Gick jag för långt?

Ja du, egentligen vill jag säga att man inte bör stänga in barn (oavsett ålder) någonstans, och speciellt inte på deras eget rum där dom föromodligen sover och bör känna sig trygga.

Men jag har förståelse för att humöret rinner över då och då. Man är inte mer än människa och blir man riktigt arg så anser jag att det är bättre att stänga in barnet och ta några djupa andetag än att man (t.ex.) skulle ge barnet en örfil

HAHAHA! du stängde bara dörren, du gick definitivt inte för långt.

Han öppnade dörren själv nästan direkt och då sa jag åt honom att han fick vara kvar där tills han lugnat sig. Då stängde han dörren själv. Sen efter ett tag öppnade han dörren igen och kom ut. Då frågade jag om vi skulle gå ner igen och han sa ja. Och jag brukar alltid hjälpa honom och visa honom hur man plockar undan efter sig. Denna gång inte tillräckligt dock. 

nja... här stängs dörren endast om han sitter och gapar och skriker bara för att göra det. gapa och skrika får man göra på sitt rum med dörren stängd så ingen annan behöver lyssna.
nu har han haft en extremt grinig period där han grinat för allt mest hela tiden, då går han själv in på sitt rum och stänger dörren, gråter högt högt en stund för att sedan tvärsluta och komma ut och berätta att han har skriktit färdigt nu

men om han som tvååring kastat leksaker när två personer försöker städa så hade jag nog valt att den ena hade tagit honom därifrån och gjort något annat istället.
men eftersom jag är ensamstående så hade städandet fått vänta tills han lagt sig om han hade gjort så.

Eh ja... du gjorde fel!

Fel 1: Du ställde för höga krav på en tvååring

Fel 2: Du bestämde dig för att straffa ditt barn

Fel 3: Du väljer att skicka honom till rummet, dvs en form av skamvrå. Det är både kränkande och förlegat.

Fel 4: Du stänger in honom. En tvååring? Du stänger in en tvååring som straff för att han inte städade så bra som du ville.

Nu hade min man aldrig någonsin gjort något sånt, men hade han det så hade jag inte förlåtit honom på länge!

Vi har en "skämshörna" under trappan i hallen, där har hon koll på vad som sker men samtidigt inga "roliga" saker att leka med.
 slarvar hon vid matbordet och vet att det är skämshörna på g  tror jag att barnen sätter det i system att bråka för att få "gå till rummet å leka" därför har vi en väldigt trist plats där man kan sitta och fundera över vad som hänt och sedan diskutera vad som hänt när man lugnat ner sig. funkar bra för oss. sätter äggklockan på lika många minuter som ålder..

Va? Vi har en snart tvååring och han blir väldigt trotsig ibland och kastar sakerhårt både på oss och lillasyster. Vi försöker med allt möjligt och ibland så ställer vi in honom på hans rum och säger att han får vara där inne tills han lugnat sej lite.
Han förstår det alldeles utmärkt och vi stänger dörren i 1 minut, sen får han komma ut. Men under den minuten har han oftast blivit lugn igen och sitter glatt och leker med sina bilar och skrattar när vi kommer in, och har inte alls lust att komma ut.

har han gjort ex lillasyster illa med sitt kastande så får han "be henne om ursäkt" vilket är att han klappar henne på huvudet. Har han bara varit "vild" och kastat saker och vägrat sluta, så öppnar vi bara dörren och förklarar igen (går ned på knä och pratar med honom) och sen är det inget mer med det.

Hur gör ni?

Vi har provat "allt" men detta verkar vara dte enda som fungerar eftersom han liksom kommer in i "loopar" då han inte går att prata med alls, och avbryter man det då helt- som när han får gå in på sitt rum, så kommer han liksom ur det humöret.

däremot känner jag ibland att det är dumt att han får gå till sitt rum, men vi säger mest att: Nu får du leka lite ensam när du inte är snäll mot lillasyster.

Jag har ingen aning om hur jag ska hantera det annars..?

däremot känner jag ibland att det är dumt att han får gå till sitt rum

Menar alltså att det känns lite fel eftersom hans rum som sagt var inte ska vara ett ställe han ska till när han varit dum, men vi har inte så många andra ställen att välja på, dessutom lekar han ju ofta i sitt rum ändå- så det är ju inte så att han tycker det är ett "skamrum"