• Laman

    Gick jag för långt?

    Har en liten kille på knappt två år som verkligen börjar bli trotsig. Han har börjat kasta saker och få utbrott ofta. Idag var jag själv med honom, och hela dagen var precis så. När min fru sen kom hem så var vi mitt uppe i en städning av en massa bollar som han hällt ut. Han låg och vred sig på golvet och kastade iväg de istället. Till slut orkade jag inte mer utan sa att han får gå upp till sitt rum tills han lugnat ner sig. När jag ställt honom på rummet så ställde jag mig i hallen utanför att stängde hans dörr och väntade. Han skrek förstås. När min fru kom efter så blev hon helt skogstokig över att jag hade stängt dörren.


    Nu till det jag behöver få kommentarer till. Gick jag för långt som stängde hans dörr? Överreagerade min fru? Min fru och jag är överens om att vi kan låta honom vara på sitt rum när han är som argast men dörren har aldrig stängts förut.
    All kritik är välkommen. Tycker ni att jag gjort fel så säg det!

  • Svar på tråden Gick jag för långt?
  • Hannah74

    Jaja, suck, vad gjorde du när ditt barn kastade hårda saker på dej (lekte..) och andra barn i närheten och när det inte fungerar att ta bort det han kastar för det finn tusentals saker i ett hem som ligger löst och kan kastas.
    Om du läst vad jag skrivit så har jag efterfrågat råd om hur andra hanterar när barnen "leker" våldsamt.

    Min som är väldigt motorisk och har varit tidig med det enligt bvc, och han började inte kasta saker förrän för några månader sen så tror inte att just att kasta hårda saker, med vilje, i pannan på folk, kommer utveckla hans motorik mer..


    Vårt mirakel JOHN 080226, Vårt under LINA 090503
  • lövet2
    Hannah74 skrev 2009-12-30 23:03:07 följande:
    Jaja, suck, vad gjorde du när ditt barn kastade hårda saker på dej (lekte..) och andra barn i närheten och när det inte fungerar att ta bort det han kastar för det finn tusentals saker i ett hem som ligger löst och kan kastas. Om du läst vad jag skrivit så har jag efterfrågat råd om hur andra hanterar när barnen "leker" våldsamt. Min som är väldigt motorisk och har varit tidig med det enligt bvc, och han började inte kasta saker förrän för några månader sen så tror inte att just att kasta hårda saker, med vilje, i pannan på folk, kommer utveckla hans motorik mer..
    Jag låter inte ett barn kasta saker på mig. Jag hindrar barnet i förväg eller flyttar mig så h*n inte träffar. Med så små barn har jag alltid ett halvt öga åt det hållet.


  • Sarah84
    lövet2 skrev 2009-12-30 23:22:27 följande:
    Jag låter inte ett barn kasta saker på mig. Jag hindrar barnet i förväg eller flyttar mig så h*n inte träffar. Med så små barn har jag alltid ett halvt öga åt det hållet.
    Hemma hos oss kastas inget innomhus. Utomhus går bra. Men inne kastas inget, jag vill hellst slippa köpa nya fönster osv bara för att ungarna ska kasta saker omkring sig.
  • PennyD

    Fel. Ett barn är aldrig trotsigt utan orsak. Försök ta reda på den istället. Det är helt ok att uttrycka sitt missnöje över beetendet. Men att isolera av någon är aldrig bra. Det är kränkande.

    - om du frågar mig.

  • Hannah74

    men åter igen- vi försöker självklart stoppa barnet innan han slänger, men vi kan ta ifrån honom allt och han hittar ändå nytt att kasta. Och självklart håller vi ett noggrannt öga på lillan så hon inte ska få kloss i huvudet, men jag kan inte sitta på golvet i 10 t/dag och fånga upp allt sonen har i handen, om jag ex står och diskar och de leker på golvet bredvid. Jättelugn och "snällt" och så får sonen en impuls och drar klossen i huvudet på lillasyster. Hur ska jag hinna det?
    tar självklart bort det han kastat då. Men då blir han ju "tvärtemot" och kastar allt han får tag i en stund.

    Därför undrar jag- har ni verkligen barn som i samma sek ni tar bort just det han kastar då- ger sej- och fortsätter lugnt med något annat.

    och om fallet är som med min son, som grabbar tag i allt och hivar iväg- hur hanterar ni det????


    Sarah84 skrev 2009-12-30 23:35:12 följande:
    Hemma hos oss kastas inget innomhus. Utomhus går bra. Men inne kastas inget, jag vill hellst slippa köpa nya fönster osv bara för att ungarna ska kasta saker omkring sig.
    Och hur gör ni för att hindra en 22 månaders fr att kasta, tjat fungerar inte på vår.
    Vårt mirakel JOHN 080226, Vårt under LINA 090503
  • 5busar

    Hade du varit far till mina barn så hade jag föredragit en stängd dörr än vad som hände min son då han var 2½ år, hans pappa blev trött och irriterad över att han hällde med vatten i badrummet och slet tag i hans arm så att han skadade ett liniment i axeln. 


     
    När barnen gör tokiga saker eller får utbrott så får de sitta vid bordet en stund och lugna ner sig. Antingen sitter jag med bredvid eller så håller jag på med något vid bänken, men jag finns hela tiden i närheten.
    TS. berätta för din fru vad som hänt från börja så kanske hon ser helheten och inte bara en smula av vad som utspelat sig.
    Jag arbetar på en småbarnsavdelning på en förskola och våra små på 18 månader har inga problem med att hjälpa till att plocka tillbaka de olika leksakerna på sina platser, bara man är med som vuxen och uppmuntrar och hjälper till.
  • Sarah84

    Hannah74 Självklart har dottern kastat saker. Allt lär de sig ju inte första gången man säger de. Men har gått väldigt bra. Varför skulle de inte gå lika bra att lära dom det somm allt annat de inte får göra? De lär sig till slut, vissa är snabbare än andra =)

  • SaraBjörndahl

    De måste finnas en gräns för hur man får bete sig å inte... jag hade gjort samma sak för att visa att han gjorde va fel, din fru ska inte lägga sig i de fören du har släppt ut han och kanske gett han en kram eller vad du nu gjorde!
    Så får ni prata om de efteråt! så anser jag de!

    Jag har två tjejer på 13 månader och när dom är olidliga så lägger jag dom i sängen, sen när jag tar upp dom igen så e de som vanligt, men att jag markerar att man inte kan hålla på så... och jag vet att folk inte tycker att man kan säga till så små barn men de kan man.....! Man kan inte låta barnen styra föräldrarna!

  • Hervor 1
    SaraBjörndahl skrev 2009-12-31 10:25:45 följande:
    De måste finnas en gräns för hur man får bete sig å inte... jag hade gjort samma sak för att visa att han gjorde va fel, din fru ska inte lägga sig i de fören du har släppt ut han och kanske gett han en kram eller vad du nu gjorde! Så får ni prata om de efteråt! så anser jag de! Jag har två tjejer på 13 månader och när dom är olidliga så lägger jag dom i sängen, sen när jag tar upp dom igen så e de som vanligt, men att jag markerar att man inte kan hålla på så... och jag vet att folk inte tycker att man kan säga till så små barn men de kan man.....! Man kan inte låta barnen styra föräldrarna!
    Det handlar inte om att låta barnen styra, det handlar om att välja hur man guidar sitt barn fram till ett socialt acceptabelt beteende. Att syssla med rena bestraffningar hör sannerligen inte till de bättre sätten, tyder bara på dålig fantasi och inlevelseförmåga hos föräldern och personligen hade jag känt mig otroligt misslyckad i den situationen om jag agerat så.
  • Hervor 1

    TS, jag tycker absolut att du gick lite för långt. Att "mota olle i grind" är det allra bästa men det är givetvis inte alltid man hinner med i små barns emotinella svängar
    Går det inte att ta bort saken som han exempelvis kastar så ta bort din son från hela situationen. Att ta in honom på rummet behöver inte vara en dum idé men lämna honom inte ensam där. Jag tycker att det vore bättre att vara tillsammans med honom på rummet och hjälpa honom att lugna sig.
    Min övertygelse är att små barn inte skall behöva hantera starka känslor ensamma, det skall finnas en vuxen närvaro och hur passiv eller aktiv du som förälder kan vara i de situationerna beror på sammanhanget och ditt barns behov just då.

Svar på tråden Gick jag för långt?