Gick jag för långt?

du gjorde rätt, dock har jag aldrig stängt dörren för min lill stumpa men kommer nog den dagen det behövs oxå... 

Ni som säger att det är fel att bestraffa en 2 åring, när är det rätt att börja då???  bestraffning är ju en del av uppfostran, och har man tröttnat på att tjata och tjata så får man ju ta undan barnet...

Jag tycker att du overreagerade. Jag har inte haft problem med kastande, men det hander att min son slar mig. Da tar jag tag i hans hand/saken och sager allvarligt. S* jag vill inte att du slar mig, det gor ont. Det brukar racka, fast han ar inte i nagon trotsalder an. Kanske blir det svarare om nagra manader. Hade jag varit i din situation hade jag forsokt fa honom att hjalpa till innan konflikten startade, hade det anda blivit en konflikt hade jag vantat lite eller forklarat att vi maste stada och stadat upp och sen hade vi gjort nagot annat.   

Jag tycker att det kan hjalpa att tanka innan man gar in i en konflikt att "Det ar bra att du har en stark vilja, men just nu mast vi gora pa mitt satt".

  

Jag tycker inte att det var rätt att stänga dörren. Usch vilken känsla hos ett litet barn att vara instängd i ett rum och inte kunna komma ut.

Jag skulle ha tagit bort bollarna istället.

Att ett lite äldre barn kan bli skickat till sitt rum för att lugna ner sig tycker jag inte är något fel men att stänga dörren om en 2 åring känns inte rätt. Han är ju liten!

alla är människor och ibland blir man arg, och att stänga dörren är ju knappast de värsta jag har hört. om man kan komma ut av sig själv så är de inga problem.
Själv hade jag nog kanske inte stängt dörren, men de brukar ni ju inte göra. Men själva metoden verkar ju kanska bra om de funkar på er son. Jag tror man känner av sina egna barn ganska bra, och om man älskar sina barn gör man dom inte illa. Och de gjorde verkligen inte du.

haha ja försök med de du när ditt barn hamnar i en jobbigt trotsig period :)

Inte för långt enligt mig, Men det är bättre om du och din fru har regler som ni båda följer så slipper det bli konflikter. Sätt er ner och prata om hur ni ska agera vid vissa tillfällen så vet du ju hur du kan reagera nästa gång.

Ja, det är för långt.

I den bästa av världar hade du kanske kunnat avbryta och gå ut med honom (och kasta boll?) eller sätta er vid bordet och pyssla med något eller ta ett bad eller en film eller vadsomhelst, redan när han bara en eller par gånger visat att han inte kunde hantera sig själv och du kände att du började få slut på sätt att hantera det.

Kastandet är en del av utvecklingen. Det är inte okej att utföra varsomhelst eller hursomhelst men det är inte okej att straffa honom för att han inte har de gränserna klara för sig eller impulsförmåga nog att på egen hand hålla sig inom gränserna, utan där måste du vara aktiv med att avbryta och förhindra kastande på "fel" ställen och uppmuntra det på rätt ställen.

Aldrig.

Nej, bestraffning är inte en del av en normal uppfostran. Det man vill är oftast att barnet skall lära sig se konsekvenserna av sina handlingar, men den processen försvårar man genom att blanda in massa ovidkommande bestraffningar.
Man lär barn se och förstå konsekvenserna; riktiga äkta konsekvenser, av sina handlingar genom att synliggöra dem och ge barnen redskap att hantera de,. Och genom att helt förhindra dem som barnet är för ungt för att kunna hantera.
Man agerar; förebygger, förhindrar och avleder, istället för att stå och tjata. et är ditt ansvar som förälder att hindra barnet tills dess att barnet kan hindra sig själv. Att stå och be barnet hindra sig själv och sedan straffa det för att det inte lyckas är inte ett lämpligt sätt att uppfostra på.