Har du synestesi?

A Ljusgul
I Vitt, kristallvit dvs den är lite gnistrande
S Röd
T Brun

A-svart
I-ljus/vit
S-gul
T-jlus limegron

Jag har ett inslag av synestesi som kommer och går, dvs jag är olika känslig för det i olika situationer.

När jag ser rörelser, "hör" jag (inte med min hörsel utan mer som en känsla av ett ljud) toner. Vajande trädkronor till exempel, eller någon som rör på kroppen, helst långsamt. Jag kan också se på objekt och känna av en statisk ton.

Jag har inte upplevt något fast system för färger på bokstäver och siffror, men tänker jag på en bokstav kan jag spontant "se" en färg. Veckodagarna, vissa mer än andra, har haft former och färger. Lördag är ovalt blå och blank:)

Spontant då:

A-blå/lila
I- vit
S-gul
T- murrigt brunt/grönt

Jag har känt det som att de synestetiska inslagen hänger ihop med en intuition. Hos mig är den inte så stark eller välutvecklad men jag kan ändå "känna av" människors känslor, ibland upplever jag den känsla jag uppfattar att en person har. Detta tar jag dock med en nypa salt eftersom man ju inte alltid kan kontrollera att aman har rätt...

Jag känner flera personer som är synestetiskt begåvade och samtidigt mediala, detta uppfattar jag som att man har förmåga att läsa av, registrera och plocka fram detaljer i omgivningen som många andra inte är känsliga för. Ett lite mer avancerat sätt att använda sin hjärna helt enkelt. Jag tror att det finns mycket mer information att hämta från miljön än vi vanligtvis brukar uppfatta.

Kul och intressant tråd!

Anonym (svagt gissar jag) skrev 2009-10-09 06:07:35 följande:

Jag har likadant, det känns för mej som att det skulle kunna ha med feromoner att göra, så det kan ju mycket väl vara så att det sinnet är mindre tillbakautvecklat hos vissa individer än hos andra, har ju också med kopplingar i hjärnan att göra, vilket synestesi också verkar ha.

Jag har läst om synestesi i en relativt ny bok som berör psykologiska fenomen och där tar man upp att det finns 2 olika upplevelser av synestesi. De finns de som upplever/känner färger, ljud o dyl och de som ser färgerna för sitt inre öga. De helt enkelt ser färgerna mer konkret. Så det var där jag drog kopplingen till arualäsning. Undrar om det startade med en synestetiker? Intressant oavsett Sen har ju auraläsningen övergått till mindre vetenskapligt med de olika tolkningarna för vilken sorts människa det är beroende på färgen på auran. Det tror jag inte riktigt har någon förankring i vetenskap.

Hur är det för er som upplever färg för personer och objekt. Vissa säger sig uppleva en färg för en person de känner ganska bra. Har färgen någon koppling till hur människan är? Dvs finns det någon bra snäll färg och någon dålig färg som skulle kunna kopplas till hur man tycker personen är? I så fall hade auraläsningen och tolkningen av färgerna kanske haft någon förankring ändå. Men sen är det väl ändå så att den enas upplevelse av en färg inte är densamma för den andre. T ex om den ena finner grön vara en behaglig färg så anser någon annan synestetiker att det är en ful färg.

Jo helt sant. Eller sant och sant hur mycket man nu tror på vetenskap men min tillförlit där är ganska hög om det verkar logiskt. Skillnaden på synestetikers bansystem i hjärnan från "vanliga" mänskor (icke synestetiker) har man funnit vara att synestetiker har en koppling mellan två delar i hjärnan som andra inte har. Dessa två platser är brevid varandra i hjärnan och om jag inte misstar mig var ena platsen till för intryck och den andra för hmm, hur var det nu. Känslor eller liknande. Personer med S har en direkt koppling mellan dessa hjärnplatser medan andra saknar den. De hjärndelarna har alltså ingen direktkontakt med varandra utan sänder sin information via andra hjärnplatser. En intressant teori är också den att det förmodas att vi alla föds med denna koppling men att den sedan för de större antalet degenereras och förtvinar. Det är hittills bara en teori så om den stämmer eller inte finns inte starka bevis för.

Intressant att alla som beskrivit bokstävernas färger har tyckt att I är vit

En mycket egoistisk och personlig fråga ifall någon har lust att svara på den är vad upplevelsen av namnet Linda ger. Självklart är det ju då mitt namn men det hade varit intressant att höra vad blandningen av de bokstäverna ger för färg för er

I boken jag läst i hade de ett exempel på vad en synestetiker ansett att namnet Daniel var och det var gnistrande violett/blå.

Här var det också synestetiskt!

Vet inte hur synestetisk jag är egentligen för jag har inte fattat hur man är när man inte är synestetisk. Läste i en bok för ungefär ett år sedan som handlade om minne att det var en speciell man som kunde se färger på bokstäverna, och som så många andra som skrivit här så blev jag förvånad över att inte alla såg färger. Det var typ ett år sedan, så jag har tillbringat en del tid med att fråga ut kompisar hur de egentligen ser världen. Det är för mig helt omöjligt att förstå att en del bara ser svarta bokstäver i huvudet när de tänker på dem.

Jag har också förstått att jag har någon form av synestesi när det gäller fysiska känslor. När jag ska beskriva hur jag mår förklarar jag ofta hur det ser ut istället för hur det känns. Kommer ihåg att mina dagisfröknar blev lite fundersamma när jag sa att jag hade ont i foten och att det såg ut som att det låg en apelsinkärna under huden (nu vet jag att det kallas kramp och inte ser ut på något speciellt sätt). Jag lärde mig på något sätt ganska tidigt att inte prata så eftersom det inte gick hem hos den som lyssnade. Men jag kan fortfarande inte koppla att man kan ha smärta utan att visualisera den. Eller att mitt halsont förra veckan var vitt. Kan inte fatta att halsont bara kan vara halsont och inte en färg.

Men sen vet jag inte heller vad som är synestesi och inte. För det måste väl vara normalt att det vänder sig i magen av vissa parfymer (speciellt gula, med vitt i mitten)? Eller att man blir åksjuk av pop-musik med en vit slöja som ligger över resten av instrumenten? Eller är det också synestesi? Har ingen aning.

A - Fylligt blå
I - Vit och lite ihålig (fast gul personlighet (feminin))
S - Vit fast lite mer aggresiv än I (maskulin)
T - Svart

(En samling tråkiga bokstäver för mig. )

Linda är gult för mig (ordet gult är grönt på tal om färger).

L, n ochd är alla gula fast i olika nyanser. I är vitt och a är blått, men a bleknar när det står tillsammans med de andra bokstäverna. Så för mig är det en fyllig ljus gul. Fint.

Det finns ju namn som ser fula ut också. Jag är singel och frågar mig ibland att om det dyker upp någon som jag verkligen tycker om, men som har ett jättefult namn, kan jag hantera det då? Liksom ett brun-gult. Typ Kamilla med K. Nä, jag hoppas på en blå eller röd.

Det låter ju exakt så som de beskriver feromon-sinnet också - det tillbakabildas enligt de flesta forskare under fosterstadiet, så det är väl fullständigt möjligt att kopplingen (till viss grad i alla fall) har kvarstått hos vissa individer, på samma sätt som den här kopplingen för synestetiker. Intressant i så fall om det är vanligare för synestetiker att ha denna andra koppling också, än för andra människor.

L= Ljusblått
I= vitt
N= grönt
D=mörkgrålila
A=rött

Så helhetsintrycket av Linda blir en blandning av de färgerna men mest ljusblått eftersom det är den första bokstaven.

Intressant att vissa verkligen kan 'se' färgerna, då kan det mycket väl finnas ett samband med auraseende =) Är det någon av er synestetiker här i tråden som kan det? Jag känner dem bara.

Scratchy,

Jag tror allt du beskriver är synestesi =) Jag har också färger på allting, fast på just bokstäverna är det ännu mer tydligt. Det gör också att jag är jättebra på att se stavfel i en text - kan se på en sida och stavfelen liksom lyser upp. Jag antar att det kan vara för att jag är van att ett visst ord ska ha vissa färg/kombinationer och ifall det är felstavat så är det inte riktigt rätta färger.

Kamilla med K är rostfärgat för mej, lite brunrött, rätt fint =P