Ung familj med obotlig cancer, finns det fler?

Glömde skriva att jag också är väldigt, väldigt realistisk. Jag hymlar inte med någonting. Jag är extremt öppen som person, tycker att man ska prata om allt. Om jag är stark psykiskt, både ja och nej tror jag. Nånstans ifrån får man väl kraft, man klarar ju av dagarna trots allt. Men många gånger tänker jag att om min man dör, så kommer det gå åt skogen med mig och mina barn. Det kommer inte bli någon ordning på nåt, barnen kommer bli ouppfostrade och otrygga etc. Jag är nog lite av en pessimistisk person många gånger, tyvärr.

Jag är verkligen en familjemänniska. Älskar familjelivet, göra utflykter, traditioner. Jag vill att mina barn ska få den trygghet som jag själv aldrig fick riktigt. Jag är tex väldigt glad att barnen har varandra, har ett syskon. Jag var väl egentligen ett ensambarn, min syster är 9 år äldre än jag och flyttade hemifrån tidigt.

Du och jag låter väldigt lika och verkar ha nästan likadan bakgrund. Jag älskar oxå familjelivet, traditioner osv. och var så glad att mina tjejer har både en mamma och pappa.

Både min man och jag är uppväxta med våra mammor och vi har aldrig haft kontakt med våra pappor. Det är nästan så ödet skrattar mig i ansiktet, för mina tjejer kommer ju oxå växa upp utan sin pappa.

Jag ser mig oxå som ett ensambarn fast jag har en halvsyster som är 9 år äldre än mig, men vi är inte uppväxta tillsammans. Hon bodde hos mormor medan jag bodde med mamma.

Jag är nog ganska trygg i mig själv. Det blir nog automatiskt så när man har en liten familj. Det var ju bara jag och mamma när jag växte upp.

Den stora tjejen roar sig ganska bra själv. Brukar oftast inte vara några problem. Hon har precis kommit ur trotsfasen som pågick från att hon var 3-3,5 år. Det var JOBBIGT!

Den lilla tjejen har ett sjuhelsikes humör och slänger sig på golvet och skriker så fort något inte blir som hon vill. Dessutom är hon som en svans efter mig och pillar på ALLT. Tycker den ålder som hon befinner sig i är jobbig för det är så mycket passande hela tiden.

Båda barnen är morgonpigga och vaknar mellan 5-6 på morgonen.

Nej, jag är inte troende.

Otroligt, att ni bägge växt upp utan era pappor och så händer detta....jag och min man har alltid sagt att vi är så lyckligt lottade som har alla våra föräldrar vid liv, och dessutom är de inte skilda. Och så händer detta.

Hur har du och din mans relation sett ut? Hur länge har ni varit tillsammans?
jag och min man har varit tillsammans i 11 år nu. Jag var 20 år och han 22 år när vi träffades. Det var kärlek vid första ögonkastet. Vi är verkligen sammansvetsade, och delar allt i vardagen. Klart man bråkat mycket genom åren, men aldrig att vi skulle skiljas åt någon gång. Det skulle vara vi livet ut.

"Symtomen" från min otrygga barndom har just varit hypokondri, katastroftänkande och ibland ångest. Jag har alltid föreställt mig att det värsta ska hända. Så det blir samma för mig, ödet skrattar mig i ansiktet. Jag får liksom vatten på min kvarn i hur jag har tänkt under åren. Det är precis som att min barndom har varit en förberedelse för detta. Helt sjukt.

Jag och min man träffades i slutet av år 2000, så det blir drygt 9 år tillsammans. Vi har haft det rätt bra. Vi har väl bråkat en del om städning osv, men det är inte så konstigt för jag är pedant och han tycker "att vi kan städa sen" och då blir det aldrig gjort liksom. Annars har vi haft mycket roligt tillsammans genom åren. Träffades på jobbet. Jag arbetade i receptionen och han som säljare.

Ja, jag får oxå vatten på kvarn när jag varit så glad över att våra barn har en mamma och en pappa. Har alltid drömt om att mina barn ska slippa växa upp utan en pappa, men så blir det så ändå.

I dag har vår barnvakt varit här och passat lilltjejen medan jag och stortjejen har varit på ridning och gympa.

Äntligen måndag i morgon! Ska lämna in bilen på verkstan i morgon bitti.

Hur har du fixat barnvakten? Vad betalar du?

Vilken sorts mamma är du? Är du en sådan där pysslig och fixar-mamma? Är du driftig?
Jag är nog ganska bekväm av mig. Orkar inte dra igång för stora projekt, tycker att barnen är så små än. Känner mig lite hämmad av barnen. Tänker ofta: det gör vi sen...när dom är större osv. Tex gå på restaurang, cafe, åka och bada ensam med bägge etc. Men tids nog blir man väl tvungen...

Får jag lov att fråga vilket ekonomiskt stöd du kommer få pga livförsäkringen?

Barnvakten hittade jag på grannar.se. En sida där man både kan annonsera själv och leta upp folk som söker jobb i det område du bor. Skitbra! Tjejen är 19 år gammal och pluggar sista året på barnskötarlinjen. Hon bor på gatan bredvid oss. Hon får 75 kr i timmen.

Jag är nog ganska lik dig, dvs ganska bekväm av mig. Tycker det är roligt att göra saker med den stora tjejen, men det blir liksom lite svårt när man har den lilla med som "förstör" och inte förstår riktigt. Därför är det skönt att ha barnvakten som kan passa den lilla när jag åker iväg på aktiviteter med stora tjejen.

Jag ser fram emot när den lilla tjejen är lika gammal som stora tjejen är nu. Då blir det mycket lättare att hitta på saker.

Jag har varit iväg och badat själv med barnen i somras. Är dock lite meckigt att hålla reda på båda samtidigt. Man får parkera sig vid strandkanten så man har koll. Har även varit på Mc D med båda barnen. Är svårt om t ex stora tjejen behöver gå på toa, då måste man ta med alla saker in på toan. Det behöver man ju inte om man är två.

Det finns ju olika belopp att teckna när det gäller livförsäkring. Jag kommer få 640 000 kr.

Är hemma och vabbar i dag. Lilltjejen har ögoninflammation, men en lindrig sådan. Har ingen feber osv, är pigg, äter som vanligt, så jag hoppas att kletet försvinner snabbt. Är uttråkad av att vara hemma en hel dag.

Jättebra tips med grannar.se 75 kr/timmen kan man ju ha råd med.

Min man har också livförsäkring genom jobbet som vi kollat upp. Jag får 200 000 kr i så fall.

Jag är inte precis om mig och kring mig för tillfället. Utan jag är mer sådan att jag håller mig inomhus, i min lilla kokong. Är rätt tråkigt men jag får tiden att gå. Sitter mycket vid datorn. Igår fick jag i alla fall upp julgardinerna och städade och då känner jag mig stolt.
Har liksom ingen lust för att hitta på så mycket annars ensam.

Jag håller med, det är jätteroligt att hitta på saker med stora tjejen. Medan den lilla förstör. Blir skönt när den yngsta blir som den äldsta, att slippa blöjor, sovpass på dagen, matkladd etc.

Förresten, hur stor lägenhet/radhus ska du flytta till? Vi bor i en 4.a just nu. Skulle gärna vilja bo kvar. Bara man fixar det känslomässigt. Borde man inte kunna få bostadsbidrag? Även ifall man har en saftig slant på banken? Tycker inte att dom ska kunna kräva att man ska bosätta sig i en 3:a. Har ingen lust med att sova i vardagsrummet precis.

Idag har jag kontaktat mitt jobb och ska börja jobba 50 % fr o m årsskiftet. Hoppas verkligen att jag fixar det, och att man inte befinner sig i chockfas då längre. Blir dock fruktansvärt jobbigt med allas frågor, jag arbetar som sjuksköterska på en stor arbetsplats.

Av en händelse sprang jag på rektorn på dagiset igår, hon sa att min äldsta dotter får behålla sin heltids-plats. Helt underbart.

På fredag ska vi på begravning....jippi. Min mans mormor gick bort dagen före min mans operation. Kommer kännas otroligt kymigt, ödet fortsätter skratta åt en.

Jag vet inte hur stort jag ska flytta till. Det beror på vad det kostar. Har i alla fall råd att köpa en nybyggd trea utan att ha några lån. JM håller på att bygga lägenheter i ett omårde där jag kan tänka mig att bo sen. Flyttar jag till en trea får tjejerna i så fall dela rum, jag tänker inte sova i vardagsrummet.

Bostadsbidrag får man inte om man bor i en bostadsrätt. Då kräver f-kassan att man ska sälja den och flytta till hyresrätt. När det gäller pengar på banken vet jag inte riktigt, men kan tänka mig att samma sak gäller där.

Blir man änka får man ju omställningspension och barnen får barnpension, så man klarar sig nog hyfsat utan bostadsbidrag.

Vad bra att ni får ha stora tjejen på heltid. Hade ni sökt dispens för det?

Det kommer nog bli skönt för dig att börja jobba halvtid. Kommer du ta ut föräldraledighet halvtid eller är du sjukskriven?

Hoppas begravningen går bra. Har faktiskt ingen "erfarenhet" av begravningar. Har haft turen att slippa mista nära och kära hittills.

På tal om att hitta på saker med barnen. I dag har jag köpt biljetter till Disney on Ice till mig och storjejen. Ska bli jättekul!