• Anonym (Orolig)

    Katt och Spädbarn

    Jag å min sambo har tre katter som är honkatter steriliserade allihopa! Ena katten är 7 år och dom andra två är 1 år . Sambon hade redan katterna när jag träffade honom. Nu är det så att vi har ca 8 veckor kvar till beräknad förlossning och jag kanske är otrolig nojjig men är väldigt orolig hur det kommer gå och bli med nyfödda barnet å katterna?
    Man har ju läst mkt på nätet och sett andra forum och pratat med närmaste å vänner ang. om detta och det finns delade åsikter!

    Det jag vill komma fram till är: Är det någon som har blivit tvungna och göra sig av med sin katt/katter pga barnet? Varför i sådana fall?

    Min oro i det hela är att katterna ska hoppa upp i spjälsängen å kväva barnet pga vi har ingen sovrumsdörr så kan ej stänga igen rummet. Att katterna ska bita eller riva barnet pga avundsjuka eller svartsjuka eller att dom blir rädda för barnet skrik osv. Att barnet kommer bli allergisk..

    Är det någon mer som förstår min oro?

    Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Katt och Spädbarn
  • AlexiusMamma

    Vi hade två katter men fick lämna ena till min mor. Hon var aggressiv i beteendet och tyckte inte ens om vår andra katt (ännu mindre ett barn gissar vi på) den andra katten är så mjuk och snäll även om hon är en busfia (ej kastrerad ännu). Döm utefter era katters personligheter är ett gott råd. Katten som fortf. bor hemma brukar ligga i sonens säng i fotändan. Vi säger fy och lyfter ner henne men hon vill "skydda" sonen. När han skriker och vi inte har kommit in i sängkammaren så står hon och vaktar. Det är helt underbart för sonen och katten kommer bli bästa vänner är vi helt säkra på!

    I början var jag helhispig och stackars katten fick ta måna onödiga fy. Men jag tror även det gav henne den respekt hon behövde ha för ett spädbarn.
    Lycka till!

  • Anonym (Hej då katt)
    Eleonoratösen skrev 2009-10-03 20:48:57 följande:
    Hej då katt: Haft katt hela mitt liv. Och ja, jag kan lära mina katter att inte vara på köksbordet, eller i spjälsängen osv osv. Visst de testar gränser (tex försöker hoppa upp i säng när man inte är i samma rum, och då kan man tex lägga alu-folie så hör du att de hoppar i och ljudet är otäckt för dem) En vattensprayflaska fungerar också bra och att tydligt säga FY eller NEJ. De kommer alltid efter ett tag testa igen om det går att trotsa reglerna, men man får vara uppmärksam på sina husdjur. Sedan gillar katter inte vitpeppar (fungerar bra om man vill ha krukväxter ifred bland annat) Citron är inte heller något de gillar. Katter är inte hundar, men man kan hitta sätt att leva med dem ändå. Hm, det där med klösa på soffan är svårt, vi har varit MYCKET tydliga från första stund att det får man inte och hänvisat vid varje försök till klösning på otillåtet ställe till en klösmöbel eller en klösmatta som de får klösa på. Du får göra som du vill, och har uppenbarligen gjort ditt val, och jag hoppas katten trivs i sitt nya hem och du känner att du har lugn och ro. Jag har valt att ha kvar mina katter för att de är kära familjemedlemmar och för att vi har hittat ett sätt som fungerar. Nåväl, lycka till TS oavsett hur du tänker göra!
    Tro mig, vi var MYCKET tydliga, såsom dig, om vad katten inte fick och fick göra. Det sket den fullständigt i. Vi testade allting, allt du rabblade upp och lite till. Kan ha att göra med att hans pappa var vildkatt och att han då inte hade bara tamkatts gener i sig. Dina katter kanske är tamkatter i flera generationer och sociala på ett annat sätt, vad vet jag.
    Däremot så är du den första jag hört som lyckas lära sin katt att ge fan i vad den verkligen vill göra, alla andra kattägare jag pratat med är rörande överens om att katter inte går att bestämma över. Kika in på valfritt kattforum vettja, där sliter folk sitt hår över att katten fortsätter att kissa på ett särskilt utvalt ställe osv..
    Och vet du, det sjuka är nog det att det är just det folk gillar med katter! Att dom är omöjliga att bestämma över.. Men ja, du har tydligen andra erfarenheter.
  • BlommyNess12

    Anonym (Hej då katt) skrev 2009-10-04 19:28:54 följande:


    Tro mig, vi var MYCKET tydliga, såsom dig, om vad katten inte fick och fick göra. Det sket den fullständigt i. Vi testade allting, allt du rabblade upp och lite till. Kan ha att göra med att hans pappa var vildkatt och att han då inte hade bara tamkatts gener i sig. Dina katter kanske är tamkatter i flera generationer och sociala på ett annat sätt, vad vet jag.Däremot så är du den första jag hört som lyckas lära sin katt att ge fan i vad den verkligen vill göra, alla andra kattägare jag pratat med är rörande överens om att katter inte går att bestämma över. Kika in på valfritt kattforum vettja, där sliter folk sitt hår över att katten fortsätter att kissa på ett särskilt utvalt ställe osv.. Och vet du, det sjuka är nog det att det är just det folk gillar med katter! Att dom är omöjliga att bestämma över.. Men ja, du har tydligen andra erfarenheter.
    Jag har också andra erfarenheter, min katt är född stallkatt, avlad av vildkatter och är nu en söt liten innekatt som älskar att stryka sig runt min son, bara gnäller om han drar henne i svansen och slutar göra det hon inte får om jag knäpper med fingrarna. Hon kan även apport, sitt, rulla och lite annat.
  • Anonym (Hej då katt)
    Jag har också andra erfarenheter, min katt är född stallkatt, avlad av vildkatter och är nu en söt liten innekatt som älskar att stryka sig runt min son, bara gnäller om han drar henne i svansen och slutar göra det hon inte får om jag knäpper med fingrarna. Hon kan även apport, sitt, rulla och lite annat.
    Vad roligt för dig.
  • Cailyn

    jag har två katter och en son som nu är 20 månader

    det har gått väldigt bra

    katterna var nästan rädda för lillkillen i början, men nu så är de bara lite vaksamma... eftersom han är så liten och rör sig så fort blir de rädda

    men det har gått jättebra iaf :)

  • Anonym

    Jag har alltid levt med katter ^^ enda sedan första dagen, och jag har aldrig blivit allvarligt riven någonstans (om man bortser från förra veckan), har då inte blivit kvävd, och är inte allergisk (eller jo, just nu är jag lite, men det är pga graviditeten.)

    Det beror ju helt på hur ni känner att katterna är, och hur ni känner för katterna. Men om ni bestämmer er för att inte ha kvar dem, avliva dem inte.

  • BlommyNess12

    Anonym (Hej då katt) skrev 2009-10-04 19:34:00 följande:


    Vad roligt för dig.
    Ja, man behöver inte automatisk göra sig av med katterna. Min katt fanns innan min son föddes, men allt har gått bra. De är bästa polare nu till och med
  • Anonym (Hej då katt)
    Anonym skrev 2009-10-04 19:36:57 följande:
    Jag har alltid levt med katter ^^ enda sedan första dagen, och jag har aldrig blivit allvarligt riven någonstans (om man bortser från förra veckan), har då inte blivit kvävd, och är inte allergisk (eller jo, just nu är jag lite, men det är pga graviditeten.)Det beror ju helt på hur ni känner att katterna är, och hur ni känner för katterna. Men om ni bestämmer er för att inte ha kvar dem, avliva dem inte.
    Det där är intressant, vi letade med ljus och lykta efter ett hem åt våran katt, inget napp alls. Efter 1 år flyttade han till en släkting, en nödlösning, dom hade redan katt och ville egentligen inte, men när det stog mellan dom och avlivning så testade dom och nu är han kvar där.. Än så länge! Han slåss med deras katt, så det kanske blir att han vandrar vidare sen, så att säga..
    Men alltså det där med inte avliva, vad ska folk göra då? Det är överfullt med katter och katter står inte så högt i kurs att lämna vidare.
  • Anonym (Hej då katt)
    Ja, man behöver inte automatisk göra sig av med katterna. Min katt fanns innan min son föddes, men allt har gått bra. De är bästa polare nu till och med
    Såklart, man väljer själv hur man vill göra. Men diskussionen har på sistonde mest handlat om det finns risker med att ha katt och barn, och såklart finns det det. Samma sätt med en hund och barn. Men det finns massa risker här i världen, man väljer ju själv. Våran katt flyttade av massa andledningar.
  • Gurkan
    BlommyNess12 skrev 2009-10-04 19:31:06 följande:
    Anonym (Hej då katt) skrev 2009-10-04 19:28:54 följande: Jag har också andra erfarenheter, min katt är född stallkatt, avlad av vildkatter och är nu en söt liten innekatt som älskar att stryka sig runt min son, bara gnäller om han drar henne i svansen och slutar göra det hon inte får om jag knäpper med fingrarna. Hon kan även apport, sitt, rulla och lite annat.
    Vår ena katt kom till oss ett halvår gammal, gravt traumatiserad av sin barndom. Aggressiv, bet och rev och klöste alla som kom i närheten av henne riktigt hårt och alltid på fullaste allvar. Visste inte hur man jamade, hoppade, åt eller gosade. Hon visste inte hur man betedde sig som en katt helt enkelt. Men mycket jobb och mycket kärlek så var hon en underbar katt och hade hon levt idag skulle hon blivit en perfekt vaktkisse åt vårt blivande barn.
  • Anonym (Matte till 2)

    Ta det som det kommer! Var vaksamma, men utgå inte ifrån att det kommer att gå galet?!

Svar på tråden Katt och Spädbarn