jag hunnit svara...

Undrar om han försöker "press some buttons" för att se hur jag reagerar, eller om han faktiskt går omkring och tänker på att vi kan dö...

Jag var också helt förvirrad några sekunder när jag trodde det var Hedda som skrivit Snissis inlägg. Det är därför jag inte vågar byta pres bild, då kanske ni inte vet vem det är som skriver

Hedda, Min bästa kompis dotter har precis gått igenom en sån fas med att prata om att folk dör och tänk om mamma och pappa dör och vem skall ta hand om mig då? Hon fick ofta såndana tankar på kvällen och fick ofta ont i magen. Hon frågade mig många gånger om jag kan ta hand om henne och hennes syskon om föräldrarna dör. Nu har hon nyss fyllt 6år så nu är hon ängslig för andra saker i stället.
Jag gissar på FAS!!