Katt och Spädbarn

Min äldsta honkatt (15 år) levde som förvildad bondkatt tills hon var 8 år och var inte van vid människor när jag tog hand om henne. Man fick absolut inte hålla fast i henne eller bära henne.

En dag var syskonbarnen på besök (i småbarnsåldern) helt plötsligt kommer ena barnet ut från sovrummet med Smulan i famnen. Smulan sade inte ett knyst utan satt snällt stilla i famnen. Trots att ingen annan fick ta upp henne.

Katter är ofta på samma intelligensnivå som ett fyraårigt barn så nog förstår dom mycket. Och dom känner på sig vilka som är barn osv.

Vi hade 2 katter när sonen föddes och vi funderade en del på vad som skulle hända. Den ena katten, S, är extremt rädd så henne var vi inte så oroliga för men den andra, T, var keligare än keligast så vi funderade en del. T låg oxå till och från i vår säng och hoppade gärna upp till oss.

Det hände i princip ingenting. T och S brydde sig knappt, när sonen skrek gick de iväg, helst ut, de är utekatter. T hoppade upp i spjälsängen några gånger när sonen inte låg där, men då kastade vi ut honom och sedan slutade han.

Vi såg till att kattlådan och maten stod så att sonen inte kunde ta sig in där men katterna kunde, så att han inte skulle stoppa nått från lådan eller kattmat i munen. Vi använde en vanlig grind från IKEA. Katterna kan koppa över men sonen tar sig inte förbi den.

Det som sedan hände var att sonen tyckte att det var jätteroligt att klappa T (och S men han fick aldrig tag på henne), drog T i svansen så att det såg ut som om han åkte vattenskidor efter katten. Men det verkar som om T förstod att "den där är liten, han förstår inte bättre, om jag inte håller mig undan får jag skylla mig själv", han rev eller bet aldrig sonen. Däremot har han bitit större barn, typ 6-7 år gamla, när de har dragit honom i svansen, så det verkar som om han förstod att de borde veta bättre.

Nu är T tyvärr död och den 2-åriga sonen saknade honom mycket, så nu har vi köpt en ny katt, som är lite mindre nöjd med att bli dragen i svansen men inte heller han biter eller river utan han går bara iväg.

Tack så jätte mycket för alla svar!!

En del tips har jag redan skrivit ner å tänker testa!! :)

Känns skönt och kunna prata av sig och höra andras upplevelser och så så man vet lite.. Är jätte tacksam för alla svar hittills!!
Skriv gärna mer om ni vet nått eller tips som är bra att veta typ!!

Vi omplacerade vår katt kort efter vi kommit hem från BB, vi upptäckte att hon ville ligga på sonens mage, hon brukar gilla att ligga och mysa på människor...men att hon låg på vår son, såg vi som en alltför stor risk ...nu har hon det bra hos min pappa istället .

Min erfarenhet är också att katter "känner" att barnen är små. En gång stod min sambo nära sonen som "slog" på katten. Inte så hårt men liksom klappade hårt. Sambon tänkte att katten skulle säga ifrån eller gå iväg så sonen lärde sig att man inte gör så (sonen var runt två år och han var inne i en period när han gärna jagade katterna och var hårdhänt mot dem).

Tillslut fick sambon ta bort sonen i alla fall för katten gjorde INGENTING, trots typ 30 "klappningar". Och detta är en katt som var väldigt elak när han var liten och liksom gjorde "se fågel genom fönstret - ljud" när jag gick förbi. Det vill säga: han såg mig som ett byte och han kunde hoppa på mig och bitas (men inte klösa). Och nu är han som en ängel, spreciellt mot barnen.

Den andra katten, som är lite mera skygg, har bitit en av barnen en gång. Det var när en av barnen snubblade på henne när hon låg och sov. Jag tror att hennes reaktion var en ren reflex för att hon blev rädd.

Sambons katt rök när bebisen kom. Det känndes inte tryggt. Men jag gillar inte katter heller. Hade det varit ett husdjur jag gillat hade jag kämpat mer, men nu stog jag inte ut med kattlådan och allt äckelpäckligt där och att aldrig kunna lämna bebisen i vagnen utan att katten var där och la sig och gosade in sig. Allt hår över bebisen, att stänga överallt för annars gick katten dit och protestkissade... Nä, det var typ jag eller katten.

Till sluuuut fick han ett nytt hem, på landet, hos en släkting. Jag kan ha lite dåligt samvete, men ändå, det hade aldrig gått.

När jag kom hem med sonen från BB hade vi åtta katter hemma, varav fyra kattungar. Det första jag gjorde när jag kom hem var att sätta mig på golvet med sonen i famnen så att katterna fick nosa på honom.

Nu har kattungarna flyttat, förutom en som vi behöll, och han gillar att ligga bredvid sonen i babysittern eller i babygymmet men mer än så är det inte. Jo, han tvättar honom på huvudet också... *urgulligt*

De vuxna katterna lägger sig gärna i vagnen och sängen när sonen inte ligger där, så dom rullar jag av med klisterrullar varje dag. Annars bryr de sig inte om honom över huvud taget.

Vi har tre katter här hemma, alla (snart) kastrerade honkatter. En som är elva år, en på ett och en på tre månader. I april-maj är det dags (om allt går som det ska) för vårt första barn och jag är inte det minsta orolig för katterna!
Den äldsta kommer fnysa och undra vad tusan det är vi släpat hem och demonstrativt gå och lägga sig i ett annat rum. I smyg kommer hon att rusa fram vid minsta lilla ljud men bara om ingen ser henne för då kommer hon låtsas vara på väg någon helt annanstans.
Mellankatten kommer bli lite nervös och håller sig nog mest ur vägen.
Minstingen kommer vara nästan året gammal då men hur hon kommer vara är svårt att säga då hon fortfarande är så mycket kattunge i sitt beteende.
Men oroliga? Inte det minsta!

Vi monterade ihop spjälsängen långt i förväg så att katterna skulle hinna bekanta sig med den. Katter är ju mycket för "nyhetens behag". De låg i spjälsängen varje dag fram till förlossningen. De tyckte det var hur mysigt som helst. När bebisen låg där så hoppade en av katterna upp till spjälsängen men "vände i luften" när hon såg att det var upptaget. Sedan dess har ingen av katterna legat där, även om sängen varit tom. De gick förbi dottern många gånger i början, utan att ens vilja nosa. Nu nosar de ibland, men verkar mest tycka att hon är en tråkig inredningsdetalj.....

Vi valde att inte ha vår katt boende hos oss, han fick flytta hem till min mamma redan innan tösen föddes. Några utav anledningarna till det var att vi inte vet om hon skulle vara allergisk eller inte, katten kan vara rätt gosig han kan då råka kväva tösen när hon sover eller liknande, Den kan ju även bli svartsjuka och klösas/bitas. Kände att det kräver att man håller ständig uppsikt och det går liksom inte.