vi hade inget från högstadiet, sen missade jag det i USA, men det från gymnasiet gick jag på!lite läskigt hur lika sig de flesta var! (förutom en tjej som blivit värsta baben! )
Heheh, vad intressant! Fick hon en massa uppmärksamhet eller? Vad hon måste ha gottat i sig det isåfall
alltså, nu gick ju jag humanistisk, så vi hade bara 4 killar till att börja med, varav 2 kom, men vi var allihop impade och sa det också.liten revansch tror jag.
jag fick f.ö lite revansch när jag träffade på ett gäng bonniga före detta klasskamrater från mellan- och högstadiet.de var inte helt snälla då och jag som pojkflicka lärde mig bita ifrån rätt bra. mitt skinn på näsan är ganska starkt nu.när vi sprang på varann på krogen för några år sen var killarna helt till sig och tyckte jag var så snyyyyyygg.njae, jag ser nog ut ungefär som jag alltid gjort -det är de som gått ner sig...
nej, inte utstött, men väldigt väldigt tillbakadragen och blyg.hela kittet som man kan åka på som tonåring, finnar, fett hår, glasögon. och så nu -wow!
jo, faktiskt.de tuffaste tjejerna i klassen när vi var 15 var iofs de som aldrig utbildade sig vidare, fick en radda barn med 4 olika pappor och blev tjocka, så i jämförelse med det är det kanske inte ngn jättekomplimang?
Joohoo då! Det var lite så för mig med Dvs att jag var lite som i din situation. Så jag vet hur det känns.