Aga?

P ä r l a n skrev 2009-09-29 13:04:29 följande: Ja va bra att du anser att du är så perfkt då.... Min ettåring eller ja snart två... kan ja inte ge en kniv för de skulle sluta med blodbad så det tänker jag inte ens försöka... ja tycker inte barn i den ålder har med knivar att göra..... det tycker JAG är brist på tillsyn för man ska ju skydda barnenn från skadliga saker och en kniv är DEFINITIVT vass..... Med andra ord så låter du din dotter på 1 år använda kniv? Herrejösses asså.... galet.... Ja självklart kan ja avbryta och ge min dotter kritor och papper när ja pratar med en väninna men inte för att dottern ska avbryta tusen ggr.... utan då får mitt baarn sina kritor och papper och får sitta still vid bordet och rita.... mamma kan då prata vidare.... Om sedan mitt barn vill att ja ska titta på varje streck hon gör och jag hör orden "mamma titta" 300 ggr på en minut då är det väl klart att ja säger ifrån. Jag pratar mitt barn ritar.... jag kan kolla när teckningen är färdig och prata om den då vad den föreställer osv..... men under tiden så får mitt barn rita själv och jag får prata så blir alla nöjda och glada... Och förresten... jag vill inte ha en 2 åring och en 1 åring i köket när ja lagar mat.. för att de är risk att de bränner sig, jag råkar spilla på dem, ja kanske råkar trampa på dem mm.... nä då får de vara i alla andra rum UTOM köket.... barngrind funkar alldeles klockrent! Nä aldrig att ja sitter och skiter med toa dörrn öppen så skiten sprids i hela huset aldrig! det får stå för DIG!

det där va ett påhopp och kommer omedelbart rapporteras till fl...... du vet inte alls hur jag är... Jag är inte arg på barn men de ska hålla sig på mattan,,,, dvs lyssna och respektera andra Jag är aldrig elak mot barn och kommer inte vara det heller... eller om man vill kalla det elakt att säga nej till ett barn om något ja DÅ är jag det varje dag men inte på annat vis.... Jag ser inte ner på barn men ja ser ner på morsor som inte kan uppfostra sina barn till snälla trevliga barn som kan vara med utan att bråka, skrika, slåss och grina för att de inte får sin vilja igenom! Nej barn är inte mindre värda men det ska lyssna på sina föräldrar och rätta sig efter de regler man har i varje familj! Jag är heller inte avundsjuk men jag är EMOT att barn ska få som de vill och få göra som de vill bara för att de just är barn! Jag tycker inte om att de inte ska följa regler som andra måste göra och jag tycker heller inte om att så många anser att barn ska få med privilegum än alla andra.. rätt ska va rätt.,.. de regler vi vuxna måste följa ska barnen följa,,,, dvs inte slåss, inte bråka, inte gapa och skrika för att vi inte får som vi vill, inte ta saker från andra mm. Hur skulle de se ut om ja la mig ner i affären på golvet och grina för att ja inte får en klubba eller tablett ask när ja vill... om min man säger... nej min fru inte godis idag!

mamman2008; "Hålla sig på mattan?" Usch, vilket fruktansvärt uttryck. Det är barn vi pratar om här. Ja, barn behöver gränser och regler. Men de är inga monster som ska hålla käft tills mamma säger att det är okej för dem att öppna munnen. Barn ska lyssnas på i samma grad som man lyssnar på vad vuxna säger. Barn ska respekteras på precis samma sätt som man respekterar vem som helst. De har ett egenvärde som är helt oberoende av dig eller mig eller någon annan människa. Det enda som ger föräldrar möjlighet att uppföra sig illa mot dem är att de är små och skyddslösa och att man själv är i avsaknad av spärrar eller har en skev syn på hur barn fungerar. Och att utöva den sortens makt över små och skyddslösa människor bara för att de är just små och skyddslösa är ett av de värsta övergreppen, tycker jag. Man kan inte ställa samma krav på en 2-åring som på en tonåring. Man kan visa på vilka regler som gäller men det finns ingen rimlighet i att de ska lära sig "veta hut" när de inte ens har förmågan att fatta vad de gjort fel. Jag blir totalt mörkrädd när jag läser de inlägg du skrivit. Hujedamig.

En annan sak som slår mig, rent allmänt, är inställningen som lyser igenom i vissa inlägg. Man verkar gå in i föräldraskapet med inställningen att barn är tjatiga och gnälliga av naturen och att det till alla pris måste stävjas genom att, som någon uttryckte det, visa vart skåpet ska stå, annars blir de ouppfostrade och skrikiga. Min blygsamma erfarenhet säger precis tvärtom. Barn blir tjatiga och gnälliga av för lite uppmärksamhet. Får de uppmärksamhet och blir lyssnade på, behöver de inte tjata eller gnälla. Får de vara med och hjälpa till så gör de gladeligen det och talar man till dem som intelligenta varelser, så svarar de på det. Så gott som varenda människa på jorden ger en direkt respons i paritet med hur de bemöts. Barn är inte annorlunda i det; de är inte från någon annan planet. Jag har aldrig varit något övertygat Jesper Juul-fan men i en sak har han helt rätt. Tala till dina barn som du talar till vem som helst och du får respons i enlighet med det. Så jäkla enkelt. Men så svårt för vissa.

Det finns ju alltid skillnader mellan föräldrar tots att ingen av dem slår sina barn och ja,jag har arbetat aktivt med gränssättning,absolut! Min åsikt är däremot att det finns vissa som INTE arbetar aktivt med gränssättning och förespråkar att barn skall vara med på alla fronter ,hörn och håll....i min uppfostran så är även sådana saker en gränssättning,att markera för barnen att nu är det vuxna som umgås med varandra,jag ränner inte på ditt rum när du har vänner här och då får du acceptera att jag vill prata vuxenprat med mina.Och i de flesta fall man hör att föräldrar skall ha barnen in i minsta del av livet,det är oxå i mina ögon de fall där jobbiga hängiga,gnälliga barn hänger över köksbordet och "förstör" en tex hel fika stund för både mamma och gäst.... dessa barn har ingen bra gränssättning och när det går så långt så skulle vissa av de barnen behöva en dask på handen när de kör ner den i kakfatet.....

men i mina ögon så är det faktiskt så att de som förespråkar att barn skall va med på allt,oxå har de värsta barnen,så då måste det ju vara så att de föräldrarna TROR att de har så väluppfostrade barn,medans alla andra anser motsatsen(kanske inte de som har samma inställning då...) Och då funkar ju uppenbarligen inte gränssättningsuppfostran...

Men att barnet får vara med på det mesta visar ju faktiskt på en egen rätt ouppfostrad attityd......om du tex har en väninna hemma,som vill kunna fika med dig i luugn och ro och ditt barn tjattrar och pockar på uppmärksamhet,då brister ju du i din attityd gentemot din gäst,att du har barn vet hon redan,men hon kanske tänker att du skulle kunna ha tid till henne och inte sitta o förklara saker för dina barn samtidigt....det kan ju bli rätt tråkigt för henne att vänta in att din o barnets diskussion skall avslutas innan ni kan gå vidare med ert prat...

Javisst,säga ett par ord eller titta på docka etc så har även jag gjort,självklart,men erfarenhetn säger mig oxå att det finns fall där det inte räcker med att säga att dockan är fin....då vill barnet bara ta fram en annan docka o visa även den osv.......och där anser jag att istället för att slänga in lite meningar till sin väninna mellan barnets titta på det här o det här.....ta och säga till sitt barn att visst är dockan jättefin men nu vill mamma fika o prata med sin kompis såå nu får du ta dockan o gå ngnannanstans o leka med den

om hon inte leker tystare då? och då till nästa fråga,varför inte be henne gå-anser du det oxå vara aga? och om du inte vill vara respektlös mot din dotter,varför vara det mot din väninna??? skillnad på folk o folk?

men om man barnsäkrar sitt hem,så är det ingen större fara att barnet leker utanför köket,då kan man när det passar sig själv o väninnan,gå o ta en titt o se vad barnet håller på med ist för att bli avbruten i tid o otid.... man är respektlös mot sin vän INTE för att man tar hand om sitt barn utan för SÄTTET man väljer att göra det på.....