Autismtråd 9

Tack för tipsen, ja jag antar att det bästa är att ransaka sig själv och verkligen försöka tänka lite ängre, men det är svårt. Just nu känns allt bara riktigt jobbigt

Ja, de finns till 122/128 va? Än så länge räcker 110/116 till vår lilla 6-åring
ja, jag hoppas ju med att det ska lägga sig, de flesta såna här ovanor brukar göra det efter ett tag

Tack...börja nästan tro att det var jag som var sur kärring!Tack!

Tack!

Det är svårt men det går lättare och lättare efter hand. vi har ju assistenter till Nils men just denna biten är den vi lägger ner allra mest jobb på när det handlar om utbildningen.

Varje gång det inte fungerar riktigt bra med en assistent så har det handlat om assistentens känslor i en viss typ av situationer, inte vad assistenten gör eller inte gör.

Vi har lärt oss jättemycket om de här bitarna eftersom det läggs ganska stor vikt vid det i son-rise, som är det förhållningssätt vi jobbar med. Attityden är jätteviktig, och det som påverkar attityden är ju våra känslor och de tankar som ligger bakom dessa.

Svårt men viktigt det där med våra känslor... och inte så lätt att styra över. Jag tror på teorin att bakom våra känslor finns behov som eventuellt inte är mötta. Till exempel så kan jag känna mig frustrerad, stressad för jag har ett behov av omsorg om min dotter som ibland är svårt att möta. Har ni andra tips på hur ni hanterar era känslor när stressen eller vad det nu kan handla om, tar över?

Just nu känner jag en stress över att jag tycker träningen går bakåt. Det har varit jullov från dagis i tre veckor, svårt att få ihop tid till träning, först var E sjuk och då gick det inte och nu vill hon inte sitta vid bordet ens. Vi kör IBT som jag var (är...) skeptisk till men det kändes så mycket bättre när E visade att hon gillade det och då blev det något roligt som vi gjorde tillsammans. NU när hon inte har sin motivation kvar, tappar även jag min och vet inte vad som ger vad. Risken är ju stor att det är min stress som skapar hela problemet... Just nu struntar jag i det, jag använder tiden, ser till att vi är i hennes rum men kämpar för att göra det så roligt som möjligt för oss båda. Alltså ingen träning på att imitera klappa händerna och lägga lika utan jag följer henne och satsar på samspelet och att vi ska ha kul. Ändå gnager det dåliga samvetet över vad jag borde... och säkert en tnake om att jag är dålig mamma som inte kan få henne att gilla sin "riktiga" träning. Och så mer stress...

Längtar efter att gå workshopen Rätt att leka i Stockholm, hoppas på inspiration och att det är något som ska ge mig nya krafter.

Något annat jag undrar över. Läser nu boken Ten things you can do right now to help your child with autism. Blev fundersam över att han inte tycker bilder som hjälp i kommunikaitonen är bra. Har aldrig stött på kritik över det eller tecken och skulle gärna få den tanken mer förklarad för mig. Själv är jag tacksam att min flicka har fått ett sätt att kunna kommunicera lite med andra men hoppas så klart att hon ska prata i framtiden.

 Är lite smådeppig, har fått höra från folk runtomkring att "vi inte säger åt barnen". Har en känsla av att det gäller vår son med autism, som det inte är så stor idé att "säga till". Det betyder inte att han får göra precis som han vill, vi stoppar honom, distraherar, försöker undvika situationer m.m, men det funkar ju inte att skarpt säga åt honom som vissa vill att man ska göra...
 Vet att man inte ska bry sig om det så mycket, men jag blir ledsen ändå!

Så är man åter till vardagen, känns faktiskt skönt!
Skall på informationsmöte med BNK, dagis och habiliteringen ang min 3-årige son nästa vecka. Om jag har förstått det rätt, så är det vid det här mötet som man skall vara informerad och veta vad man vill!?
Men jag vet inte ens vad man kan kräva, med tanke på kommunens och sdn:s ekonomi. Finns det någon på tråden som bor i Västra Frölunda som vill dela med sig av sina erfarenheter och hur mycket hjälp de har fått med t ex träning på dagis, resurs, avlösare m m? Inboxa mig gärna!

Känner väl igen mig idet, så tråkigt!

busbellan: Man kan sy pyjamasar själv - eller anlita någon sykunnig.