Gick jag för långt?

Avvisande barnuppfostran är aldrig ok!
(Mer än möjligen i nannyprogram där man hänger ut barn i ett anglosaxiskt samhällssystem där fortfarande aga är tillåten!)

http://www.pedagogiskamagasinet.net/main.asp?ArticleID=346367&CategoryID=3569&ArticleOutputTemplateID=94&ArticleStateID=2&ParentID

Så ja, ts - du gick för långt med din ambition att uppfostra en liten 1-åring!

Så bra länk! Tack snälla du. Lars H Gustafsson är så bra. Dessutom är han en av få för allmänheten kända, som faktiskt bryr sig om evidens.

Ja han är en guru och som sådan en otrolig opinionsbildare som bla ifrågasatt de föräldrautbildningsprogram (några nämns i artikeln) som i ett hårdnande politiskt klimat gått som en löpeld över landet men numera ifrågasätts även av Folkhälsoinstitutet i vart fall i de delar som handlar om time out och avvisning ...
Lars H har även under det senaste året ifrågasatt Anna Wahlgrens stundtals stolliga insomningsmetoder (mer därom i hans blogg http://larsh.wordpress.com/ )

Vilken otroligt pappaförebild han är (8-barnsfar dessutom)! Det kan man fra läsa om i hans bok Barnapappa (nu skall jag sluta strössla kred om honom!

Det är ett väldigt känt faktum att barn som inte får den uppfostran de behöver (och tänkt nu på att alla barn inte är exakt likadana, och att alla barn därför inte behöver exakt samma sak - Detta gäller även i uppfostringsbehov) har svårt att klara sig ute i verkligheten när de blir vuxna. Alltså: Ett barn som inte stoppas på det sätt det (barnet+situationen) kräver har lättare att utveckla tendendes till att bli kriminell. Så var saknade mitt inlägg logisk koppling? Visst, man kan säkert sitta och vara överpedagogisk och ge en 15 minuters föreläsning för vissa barn, medan det helt enkelt inte fungerar så på andra barn.
Och jag kräker ur mig här för att ni tjatar om att alla barn har bli rätt att bli respekterade (Och ja, naturligtvis ska man respektera barn) MEN respekt är olika saker, man ska inte springa runt och överrespektera folk och deras uppföranden till höger och vänster, detta gäller även barn. Och så länge man inte slår ett barn, eller utsätter barnet för psykisk misshandel, så länge ska inte några överduktiga familjelivs-morsor tala om för en att man gör fel. Han gjorde det situationen och barnet krävde just då.
Min egen fantasi säger du... Du menar den som är baserad på fakta, framtagen av forskare och samhället i stort va?
Usch.

Ja, din fantasi, säger jag. Den som gör att du inte läser det folk skriver utan istället omtolkar det till att de förespråkar att t.ex. "ge en 15 minuters föreläsning", "muta med godis, eller helst av allt inte säga något alls" "Låt ungen härja fritt" "aldrig tappa tålamodet", "kasta sig åt sidan för saker som kommer flygande mot en" etc.

Hade du läst och förstått vad de faktiskt skriver så garanterar jag att du inte skulle blivit det minsta kräkfärdig.

Det var faktiskt en som sa att man skulle faktiskt skulle ducka när ungen kastade något. Och flera har sagt att det är fullkomligt förbjudet att ge barnet ett "straff" (så som mattsittning, få vara inne på rummet i några minuter, sluta leka, bli ifråntagen sådant man kastar). Och motsatsen till sådana "straff" måste ju vara antingen mutor, ge långa föreläsningar eller låta ungen härja fritt. Så var har jag fel? Om du läser från sida ett så lär du förstå vad jag menar. Sen överdrev jag lite, ja. För att dra det till sin spets. Men hade inte speciellt mycket med fantasi att göra. Mer ilska över folks ignorans gentimot det sunda förnuftet. Och vadå? Ni tappar ju aldrig tålamodet! Aldrig någonsin! Eller så är ni för "perfekta" för att någonsin få för er att säga det till någon.

Jag tappar tålamodet. Det gör jag. Jag handerar det med att be om ursäkt mot den som drabbas oavsett personens ålder. Jag är glad över att kunna lära mitt barn att det är ok att be om ursäkt när man gjort något fel.
Jag avbryter aktiviteter som inte fungerar, dock inte som bestraffning. Om du vill veta lite mer om hur man kan fostra barn utan kränkningar och i med målet att fostra starka, harmoniska människor rekomenderar jag att du läster Jesper Juuls böcker. Till skilnad från att bara agera efter sitt eget "sunda förnuft" använder han sig av klinisk erfarenhet och evidens för att backa upp sina teorier.

Jag har haft god hjälp och fått insipiration av böckerna och rekomenderar dem verkligen.

Har man en sådan hemsk attityd som vissa har i den här tråden gällande barnuppfostran kanske man bör hålla sig i de anglosaxiska länderna som någon tog upp som exempel, och kör man likt förbannat med det förhållningssättet här i Sverige då får man nog stå ut med en hel del diskussioner! HÄR är det inte på långa vägar lika accepterat att straffa, håna och slå barn som om de vore varelser varken utan kompetens eller känsla!

Vilket jag är jäkligt glad för!

Svar på TS: Ja du gick för långt.
Helt vansinnigt för långt då du har att göra med en 1-åring!

Ja, om man nu inte har hunnit hindra barnet från att kasta så vore det rätt korkat att inte ducka. Det betyder förstås inte att man har som strategi att ducka istället för att hindra barnet från att kasta saker. Nej, det stämmer att det inte är acceptabelt att använda bestraffningar. Man kan inte lära barn vad som är rätt och fel genom att själv bete sig fel.

Det du har fel i är helt enkelt ditt antagande om att om man inte gör A så måste man göra Ö. Men B, K, R, och alla de andra däremellan A och Ö då?

Du har inte dragit någonting till sin spets utan du har bara visat total okunskap om vad alla föräldrar som fostrar utan att kränka barnen egentligen gör...

Även jag rekommenderar dig att läsa Jesper Juul, Lars H Gustafsson mfl.Jodå. "Vi" tappar humöret. Och "vi" gör saker som inte är de bästa för våra barn heller. Men då ber vi dem om ursäkt istället för att lägga över skulden på barnen och påstå att barnen "kräver" det.

Och det är rätt stor skillnad mellan att å ena sidan tappa tålamodet och då ta ett steg eller två över gränsen och att å andra sidan rekommendera föräldrar att i vardagen behandla sina barn på ett sätt som faktiskt inte är okej, utifrån allt det man idag vet om barns utveckling och lärande.

Okej, okej, okej. Jag ser mig själv som besegrad och låter er perfekta föräldrar ta över debatten, ni vet bäst, ni är bäst, ni är störst, ni är vackrast och gud förbjude om någon skulle ha en syn på något som inte stämmer överens med er syn på det hela.
Så som sagt: Denna värdelösa, hårt uppfostrande, totalt okunniga, anglosaxiska mamman som förespråkar barnmisshandel, ska inte störa er längre. Ha ett bra liv och jag hoppas att era barn får den hälsosamma synen så att de aldrig någonsin säger till någon om någonting. Hälsosamt och bra, ingen som blir misshandlad där inte.

God natt och hejdå.

Som sagt, jag kanske är en av de få här som har facit på att jag varit en rätt ok mamma om än långt ifrån perfekt (det behöver man inte vara) men jag har aldrig vrålat okontrollerat i ilska åt mina barn och jag har aldrig kränkt dem genom att avvisa dem till ett "reflektionsrum" eller "skämspall"!

Lars H Gustafsson har också en väldigt bra "Time out-skola" i sin blogg. Här är den som pdf:

http://larsh.files.wordpress.com/2009/02/timeout-som-metod-i-barnuppfostran.pdf 

Massor av bra råd om hur man kan hantera situationer som den i ts på ett bra sätt.

Laman

Här verkar det gå hett till haha men ta det lungt, att du skriver en fråga visar att du är engagerad och vill  gör rätt vilket är jättebra.
 
Det som är viktigt är att du och din tjej är överens om hur ni ska uppfostra ert barn!
 Och hon/du ska aldrig visa att ni har olika åsikter inför barnen, det utnyttjar dom till sin fördel direkt, våra barn är smarta, jättesmarta och det ska vi vara glada över!

Att det ni gör  inte kränker eller är hotfullt.
Att barnet informeras innan konsekvensen kommer tex -Slår du en gång till så får du sitta på stolen i köket i 2 minuter. Och varför man får sitta där.

Jag tror att barnen finner trygghet i att veta reglerna, dom kanske inte alltid följer dom men dom vet om reglerna.

Jag skulle må jättedåligt om reglerna på min arbetsplats ändrades hela tiden och chefen hade regler som styrdes av han humör.

En glad

Helt klart en intressant diskussion!

Ditt sätt är oxå bra tycker jag.

Jag tycker att olika situationer kräver olika handlanden. Visst har jag tid så sätter jag mig gärna med Peppe i knät och rider ut stormen.
Men det är inte alltid så lätt och har man tex ett barn som ständigt testar gränser så har man inte en ängels tålamod och jag ser inte fara med att göra på detta sätt.

Endast föräldrarna kan göra dessa beslut och man kan inte dra alla barn över en kam, att alla skulle bli kränkta, utan det beror helt på situationen.

Efter att ha läst dina inlägg så är dina åsikter helt klart intressanta, men jag håller inte med dig i allt.

Skulle man inte vara konsekvent och barnet skulle få sitta på pallen var o varannan dag är metoden inte bra alls för då är man ju tydligen konsekvent.

Men sker detta någon gång då o då eller under en period då man tar tag i en frustrerande situation är metoden bra enligt mig.

Men all uppfostran är en balansgång som är mycket svår och man får fundera mycket och gå tillbaka till sig självt hur man sjulle ha reagerat på behandlingen.

Men tydliga regler gör att ett barn inte bråkar o testar gränser lika mycket, det är viktigt att komma dit snabbt så barnet inte hamnar i en ond cirkel med bråk.