5års mobbing, vad gör vi för fel?

Nu e det du som inte läser va jag skriver!!

Fy blir ledsen över det jag läser
Hämta hem din dotter.
Synd om henne att behöva plågas.
Och kotnakta rektorn, samt de andra ungarnas föräldrar.
Bara hoppas att deras föräldrar är förstående och bra inte som vissa som bara "mina barn skulle aldrig göra så" snacket.

Jag blev själv mobbad som liten och rektorn sket fullständigt i det. Jag va allas svarta får och ingen brydde sig tills en dag då en bekant va så trött på allt och gick raka vägen till ektorn och tryckte upp honom mot väggen.
Då jäklar blev det snabb ändring må jag säja.

Senare i gymnasiet va jag i den gruppen som va med alla typ.
Men vägen dit va skitjobbig.

Hej! För många år sedan blev min dotter tystare och ledsnare för varje dag som gick. Hon pratade ofta om vad 2 andra tjejer i klassen gjorde och sa, och visst tyckte jag att det dom gjorde var orättvist och taskigt, men dock inte ren mobbing. Hon hade andra kompisar och detta pågick kanske bara under någon månad När hon sen kom hem en dag med nya mössan stulen, gummistövlarna fulla med vatten efter gympan, då blev jag som en lejoninna! Åkte med henne till skolan, hon gick i 3:an, krävde möte direkt med fröken och fritids samt tjejerna. Man får inte glömma att de är barn och kanske inte alltid förstår bättre, men efter detta mötet blev allting bättre. Min dotter är idag 16 år, stark, självständig och med en mycket stor kompiskrets. Jag ångrar att jag inte tidigare tagit tag i allt, men detta möte vill jag inte ha ogjort.

Sofie3 har jag din tillåtelse att starta en tråd där jag använder dina förslag om att skrämma barn för att stoppa mobbing som exempel och ställer dem mot förslag om konversation och öppen dialog?? för att ta reda på vad majoriteten anser alltså?

Usch, mobbing är hemskt! Jag var också lite utstött under skoltiden. Hade dock några kompisar men poppisgänget var inte att tala om. Jag ville aldrig vara med dom heller.
Sånt här är jättesvårt. Jag brukar jämföra med flockdjur. Den blygaste, snällaste eller den som av någon anledning avviker från gruppen brukar oftast bli hackkyckling.
Jag tror att man måste visa själv att det inte är ok.

Jag var otroligt blyg och hade svårt att säga ifrån. Rädd var jag också. På gymnasiet fick jag lite mer skinn på näsan och då gick det mycket bättre. Jag blev större och kraftigare och var svår att rå på. Jag bet ifrån så fort någon gjorde en antydan till att vara lustig.

Min granne har satt sina ungar att gå på självförsvar. Hon säger att det har ökat deras självkänsla något enormt och att de dessutom lär sig att följa regler. Beror ju helt på intresse också men kanske ett tips?

Självkänslan är hennes värsta fiende. Sålänge hon är trygg i sig själv kan ingen göra henne illa men blir man rädd och osäker "luktar mobbhundarna" det på lång väg. Bygg självkänsla är mitt råd. Genom terapi eller annat.
*Styrkekramar*

Du har min tillåtelse Nu menar jag skrämma barnen så dom inte vågar mobbas mer, hota med polis eller liknande inte skrämma barnen för att de sedan ska bli kompis med den mobbade..