• Boel1

    Autismtråd 9

    En ny tråd igen! Välkomna alla som vill prata om eller har frågor och funderingar om autism!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-11-16 10:50
    Länk till en tråd med behandlingstips m.m
    www.familjeliv.se/Forum-3-60/m48691200.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-11-16 10:53
    Länken ovanför blev fel, försöker igen
    www.familjeliv.se/Forum-3-60/m48691200.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-11-18 09:15
    Nu provar jag igen! Observera att länkarna ovanför är fel! Ursäkta att det blev så mycket fel!
    www.familjeliv.se/Forum-3-60/m48668891.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-06 21:32
    Länk till autismtråd 10:

    www.familjeliv.se/Forum-3-60/m50563666.html

  • Svar på tråden Autismtråd 9
  • Busfrömamman
    Nilsfar skrev 2010-01-14 00:03:40 följande:
    Du kan börja med att reagera på de ljud hon gör. När hon gör ett spontant ljud - tolka det som ett ord som passar i sammanhanget och reagera stort på det.Visa tydligt att det är ljudet som sätter fart på dig.För att praktiskt ge förslag på hur du kan baka in det i leken får du gärna beskriva lite hur det ser ut när ni leker. Vad gillar hon att göra. Vad är det som motiverar henne.
    Jag tycker att jag reagerar på hennes ljud men det kan också vara som Jonathan skriver, att jag missar dem i bland för att jag förväntar mig att hon inte pratar. Måste jobba med det...

    När det gäller vår lek så har hon utvecklats och det är mycket mer samspel Om jag börjar sjunga Björnen sover och slutar så stannar hon upp med det hon gör och kommer till mig.

    Om hon får tag på min mobil så vill hon att jag ska jaga henne, innan sprang hon bara iväg och kastade iväg den, nu tittar hon så jag kommer efter. Inte så bra lek, blir på mobilens bekostnad men jag kan inte alltid säga nej... Ska skärpa mig där och byta ut den mot något annat.

    Annars är det att bläddra i tidningar och pocketböcker men där är det svårt att få till samspel tycker jag. Jag tar en bok och bläddrar nära henne och då vill hon ha min och så byter vi men mycket mer blir det inte.

    Hon kan gilla pussel nu men det är oftast på mitt initiativ och så alla leksaker som låter och blinkar... De har jag tagit ut ur hennes rum så hon leker med dem i vardagsrummet och jag har svårt att få till samspel där utan det blir mest trycka på knapp... Ibland gillar hon att vi spelar på trumma eller liknande, vill att jag spelar på munspel men får inte henne till att försöka.

    Ideer hur jag kan gå vidare?
  • Jonathanmamma

    Susis och Busfrömamman - hör gärna av er här eller på bloggen om ni vill ha mer information om hur jag gjort med Jonathan. Han svarade och svarar fortfarande väldigt bra på Kommunicerande samspel. Den kommunikationen har bara förbättrats i och med IBT-träningen.


    Det är precis som Nilsfar säger. Uppmuntra och härma själva era barns ljud. VÄNTA INTE på riktiga ord! Tänk på det som om det vore en bebis. Då härmar man ju alla deras ljud och låter riktigt fånig emellanåt. Det är bara bra. Sedan måste man ge dem tid och inte prata så mycket själv. Ofta försöker man fylla tomrummet med ord, det fungerar inte så bra. Frågor fungerar inte heller så bra. Vi undvek frågor i närmare 1,5 år med Jonathan efter att vi lärt oss metoden. Det gäller att möta barnet i "språktrappan" där han eller hon är. Om barnet bara kan ge ljud ifrån sig så ge honom/henne ett ord för det han/hon gör. Med Jonathan, som kunde 10-20 ord vid 3,5 års ålder så började jag med att säga bil, när han körde bil. När han lärt sig det och kommunicerade med ett-ords-meningar så byggde jag vidare - Köra bil. Eller bil brrrrrrmmmm. Jag tänker Jonathan+1 ofta.

    Hoppas ni förstår litet vad jag menar. Det är så svårt att förklara, mycket enklare att göra. Man får också ha med sig att de här barnen har en fördröjd språkbild, eller vad de nu kallar det. Det tar längre tid för dem att uppfatta vad vi säger och svara på det. Med Jonathan så kan jag få vänta uppemot 30 sekunder innan han svarar ibland.

    Ni kanske vill veta hur det har gått för Jonathan också?! Han pratar idag i 6-8 ordsmeningar, argumenterar, pratar om känslor och kommunicerar. På intensivträningen är de förvånade över hans imitationsförmåga och hans snabba sätt att ta till sig träningen. Han är en utmaning för dem, säger de, för han konsumerar övningar i en rasande fart. Det är som att få en av de största gåvor som livet kan ge - jag har fått tillbaka min son och han är en tänkande, kännande och talande individ. Sedan gör sig autismen påmind ibland och även om det är alltmer sällan så finns det ju alltid där.

    Hans stora problem just nu är uttalet, som är långt ifrån bra. Vi hemma förstår för det mesta vad han säger, men långt ifrån alla utanför. Därför ska vi till en till logoped på habiliteringen imorgon...

    Jag hoppas jag skickar med litet hopp - ge inte upp.

    Ett ödmjukt tack till Susis för rekommenderandet av bloggen. Kan jag hjälpa så gör jag gärna det. Det finns länkar på högersidan för er som är intresserade av att läsa mer.


    Kram på er


    Anna

  • Busfrömamman
    Jonathanmamma skrev 2010-01-14 08:52:48 följande:
    Susis och Busfrömamman - hör gärna av er här eller på bloggen om ni vill ha mer information om hur jag gjort med Jonathan. Han svarade och svarar fortfarande väldigt bra på Kommunicerande samspel. Den kommunikationen har bara förbättrats i och med IBT-träningen. Det är precis som Nilsfar säger. Uppmuntra och härma själva era barns ljud. VÄNTA INTE på riktiga ord! Tänk på det som om det vore en bebis. Då härmar man ju alla deras ljud och låter riktigt fånig emellanåt. Det är bara bra. Sedan måste man ge dem tid och inte prata så mycket själv. Ofta försöker man fylla tomrummet med ord, det fungerar inte så bra. Frågor fungerar inte heller så bra. Vi undvek frågor i närmare 1,5 år med Jonathan efter att vi lärt oss metoden. Det gäller att möta barnet i "språktrappan" där han eller hon är. Om barnet bara kan ge ljud ifrån sig så ge honom/henne ett ord för det han/hon gör. Med Jonathan, som kunde 10-20 ord vid 3,5 års ålder så började jag med att säga bil, när han körde bil. När han lärt sig det och kommunicerade med ett-ords-meningar så byggde jag vidare - Köra bil. Eller bil brrrrrrmmmm. Jag tänker Jonathan+1 ofta.Hoppas ni förstår litet vad jag menar. Det är så svårt att förklara, mycket enklare att göra. Man får också ha med sig att de här barnen har en fördröjd språkbild, eller vad de nu kallar det. Det tar längre tid för dem att uppfatta vad vi säger och svara på det. Med Jonathan så kan jag få vänta uppemot 30 sekunder innan han svarar ibland.Ni kanske vill veta hur det har gått för Jonathan också?! Han pratar idag i 6-8 ordsmeningar, argumenterar, pratar om känslor och kommunicerar. På intensivträningen är de förvånade över hans imitationsförmåga och hans snabba sätt att ta till sig träningen. Han är en utmaning för dem, säger de, för han konsumerar övningar i en rasande fart. Det är som att få en av de största gåvor som livet kan ge - jag har fått tillbaka min son och han är en tänkande, kännande och talande individ. Sedan gör sig autismen påmind ibland och även om det är alltmer sällan så finns det ju alltid där. Hans stora problem just nu är uttalet, som är långt ifrån bra. Vi hemma förstår för det mesta vad han säger, men långt ifrån alla utanför. Därför ska vi till en till logoped på habiliteringen imorgon...Jag hoppas jag skickar med litet hopp - ge inte upp. Ett ödmjukt tack till Susis för rekommenderandet av bloggen. Kan jag hjälpa så gör jag gärna det. Det finns länkar på högersidan för er som är intresserade av att läsa mer. Kram på er Anna
    Tack! Jo jag härmar hennes ljud men är ibland osäker på om jag gör det för snabbt. Ska jag vänta till hon är färdig och sen vänta lite till innan jag "pratar"? Tror att jag kan vara för ivrig där med risk att jag i stället avbryter. Jag tänker på att inte ha långa meningar men kan säkert korta ner dem mer. "jonathan+1" var en jättestor och tydlig hjälp, tack! Det ska jag ha med mig

    Att vänta i 30 s är länge, där måste jag få mer is i magen, kanske räkna tyst för mig själv... Det är svårt det här. Jag har läst boken om kommunicerande samspel som jag nu inte kommer ihåg vad den heter och boken om Hanen. Tyckte båda var bra men det är nog dags att läsa om dem. Fick lite svårt att få ihop det med IBT tänket bara... För där uppfattade jag det som att vad man säger ska vara meningsfullt och i IBT så är det träna ljud. Jag komnmer inte ihåg exakt nu men är jätteglad om du vill berätta hur det kan kombineras... Tycker det är svårt att inte prata för mycket samtidigt som man ska prata lagom mycket om ni förstår vad jag menar... En del blir så tysta med E i och med att hon inte pratar och det kan ju inte heller vara bra... Och så det här att prata i en ords meningar samtidigt som det ska vara en kommunikation och inte bara som jag berättar för henne vad hon gör... Berätta gärna mer, vi ska träffa logopeden på tisdag och då ska vi prata kommunikation, innan har fokus varit IBT.

    Det är en väldig utmaning man har fått att hjälpa sitt barn... Mitt yrkesliv handlar i väldigt hög grad om kommunikaiton och jag har insett hur mycket vi låter vara beroende av den talade kommunikationen. Att då få lära sig av sitt barn att kommunicera på andra sätt är svårt men väcker många tankar och funderingar på många plan... Bara en sån "enkel" sak som empati.... Att ge och ta emot det när de talade orden inte räcker till...  

    Underbart att höra om Jonathans framsteg! Blir helt varm om hjärtat!
  • Nilsfar
    Busfrömamman skrev 2010-01-14 12:02:12 följande:
    Tack! Jo jag härmar hennes ljud men är ibland osäker på om jag gör det för snabbt. Ska jag vänta till hon är färdig och sen vänta lite till innan jag "pratar"? Tror att jag kan vara för ivrig där med risk att jag i stället avbryter. Jag tänker på att inte ha långa meningar men kan säkert korta ner dem mer. "jonathan+1" var en jättestor och tydlig hjälp, tack! Det ska jag ha med mig Att vänta i 30 s är länge, där måste jag få mer is i magen, kanske räkna tyst för mig själv... Det är svårt det här. Jag har läst boken om kommunicerande samspel som jag nu inte kommer ihåg vad den heter och boken om Hanen. Tyckte båda var bra men det är nog dags att läsa om dem. Fick lite svårt att få ihop det med IBT tänket bara... För där uppfattade jag det som att vad man säger ska vara meningsfullt och i IBT så är det träna ljud. Jag komnmer inte ihåg exakt nu men är jätteglad om du vill berätta hur det kan kombineras... Tycker det är svårt att inte prata för mycket samtidigt som man ska prata lagom mycket om ni förstår vad jag menar... En del blir så tysta med E i och med att hon inte pratar och det kan ju inte heller vara bra... Och så det här att prata i en ords meningar samtidigt som det ska vara en kommunikation och inte bara som jag berättar för henne vad hon gör... Berätta gärna mer, vi ska träffa logopeden på tisdag och då ska vi prata kommunikation, innan har fokus varit IBT. Det är en väldig utmaning man har fått att hjälpa sitt barn... Mitt yrkesliv handlar i väldigt hög grad om kommunikaiton och jag har insett hur mycket vi låter vara beroende av den talade kommunikationen. Att då få lära sig av sitt barn att kommunicera på andra sätt är svårt men väcker många tankar och funderingar på många plan... Bara en sån "enkel" sak som empati.... Att ge och ta emot det när de talade orden inte räcker till...  Underbart att höra om Jonathans framsteg! Blir helt varm om hjärtat!
    Bara en snabb kommentar - återkommer med mer

    När Nils började med att svara på uppmaningar så var det inte 30 sekunder som gällde utan 5 minuter eller mer. Det tog ett tag innan vi insåg att han faktiskt gjorde som vi sa när vi utmanade honom med ett ord.

    Autismen innebär ju bland annat att det är mycket svårt att växla om till att tänka på något annat så jag antar att Nils behövde tänka färdigt på det han höll på med innan han kunde ge ett svar på det vi hade frågat efter, det kan ju tänkas att han behövde fungera så länge på vad vi hade sagt också

    En av de viktigaste bitarn i son-rise är att hitta en närvaro i leken med barnet. Om man själv inte är här och nu utan tänker på annat så missar man ju den kommunikation som faktiskt finns. Vi missade säkert massor i början - men det var fantastiskt när vi kom på att det var så lång fördröjning och att han faktiskt reagerade
  • Busbellan
    Skumboll skrev 2010-01-13 22:05:31 följande:
    Oh! Är det bara för A? Tänk om man skulle få ett helt, skulle ju betyda att jag kunde sluta jobba. Ja, man kan ju drömma lite i alla fall...
    Ja, det är bara för A. Men det har säkert en hel del med åldern att göra
    Han är 6 år och har utöver autismen även utvecklingsstörning.
    Vi fick 3/4 när vi sökte första gången, tror han var 4 år då, men hade ingen diagnos då
    Mamma till Nora, August och Ella
  • Skumboll
    Busbellan skrev 2010-01-14 13:45:02 följande:
    Ja, det är bara för A. Men det har säkert en hel del med åldern att göra Han är 6 år och har utöver autismen även utvecklingsstörning. Vi fick 3/4 när vi sökte första gången, tror han var 4 år då, men hade ingen diagnos då
    Ja det är klart, är han så "gammal" så förstår jag varför han har ett helt. 
    Jadu....jag får nog ställa in mig på att vara en fattiglapp även i fortsättningen! FK är verkligen ett släkte för sig.
    ♥ Simon ♥
  • cruz

    Skumboll: Jag tycker att du ska ha helt VB. Vår son med autistiskt syndrom plus utvecklingsförsening fick helt VB, fast han bara var dryga två år då vi ansökte om det. Vår son sondmatas inte (bara när han var pytteliten, så jag vet vilket jobb det är).

  • Skumboll
    zelia skrev 2010-01-14 15:41:40 följande:
    Skumboll: Jag tycker att du ska ha helt VB. Vår son med autistiskt syndrom plus utvecklingsförsening fick helt VB, fast han bara var dryga två år då vi ansökte om det. Vår son sondmatas inte (bara när han var pytteliten, så jag vet vilket jobb det är).
    Åh, du ger mig hopp! 
    Kostig fråga kanske men stod utvecklingsförseningen med som diagnos på ert läkarintyg? 
    ♥ Simon ♥
  • Jonathanmamma
    Busfrömamman skrev 2010-01-14 12:02:12 följande:
    Tack! Jo jag härmar hennes ljud men är ibland osäker på om jag gör det för snabbt. Ska jag vänta till hon är färdig och sen vänta lite till innan jag "pratar"? Tror att jag kan vara för ivrig där med risk att jag i stället avbryter. Jag tänker på att inte ha långa meningar men kan säkert korta ner dem mer. "jonathan+1" var en jättestor och tydlig hjälp, tack! Det ska jag ha med mig Att vänta i 30 s är länge, där måste jag få mer is i magen, kanske räkna tyst för mig själv... Det är svårt det här. Jag har läst boken om kommunicerande samspel som jag nu inte kommer ihåg vad den heter och boken om Hanen. Tyckte båda var bra men det är nog dags att läsa om dem. Fick lite svårt att få ihop det med IBT tänket bara... För där uppfattade jag det som att vad man säger ska vara meningsfullt och i IBT så är det träna ljud. Jag komnmer inte ihåg exakt nu men är jätteglad om du vill berätta hur det kan kombineras... Tycker det är svårt att inte prata för mycket samtidigt som man ska prata lagom mycket om ni förstår vad jag menar... En del blir så tysta med E i och med att hon inte pratar och det kan ju inte heller vara bra... Och så det här att prata i en ords meningar samtidigt som det ska vara en kommunikation och inte bara som jag berättar för henne vad hon gör... Berätta gärna mer, vi ska träffa logopeden på tisdag och då ska vi prata kommunikation, innan har fokus varit IBT. Det är en väldig utmaning man har fått att hjälpa sitt barn... Mitt yrkesliv handlar i väldigt hög grad om kommunikaiton och jag har insett hur mycket vi låter vara beroende av den talade kommunikationen. Att då få lära sig av sitt barn att kommunicera på andra sätt är svårt men väcker många tankar och funderingar på många plan... Bara en sån "enkel" sak som empati.... Att ge och ta emot det när de talade orden inte räcker till...  Underbart att höra om Jonathans framsteg! Blir helt varm om hjärtat!
    Ja, det är inte lätt att vara tyst Tro mig, jag har aldrig haft lätt för det, men jag lär mig att vara mer närvarande i stunden och nuet än tidigare och lyssna mer än prata. Precis som Nilsfar, som verkar vara en ytterligt klok man (har läst mycket av hans inlägg tidigare också), säger så kan det vara så att man får vänta än längre än min Jonathans 30 sekunder...

    När jag kunnat har jag hjälpt människor vi umgås nära med - berättat hur vi kommunicerar med Jonathan och att de kan hjälpa genom att de kommenterar hans lek i ganska korta meningar.

    Det är en gudagåva (och en hel del hårt jobb också...) att han pratar idag. Jag hade önskat mig det under så lång tid, och när vi så började jobba med kommunicerande samspel och orden började komma. Jag vet inte vad jag ska säga - jag tror du förstår... helt underbart...

    Jag har ju fått en hel del material från Dr. Jim, som skickade mig ett paket från USA, och jag har hans ord på att jag får kopiera och distribuera det fritt. Om du vill kan jag maila kopior på det (måste bara lära mig scannern först...) och de filer jag fått från Linda på Äppelklyftig som hon översatt. Ett par av dem tilltalar mig väldigt mycket. Förutsatt att du inte har några problem med engelskan...?! Messa mig din mailadress eller maila mig på [email protected]

    Jag har inte sett att man kan lägga upp dokument på där jag skriver min hemsida, annars skulle jag lagt upp dem där.

    Lycka till
    Kram
    Anna
  • cruz

    Skumboll: Ja, utvecklingsförseningen finns med på läkarintyget.

    Jonathanmamma: Jättekul att höra om er sons utveckling . Hur går du vidare nu när din son pratar så bra? Finns det att läsa i bloggen kanske? Min son kan kommunicera i 5-6 ordsmeningar när han är motiverad men ofta känns det som om jag ställer alldeles för mycket frågor till honom i min iver att få igång en dialog. Hm, tänk att det ska vara så svårt att vara tyst och vänta in ibland.

Svar på tråden Autismtråd 9