5års mobbing, vad gör vi för fel?

Fick detta svar från en av hennes lärare idag. Måste höra vad ni tycker om det?

------------------------------------------------------------------------------------

"Skölsköterskan har haft ett samtal med------ men har inte inrormerat
mig.
--------- har fått en tid hos kuratorn ........... måndagen 19/10 kl 10.00.
Jag är medveten om att hon inte mår bra och jag vet att de andra eleverna
kan vara elaka.
Samtidigt märker jag att hon ofta är avvisande och kan vara vresig mot
andra elever när dem söker kontakt.

Med vänlig hälsning"

Hej på er alla!
Hoppar in här eftersom denna tråd fångade mitt intresse.
Finns inget som är så jobbigt som att ha ett mobbat barn.
Första gången min nu 12-åriga dotter blev utsatt var på dagis då hon endast var 4 år, fick då höra att hon var fet.
Sen har det bara rullat på, gått i perioder. Hon har aldrig blivet slagen, "bara" psykiskt mobbad. Har handlat om hennes utseende(lite rund o glasögon, men otroligt fin tjej) klagats på hennas kläder, fick inte ha vilka kompisar hon ville osv.
Till saken hör den att när dessa tjejer(mobbarna) inte hade någon annan så dög ju vår dotter, vilket självklart gjorde henne överlycklig, hon ville ju inget hellre än att vara med i gänget och att vara omtyckt av dessa tjejer.
Vissa perioder var det väldigt lungt, och andra lite tyngre. Jag pratade med lärare, skolsköterskan, rektorn o psykolog när det var som värst.
Det värsta är att vår dotter höll så mycket för sig själv, talade om långt ifrån allt för oss.
Sista åren på mellanstadiet var dock ganska bra, då hon umgicks mycker med tjejer fr paralellklassen på raster o fritid.
Men så hände då en stor grej strax inna jul i femman. utan att jag behövde göra något blev både lärare o rektor inblandade. Även då hade vi ett möte m föräldrarna, men dom förstod inte "problemet" som nån uttryckte sig!

Iallafall så bestämde sig vår tjej för att inför valet till 6:an(byter skola här då, även lite nya klasser) byta bort alla gamla klasskamrater,och börja på ny kula med nya. Och det har blivet såå mycket bättre! (önskar man gjort det tidigare)

Vi fortsätter kämpa med hennes självförtroende som är i bott, men med stor uppmuntran från oss och hennes nya kompisar hoppas vi att det ska gå uppåt!

Oj vad långt det blev...
Hur som helst, prata med lärare, rektorer,föräldrar, visa mobbarna att de har ögonen på sig. det är inte lätt, jag vet!

Hoppas iaf att det ordnar sig för din dotter, för det är såå jobbigt för Hela familjen.
Lycka till!

Tack för eraa synpunkter på mailet. Ni tycker ungefär som jag. Och det känns skönt. Jag blev alldeles kall då jag fick mailet. Jag hade väntat mig stöd o förståelse. Och förslag på hur vi går vidare, istället kom detta.
Jag vet att min dotter kan hon med. Men jag VET även att hon mår jättedåligt just nu och att det med all säkerhet beror på det varför hon är "vresig" Inte ett ord på vad han tänker göra. Som någon skrev att han bara konstaterade att han vet. Men sen då?

Imorgon ska min dotter få träffa skolkuratorn och på Tisdag skolsköterskan.

Vad tycker ni jag ska förvänta mig nu? Vad gör jag härnäst?

Du har fått jättebra och stödjande svar utifrån en infallsvinkel. Jag vill ge en annan syn på saken.

Jag tycker att ni ska fundera över varför dessa barn mobbar just henne, trots att ni bytt skola osv så är mönstret detsamma. Hon blir mobbad. Hur är hennes sociala beteende?

Jag försvarar inte lärarens sätt att uttrycka sig eller eventuella brist på engagemang. Men utifrån den kunskap jag har så vet jag att det är så att väldigt ofta när barn blir mobbade så är det därför att de inte hänger med i det sociala spelet och tex kan det resultera i att de andra barnen inte FÖRSTÅR, flickan anses som konstig, vresig osv.

Jag ska tillägga att jag själv var mobbad i skolan under många år, inte hela skoltiden dock. Och med den vetskap jag har idag, så förstår jag helt och hållet varför det blev så också.

Om det är så att ni tar detta på allvar så finns det sätt för er dotter att få hjälp med detta, tex nya vägar att uttrycka sig och samspela med klasskompisarna lika väl som med lärarna.

Jag förstår inte varför BUP skulle vara så fel i detta läge, vaddå att det är bara för psykiskt sjuka?! Givetvis är det ett pykiskt problem om man blir mobbad år ut och år in, bup är inte bara för dem med SJUKDOMAR utan för alla dem som har problem!

Är själv lärare och tycker inte att det verkar som om det görs tillräckligt från skolans sida för att hjälpa din dotter, men någon undrade varför det inte skrevs vad man gör åt de andra barnen. En förklaring kan förstås vara att inget görs, men det hoppas jag inte stämmer. Den troligaste är att vi faktiskt inte får diskutera andra barn - läraren kan berätta det som direkt involverar din dotter och att något görs för de andra barnen - men vad/hur/när är helt enkelt deras föräldrars ensak.

Vad gäller skolsköterskan så hamnar man i ett lite knepigt läge... Hon/han har stark sekretess, vilket lärare INTE har. Därför är det inte ovanligt att skolsköterskan sitter på information som hon/han inte får föra vidare.