Nu är han här, lillebror! Tack för alla grattis!!!
Vi kom hem i söndags, fick stanna en dag extra på BB pga GBS. De skulle hålla koll på lillgrabben, men han verkar må finfint.
Vi hade en helt fantastisk förlossning. Det gick skiiiitfort!
Värkarna startade natten till torsdagen ca 03.00, kanske 10 minuter emellan. Jag hade Essi i tankarna och tänkte "jäkla förvärkar" och gick upp och käkade fil. Somnade till efter ett par timmar, men vaknade vid varje värk. På morgonen avtog värkarna och hela förmiddagen höll jag på och städa och packa upp bebissaker.
Ts mormor kom och åt lunch med oss på torsdagen. Jag hade lite värkar, men inte så farligt. När hon gick hem så skulle vi sova middag, T sov, jag kunde inte riktigt slappna av utan slumrade bara lite. På eftermiddagen vid tre-snåret ringde jag maken och sa att han skulle avsluta för att inte hamna i eftermiddagsrusningen, men att det inte var så bråttom. Han avslutade då förstås inte, utan åkte mitt i rusningen, kom inte förrän vid 18.
Jaja, det var ok, vi åt middag och satte oss i soffan. Då kände jag väl att värkarna blev lite mer intensiva, men det funkade fint att stå ut och andas lite. (Hade ringt BB sthlm som sa att jag borde i alla fall bara ha fem minuter mellan värkarna innan jag skulle tänka på att åka in.)
I vilket fall så la maken T vid 19.30, jag tömde sopor, hängde tvätt och laddade diskmaskinen. Sen när maken kom ned så sa han att vi måste torka ur kylen. Hmmmmfff... lite irriterande, för nu började det ju göra rätt så ont.
Vid 20.45 ringde vi mormor, och sa att vi nog var tvungna att åka in snart, så mormor tog en promenad över till oss. Ringde BB sthlm och sa att NU kommer vi, inget annat. Jag duschade och helt plötsligt så kom värkarna tätt och och gjorde jätteont. Men vi gav oss av vid 21.30. Mannen körde rätt fort, jag hade väldigt ont.
När vi kom fram så kunde jag inte längre gå under värkarna, som kom väldigt tätt, fick stå och hänga på mannen. Fullt på alla förlossningsrum, fick ligga på undersköterskornas expedition. Då var klockan ca 22.15. Hann bara lägga mig på sängen, sen gick vattnet. Och ja sa, nnuuuuuuuu kommer bebisen. Maken ringde på klockan, bm kom.
Andades lustgas, hann inte få nån annan bedövning. Och i en flod av blod och bajs kom bebisen redan 22.55. Lillkillen skrek som en gris på en gång och mådde jättebra, apgar 9-10-10.
Det enda var att jag knappt hann få antibiotikadroppet för GBS-en, men men...
Visst hade vi åkt in till BB tidigare, om jag begripit att det var nåt på gång. Jag trodde det skulle göra mer ont tidigare. Men smärtan kom ju sen i och för sig.
Nu vill han ha tutte - återkommer!
Får väl engagera pappan om det är elitdans vi snackar om