5års mobbing, vad gör vi för fel?

Du uppmuntrar alltså till psykisk misshandel som straff för barn som betett sig illa. Då vet jag.

Men hur kan du veta att det är några få som gör detta?? De räcker väl med att det är ett par stycken som puttar och pickar på henne och säger fula saker.. och skrattar huur illa är inte det??

Nä om det är många som "bara" håller sig borta och "bara" några som mobbar så vore det ett kanon om de som mobbar slutar och att de som hållit sig på avstånd vågar bli kompis med ts dottern utan att vara rädda att bli mobbade de oxå..

Har jag sagt att det inte är illa? Det är fruktansvärt illa och givetvis ska barnen som sysslar med detta inte komma undan på något vis. Jag anser bara att det ska ske under ordnade former, inte genom att skolledning, föräldrar och andra vuxna sjunker till samma nivå som tioåringarna och mobbar tillbaka. Är det verkligen så konstigt?? Du kan väl inte mena att du står bakom att man ska uppmuntra skolledningen att frysa ut, ignorera och mobba barn som mobbar?? Är det verkligen en lösning som kommer att leda till något annat än kaos?

Det är exakt det jag vill komma fram till!! Äntligen! Ledsen om jag uttryckt mig som ett skohorn. Om det är så att det är en minoritet så är det bättre att få den snälla majoriteten att våga ta kontakt, dvs, få dem att inse att de är flera tillsammans och att de inte behöver vara rädda för att ta kontakt! Det bör väl vara rimligt att prova det?

OCH det får man genom samtal! Jag menar inte att man ska ha samtal med enbart föräldrarna till de barn som mobbar utan med hela klassens föräldrar! alla ska få veta vad som pågår så att alla aktivt kan engagera sig för att hjälpa flickan. Kalla mig dum men jag hyser faktiskt hopp om att det i en hel skolklass finns en majoritet föräldrar som absolut inte står bakom mobbingen utan tvärtom!

Nix är inte för att frysa ut någon.. men när jag tänker på hur det borde stoppa är genom att hota och skrämma barnen med va som faktiskt kan hända om de fortsätter mobba.

Och det jag skrev från början var att ringa upp föräldrar till barnen som mobbar, så föräldrarna först får en chans att banka in vett i skallen på sitt barn.
Skulle mina barn mobba någon så vet jag inte va jag hade gjort, ruskat i vett i skallen tror jag.
*menar ej ordagrant*

Sen om det sker genom samtal med hela gruppen eller bara barnen men dom ska inte tro att dom kan fortsätta utan att nåt händer!

Ta det ifrån en som blev mobbad varje dag i 6 år.

Ni gör inget fel men det ni skall göra är att ställa till med ett rent jävla helvete. Gå in på rektorsexpeditionen o dunka näven i bordet o kräva att de gör något. Oftast är skolor väldigt flata i sitt agerande mot mobbning i alla former.

Säg att ni kräver att de gör något och att de gör något nu! Detta är inte er dotters fel o det är inte hon som skall anpassa sig o kan de inte rå bot på mobbarna är de de som skall flytta på sig. Hota med att gå till medja om det fortsätter att vara flata.

Det sämsta man kan göra som föräldrar är att bara gå på den snälla linjen om man märker att inget händer att vara förstående i alla lägen funkar inte.

Om föräldrarna till barna vägrar inse att deras barn faktiskt är mobbare då är det bara att hänga ut! gå till medja behöver inte nämna namn för att hänga ut någon, gå till medja uppmärksamma det.

som sagt STÄLL TILL MED ETT RENT HELVETE TILLS NÅGON GÖR NÅGOT!

Jag säger det, händer detta någon av mina barn om jag så skall gå med till skolan varje dag om jag så skall stå på den rektorsexpeditionen varje dag, vara på skolgården ta de barnens föräldrar o hänga dem upp o ner i ett träd så tänker jag aldrig vara tyst jag kommer aldrig bara stå o nicka o le o säga "vi måste ordna detta" eller " vi måste hjälpa din son att nonchalera detta".

Mobbning är aldrig mobboffrets fel, o för helvete våra barn begår självmord pga sådanat här.

jag vet inte om vi menar samma sak...Jag skulle vilja säga att man bör förklara för mobbarna vad deras beteende har fått får konsekvenser och vilka åtgärder som kommer att vidtagas. Att använda ord som hota och skrämma känns som att lägga sig på en tioårings nivå. Jag tror att det tar bra mycket mer skruv i en tioåring som kommer till insikt i hur illa hon/han gjort en jämngammal och dessutom tala om för honom/henne vilka konsekvenser det fått och vad som nu kommer att hända till följd av det än att bara hota och skrämma. Det handlar om att vara konsekvent.

Fast o tala med mobbare är oftast inte lätt för tonåringar överlag har ofta en attityd. Saken är många ggr tycker jag att föräldrar tror inte på att deras barn kan mobba eller ens bete sig illa. När jag var mobbad dag ut o dag in i 6 år, varje skoldag i seeeeeeex år! såg jag aldrig hörde jag aldrig eller mina föräldrar av han mobbarens föräldrar o de verkade inte bry sig nämnvärt heller när klassföreståndarna prata.

man måste agera som vuxna o kräva att det sker en förändring o gör det inte det så måste någon flytta på sig till slut o då skall det inte vara mobboffret som skall göra det utan mobbarnen skyffla skiten någon annanstans.