Domningar i halva kroppen

Attans B12 skulle jag bett om, har hört om det.

Doktorn tog ämnesomsättningsprov och beroende på provsvar får jag eventuellt remiss till neurolog...

Fast B12... när man har domningar i ansikte och arm... Jag är skeptisk. Och tycker inte man ska beställa prover hit och dit.

Tycker det låter bra att du får remiss till neurolog dock. Domningar i halva ansiktet och armen på samma sida ska man inte ha utan förklaring.

Varför inte det är bara några droppar blod och en tur till labbet. Är det akut kommer svaret snabbt.

Bättre att testa så man iaf vet vad man inte har tycker jag.

jag googlade lite..

www.utbrandhetshjalpen.com/forum/index.php

debatt.passagen.se/show.fcgi&conference=1500000000000022&posting=19500000001285059

www.utbrandhetshjalpen.com/forum/index.php

halsa.ifokus.se/Forum/Read.aspx

www.omkliniken.se/side2.html

www.prne.se/bilder/news0614.pdf

Du har inte varit med om en krock nyligen eller liknande som kan orsaka whiplash?

Min son har MS och han har domningar i ansiktet som kommer och går. Halvsidig ansiktsförlamning var ett av skoven han hade och domningar i armar och ben är mycket vanliga. Jag tycker du ska be om att få bli kontrollerad av neurolog för att utesluta neurologiska problem, inte för att det behöver vara MS utanför att vara på den säkra sidan.

Rent principiellt ska man bara ta prover och göra undersökningar som är befogade utifrån symptombild.

B12brist ger inte fokala känselbortfall utan en metabol påverkan på nervsystemet i allmänhet vilket medför exv domningar som inte korrelerar med en neroanatomiskt fokal lokalisation.

Man kan undra om det spelar någon roll i enstaka fall och se det som några droppar blod hit eller dit, en röntgenundersökning hit eller dit osv. Men eftersom alla hävdar sig vara det där undantagsfallet så får sjukvården stora problem med vad skattemedlen ska räcka till om "alla" får vara det där fallet där det inte spelar så stor roll om man kollar lite extra bara för att man är nyfiken/inte låter sin oro stillas av en bedömning utan lever i tron att det är labprover och röntgen som ska visa vad man har.

En diagnos är egentligen viktigast att ställa då prognosen förändras av om man vet vad det är eller när det finns behandling mot symptomen. Vissa diagnoser går itne ens att ställa förrän tiden gått och det visat sig vad som hände i fortsättningen. Tex kriteriediagnoser, där man kanske uppfyller några kriterier men inte alla. Två år senare kanske man uppfyller kriterierna och vips har man diagnosen, fast man egentligen haft sjukdomen hela tiden. Det blev bara inte bekräftat från början - eftersom det inte gick. Hade man satt diganosen redan då men inget mer hade hänt så hade man alltså satt fel diagnos. Hänger ni med.

Budskapet till TS är alltså: Lita på neurologen i att utesluta det åtgärdbara och se därefter tiden an utan oro. Alla av oss kan bli sjuka imorgon, i vad som helst, vi vet det bara inte ännu. En del som gått och oroat sig för diagnoser/en diagnos får helt plötsligt något annat som kom som en blixt från klar himmel. Andra får aldring någon ytterligare sjuka förrän de är gamla, oavsett om de oroat sig eller ej.

Jag tycker inte man ska ta prover till höger och vänster men om man faktiskt har problem så är det väl lika bra att kolla det mesta??

Min neurolog trodde inte jag hade min sjukdom som hans underläkare sa, kanske för att jag inte var alkoholist.

Men oftast har nog neurologen och andra läkare mest rätt.

Eftersom "samma syptom" (för ett otränat öga) kan uppträda vid massor av olika tillstånd så skulle man ju nästan alltid hamna i situationer där man skulle "kolla det mesta" som du skriver. För att sjukvården ska överleva och männsikor inte skadas/överkonsumera vård så måste vården befolkas av yrkespersoner som gör kvalificerade bedömningar och följer vissa rutiner och riktlinjer, enligt en logik och kunskapsbas som det har tagit dem minst 7 1/2 år att tillägna sig. 

Men det är ju rätt OT så vi kanske ska släppa det. Vill inte uppfostra dig utan bara belysa det här från en annan synvinkel.  

Min första tanke var också ms.. tyvärr! Hoppas inte, men kolla upp ordentligt. Kompisens mama har det. En aggressiv variant och hon blev fort rullstolsbunden. Kompisen fick sin diagnos för ett par år sedan. Hennes verkar inte alls lika aggressiv dock, hon har haft skov två ggr, med domningar i halva sidan.

jag har domningar i höger arm och ibland i ansiktet, detta tror dom beror på att jag är överrörlig och på gränsen till ehler danlos syndrom.
har även värk i leder-