• Iorlover

    5års mobbing, vad gör vi för fel?

    Min älskade dotter är 10år. Go och underbar tjej! Lite blyg, försiktig och sinnet för lek kvar!
    Ända sen ettan har hon haft det svårt med kompisar. Då hon började 3an flyttade vi så hon bytte skola. Till en mindre skola, vilket visade sig vara lika illa om inte värre.
    Så då jag o min kille separerade så bytte hon i år skola ännu en gång till en stor skola.

    Vad händer? Jo, hon blir utan vänner, de puttar på henne, skrattar, säger fula saker, planerar fester utan att hon får komma osv osv.

    Idag ringde hon från bibloteket där de var med skolan o grät. De pickade på henne o puttades. Läraren hade sagt till henne att gå undan o ignorera. Hon säger med gråt i rösten att hon ska sätta sig o läsa dagstidningar för där ser ingen henne!

    Då brast det för mig! Hon ska faan inte behöva kliva åt sidan längre! Nu får det fan vara nog!

    Så idag har jag fixat en tid till henne med kuratorn, pratat med bup. Vi skulle även få komma dit.

    Igentligen tycker jag att de är de andra som borde få hjälp men jag måste göra vad jag kan för att stärka min dotter att orka o må bra.

    Vad gör man? VAd gör vi för fel?

  • Svar på tråden 5års mobbing, vad gör vi för fel?
  • LyckligtSlut

    Vad hemskt.

    Jag var mobbad som barn. Minns en dag min mamma med gråten i halsen gav mig rådet att nästa gång någon slår mig så slår jag tillbaka minst lika hårt. Hon sa att jag inte ska vara snäll mot dem som behandlar mig illa. Att vara tuff!

    Jag började göra det och mobbningen tog inte slut, men fick en annan form och jag blev mer respekterad för att jag inte lät mobbarna trampa på mig. Lång lång historia, men trots att det bara var att gå från elden till askan, så var det det bästa rådet jag fått.

    Tyvärr går ju mobbarna direkt på dem som verkar vara "lätta offer". Försök tuffa till er dotter så gott det kan. Jättesvårt, men försök.

  • Glamrockare
    lillekatt skrev 2009-10-05 21:19:42 följande:
    fast de mår ju också "dåligt"...
    nej det gör de så ta mig fan heller, ja en o annan möjligtvis. Men nej det är de myterna som gör att offren får offra allt o ta allt o leva med allt.

    oh vad synd det är om alla mobbare de lider ju för de ha det så jävligt.
    Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem E.B.Hall
  • majess
    Glamrockare skrev 2009-10-05 22:04:14 följande:
    nej det gör de så ta mig fan heller, ja en o annan möjligtvis. Men nej det är de myterna som gör att offren får offra allt o ta allt o leva med allt. oh vad synd det är om alla mobbare de lider ju för de ha det så jävligt.
    Jag vet vad man skulle göra: man skulle ta bilen o köra efter dem medans de cyklar och varva motorn som fan(förhoppningsvis en v12) och köra efter dem tätt inpå tills de blir som harar.....
  • Liveit1971

    Till TS: Ni gör inget fel, däremot har skolan misslyckats kapitalt. Mitt förslag är att ni kontaktar skolan, berättar vad dottern har varit med om och frågar vad de ska göra åt det. Lagen säger att de måste ta tag i det. Klarar de inte det själv så får de väl ta in en konsult.

  • humma

    Har ni möjlighet att vara med i skolan under en period?


    Det kanske inte hjälper men en kvinna på vårt jobb fick ledigt för att kunna vara med ett par halvdagar i veckan under en period. 
    Lärare och barn fick på så vis "lära" känna även mamman och pappan och det hjälpte.
    De agerade inte direkt mot mobbningen eftersom det inte behövdes (inget skedde när de var med) utan var bara med som hjälp allmänt i klassen. Visst är inte deras son den mest populära i klassen men han har nu några riktiga kompisar och är inte mobbad och utfryst längre.
  • Annalena01

    Men fy så hemskt!!
    Kolla om skolan har en antimobbingplan. Mina barn går på en friskola, ett föräldrakooperativ,med vanlig inriktning, och där jobbas aktivt mot mobbing. Lärarna har ett team som heter "Amor", och till dem kan barnen lämna lappar, anonymt om de så vill, eller ta kontakt om det händer något. Alltid minst en lärare ute på alla raster, och de gånger de hänt tråkningar kallas alla inblandade elever till samtal, och föräldrar kontaktas. I varje klass har vi varje år 3-4 föräldrar som kommer till klassen några gånger per termin för att göra nån rolig lek, och samtidigt kolla läget lite. Vi väljer nya föräldrar på 1.a föräldrarmötet varje höst, så att alla föräldrar är delaktiga nån gång. Några gånger per år ordnar oxå denna gruppen av föräldrar tex klassdisco, brännbollsturnering utanför skoltid, så att barnen träffas alla samtidigt och har roligt.
    Att be ett barn ignorera att det blir illa behandlat är att säga till henne att acceptera det. Otroligt fegt av lärarna, de måste gå vidare med barnen som mobbar. De måste oxå jobba förebyggande, även ihop med föräldrarna.
    Självklart händer det tråkiga saker på mina barns skola oxå, men det jobbas aktivt mot mobbing hela tiden.
    Barnen har oxå ett ämne som heter Livsviktigt en gång per vecka där man jobbar med beteende och hur man mår. (kanske alla har?)
    Mina barns skola är en 0-6 skola. Planen mina barns skola arbetar efter kallas "Fören", tidigare Frivolten.

    Hoppas verkligen det löser sig för din dotter.

  • jantingstrom
    lillekatt skrev 2009-10-05 20:47:37 följande:
    Fast vad gör man om läraren, rektorn osv har om och om igen berättat både för barnen och föräldrarna att det de gör är fel och att de borde sluta mobbas?När de har snackat med klassen flera gånger och tagit dit kuratorn? Vad är nästa steg?Jag har tyvärr inget bra svar på vad hur man får bukt med mobbning, men jag tror inte heller att det vanliga "ta ett snack med föräldrarna, barnen och rektorn" alltid leder till att mobbningen försvinner. Tyvärr.
    säg till att du kommer göra en anmälan till skolverket och polisen. om det inte hjälper, gör en anmälan.
  • LadyK

    Jag vill kunna veta att jag gjort allt- absolut allt för mina barn, och inte blir sittande om en massa år funderandes på om jag kunde gjort något annat.
    Visst var det så att de mobbande barnen blev rädda för mig även om jag inte skällde, utan talade väl valda men skarpa ord, men då hade jag också fröken och senare även föräldrarna på min sida. Min dotter har nu som 16-åring sagt att det var det allra bästa jag gjort för henne, att sätta ner foten ordentligt. På det sättet visade jag henne också att jag ställde upp för henne, och inte skulle tolerera vad som helst.
    Efter något år började mobbarna och min dotter vara med i samma gäng och nu är de kompisar. Mobbarna var bara 9 år när det hände, och jag ryser vid tanken på hur de kunde blivit några år senare om de fått fortsätta utan att någon satte stopp...

  • sofie3

    Hur har det gått ts??
    Tänker på er!

  • Iorlover
    sofie3 skrev 2009-10-07 10:51:04 följande:
    Hur har det gått ts??Tänker på er!
    Tack! Det går väl kan vi väl säga. Nu är alla inkopplade iallafall. Rektorn, läraren, skolsyster. Så nu ska vi förhoppningsvis få lite hjälp att komma ur detta.
Svar på tråden 5års mobbing, vad gör vi för fel?