Vi som förlorat i Plötslig spädbarnsdöd

ica003: Vi hör till NÄL (trollhättan) eller KSS (Skövde), vi bor mitt emellan. W är född på KSS men vi var inte nöjda med KSS så vi väljer NÄL den här gången. Båda sjukhusen lånar ut larm.

Hur har ni det med mvc-kontroller och så? Får ni låna larm från ert sjukhus?

jennijen> Vi hör till NÄL. Bra då kan man ju typ räkna med att få låna då, känns ju bra att få veta. Har liksom inte frågat än, när Zack dog var det inget prat om nästa barn. Och den här graviditeten är det inte direkt något "dalt", utan jag har samma och lika många kontroller som normalt. Är väl ganska dålig på att tjata, för det är väl det som krävs när det inte räcker att uttrycka viss oro, inte ens två blödningar har lett till extra kontroller utan man får beskedet avvakta...

ica: Vi bor i Lidköping och vi har ju ett eget sjukhus, det var läkaren som var ansvarig över W som sa att vi får låna larm nästa gång, vi skulle höra av oss till henne när det blev dags så skulle hon ringa NÄL. Ni kanske kan få till något liknande?

Jag tycker att det är synd att de inte kollar upp när du haft blödningar. Man ska inte behöva tjata, de borde förstå att man är orolig och att oron är rotad i något väldigt svårt. Vet inte om det är för att vår graviditet kom så snabbt efter W som de är så snälla mot oss eller om det är för att vår BM är en gudagåva. Men jag tycker att alla änglaföräldrar, oavsett när eller hur de förlorade sitt barn, borde få det de känner att de behöver för att klara av en graviditet och trivas någorlunda.

Sen kan jag ju säga att det finns en del läkare här som tycker att vi inte har något alls att oroa oss för den här gången. Förra graviditeten gick ju bra, var helt normal och W föddes frisk. Men jag känner att det inte räcker.. vi har ju lärt oss den hårda vägen att ett friskt barn som somnar inte alltid innebär ett levande barn som vaknar nästa morgon.

jennijen> jag tycker också att man borde få det man vill. Eller varför inte direkt sätta in (frivilliga) extra kontroller ända från början...och det verkar ju dessutom vara olika beroende på vilken del av landet man bor i...

Fama: Så hemskt det låter att ni vart påkörda! Var det allvarligt? Förstår att du är skakig i trafiken nu. Om ni har svårt för att bestämma er för en försäkring kan ni kanske be en vän hjälpa er, någon som står er nära som kanske är lite klarare i huvudet för tillfället?

ica: nä du har rätt. vi får prata om detta i den andra tråden!

Nu har det gått över fyra månader sen W lämnade oss och vi har fortfarande inte fått svar på obduktionen. De sa att det kunde ta några månader men jag börjar faktiskt bli orolig att de glömt oss. Kan de verkligen glömma och bör vi ringa och fråga? Hur har era erfarenhetersett ut kring obduktion och svar?

Är så trött på snön nu.. Vill att allt ska smälta bort så att vi kan få göra fint vid hans grav. *suck*

Jag ringde till obduktionen för ca 4 veckor sen eftersom jag tyckte att det dröjde. Vår Hanna somnade in den 23 augusti 2009. Där sa de att obduktionen var klar och svaret hade skickats till vårt sjukhus, KSS, i början av december. Jag ringde dit för att få tag i vår läkare där och fick en tid en vecka senare för att igenom svaret.
Dagen efter jag hade kontaktat obduktionen ringde ansvarig läkare därifrån och gick igenom svaret med mig per telefon. Allt blev kaos-jag var på jobbet helt oförberedd och det blev så hemskt att få allt som hänt upprabblat som fakta, som tur är har jag en förstående chef och arbetskamrater som stöttar.

I vårt fall känns det som att det var läkaren på KSS som hade glömt så jag tycker att du ska ringa om du orkar.

Linn Daggert: Det har varit jättejobbigt att det kom en graviditet så tätt inpå. Jag har varit och är jätterädd att det ska bli som om vi byter ut Winston. Har dåligt samvete gentemot honom för det. Och så är det svårt att inte blanda ihop dem och inte förutsätta att det alltid kommer att sluta med död. Direkt när han dog så sa vi att vi definitivt ville ha fler barn men det gick över fort (när jag fattade vad som hänt) fast då hade jag ju redan blivit gravid. Det är å ena sidan, fast å andra sidan är vi glada att vi inte behövde kämpa som jag kan tänka mig är påfrestande och tungt. Jag träffar psykolog genom mvc och vi jobbar mycket med sorgen över W och anknytning och glädje kring den i magen. Jag hoppas att jag om 5 mån har kommit en bit på väg och kunnat knyta an.

skrållan04: Vad arg jag blir! Hur kan de glömma? Och jag förstår att det måste varit jobbigt att få veta svar över telefon så, skönt att de är förstående och stöttande på ditt jobb. Fick ni sen ändå åka till KSS och gå igenom svaret en gång till med läkaren?

Jag är livrädd för svaret, så rädd att de ska ha hittat något som tyder på att vi kunde förhindrat det som hände, även om läkarna sagt att det inte tyder på annat än psd. Jag vill ringa och tjata om ett svar men ändå vill jag inte veta. Usch, så svårt och tungt.