• Anonym (Orolig)

    Katt och Spädbarn

    Jag å min sambo har tre katter som är honkatter steriliserade allihopa! Ena katten är 7 år och dom andra två är 1 år . Sambon hade redan katterna när jag träffade honom. Nu är det så att vi har ca 8 veckor kvar till beräknad förlossning och jag kanske är otrolig nojjig men är väldigt orolig hur det kommer gå och bli med nyfödda barnet å katterna?
    Man har ju läst mkt på nätet och sett andra forum och pratat med närmaste å vänner ang. om detta och det finns delade åsikter!

    Det jag vill komma fram till är: Är det någon som har blivit tvungna och göra sig av med sin katt/katter pga barnet? Varför i sådana fall?

    Min oro i det hela är att katterna ska hoppa upp i spjälsängen å kväva barnet pga vi har ingen sovrumsdörr så kan ej stänga igen rummet. Att katterna ska bita eller riva barnet pga avundsjuka eller svartsjuka eller att dom blir rädda för barnet skrik osv. Att barnet kommer bli allergisk..

    Är det någon mer som förstår min oro?

    Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Katt och Spädbarn
  • Wonderchild2009

    Förstår din oror mycket väl!! Var lika orolig jag innan vi kom hem och insåg att katten skiter fullständigt i dottern..
    Han tittar lite på henne när hon låter, men annars är hon det mest ointresanta som funnits på denna jord

  • dogcatbird

    Jag förstår din oro, men inget av det du skriver har jag hört talas om. Men skaffa kompostnät som dörr, fäst några på varann och gör en döör av dem. Så kommer inte katterna in. Det jobbigaste med katter då man har små barn är att de väcker en och bebisen på natten med jam, lådkrafs, luckslammer, och att de går på en. man behöver varje minut på natten och att då bli väckt av mannens avundsjuka katter är inte kul.

  • Emmel

    Jag var också orolig när jag väntade mitt första barn.

    Jag läste i en artikel att man kan spela in spädbarnsljud (gråt etc.) och låta katterna lyssna för att de ska vänja sig vid ljudet.

    Jag fick också tips att lägga en säck med plåtburkar etc. i spjälsängen. Detta för att katterna skulle lära sig att det är obekvämt att ligga i.

    Det med spjälsängen gjorde jag och det fungerade kanon. Jag har ALDRIG sett någon av katterna ligga i spjälsängen (trots att äldsta barnet är 4 år och nr två är två år).

    Min oro löste jag med att låta katterna vara ute när bebisarna sov, på så sätt viste jag att det inte var någon fara.

    Våra katter var ganska intresserade av vår första bebis, men inte så att de kom för nära utan mer att de kom och jamade och "hämtade" mig när bebisen grät.

    Ett tips för att undvika allergi - låt sovrummen vara kattfria. Inga katter i säng eller sovrum, varken dag eller natt.

  • dogcatbird

    Plus att honkatter o0fta vill att man ska gå upp kl fyra och lära sig äta sork, eller torrfoder...

  • Emmel

    Tillägg: hos oss har det fungerat bra. Tvååringen är lite rädd för katterna, men katterna gillar barnen.

  • UnderYtan

    Var inte orolig! Det mesta man hör om katter och småbarn är ju bara skitsnack. Dom kommer inte att göra barnet något. Skulle dom hoppa ner i barnsängen så är det fy som gäller och den metod som passar då. T.ex. vattenflaska (om dmo inte lyssnar på ditt fy) Katter är duktiga och brukar haja rätt fort.

    Själv har jag 8 katter och jag är inte ett dugg orolig :) Jag tror att antingen blir dom bästa vänner eller så håller dom sig undan om barnet skriker osv.

  • Emmel

    Tillägg igen: en gullig sak som en av våra katter gjorde var att hon, som gärna leker aport, gick fram till vår tremånaders bebis som låg på en filt på golvet och lämnade sin leksak där. Sedan satt hon och väntade på att han skulle kasta den... länge... När hon insåg att det nog inte skulle bli något kast tog hon med sig den och gav den till mig istället.

  • Lusthan

    Jag hade kattunge när sonen var liten, de sov tillsammans i spjälsängen. Hon ihopkurad som en boll vid hans mage, han låg på sidan och sov. När jag ammade så låg hon ovanför honom och spann och gosade. De busade med varandra när han blev stor nog att busa. Det var inte på grund av sonen som jag gjorde mig av med katten senare utan på grund av en elak sambo.

    Nu har vi fyra katter och sonen är sju år gammal och älskar katterna. En av de sover bredvid han på hans kudde om kvällarna innan vi stänger dörren så han får sova ifred.

    Du behöver antagligen inte vara orolig.

  • UnderYtan

    Vad gulligt :) Hihi... när bebisen blir större får kisse försöka igen :)

  • Thez

    När vi fick vårt första barn hade vi 2 katter, jag var oxå lite orolig för min ena katt e lite speciell, han gillade inte förändringar. Men allt har bara gått jättebra, vårt första barn är 5 nu, sen kom en son på 3 år och nu väntar vi vårt 3:e. Katterna har tagit det hela jättebra. Dom gjorde aldrig nånting med våra barn. Vår hona fräste 1 gång när vi kom hem från bb, men sen inget mer, hanen sa ingenting. Barnen har nästan kunnat göra vad som helst med honan, men nu när barnen är äldre så "vågar" hon säga ifrån tidigare till barnen genom att riva till lite försiktigt, när dom var bebisar sa on aldrig till. Det var som om hon förstod att dom va små. hanengick bara undan från barnen, men han har heller aldrig gjort dom nånting.

    jag tycker att du kan vara lugn med att ni har katterna, dom gör nog ingenting. Katter vänjer sig så fort vid nya saker........

Svar på tråden Katt och Spädbarn