Här kommer en hälsning från förvärkarnas land. (Och om ingen visste det så ligger det numera i en förort utanför Stockholm
) Men ingen bebis i sikte, var hos bm idag, som sa att vi nog kunde bereda oss på att vänta en vecka till.... suck!
Men allt är ok ändå. Jag är väl vara tung och trött och tror att jag kommer se ut som en val resten av livet. Satte upp gardiner och gardinstång i Ts rum igår, och trodde på fullt allvar att jag skulle ramla ut genom fönstret - dålig balans, stor mage....
pessan, jag har ätit som en gnu hela graviditeten, jag skojar inte när jag säger att jag igår åt två bullar, en milkshake (från McD) och minst fyra stora kakor. Och sen förutom sötsakerna frukostfil med flingor, två frukostmackor, spagetti och köttfärssås till lunch, en Mcfeast och en cheeseburgare till middag. Kalorier så det förslår. Men jag är ju sååååååå jä***a hungrig! Men kanske kan man skärpa sig sedan, nu är det liksom tröstätning i väntan på bebis!
Var förresten på Aurorasamtal på danderyd (kanske skrev jag detta förut). Pratade med en jättegullig bm, som sa massor av bra saker. En sak som jag tänkt på efteråt var att hon undrade varför jag såg på förra förlossningen som ett misslyckande. O det har jag inte ens fattat att jag gjort. Men det stämmer ju, jag känner att jag misslyckades med att krysta fram T som jag borde ha orkat. Men hon påstod att jag borde se det som en prestation att han överhuvud taget kom fram vaginalt... Så har ju inte jag tänkt alls, väldigt bra att det finns såna bra bm i alla fall..
Nu blev det mycket ego... Sorry! Tack förresten ni som frågat om familjens sjuklingar. Både pappa och mormor mår lite bättre nu i alla fall. Skönt är det!