Vi som har prematura sammandragningar

Ja hur överlever man flera veckor på sjukhus? Vet inte men nu har jag legat inne i 5 veckor o jag andas i alla fall fortfarande... Skulle nog som många säger vara svårt att vara stilla på samma sätt hemma, men nu är det mindre än 2 v kvar tills jag kanske kan få åka hem!!!!!!
V26 + 2 idag så läget är ju ett helt annat än när hela vårt elände började (TTS m operation o ena tvillingen dog osv...) på annandag jul. Så trots allt känner jag mig hoppfull att vi ska komma hem med en pigg tjej till slut
Alla har full rätt att klaga! Jag tycker vissa dagar att det är mest synd om mig i hela världen men inser att det finns oräkneliga situationer som vore värre...

Hemma igen Livmodershalsen har förkortats med 1,5 cm, men ingen större fara. Skulle åka in om det drog igång.  Trött nu

Undrar fortfarande hur lång min livmoderhals är. Den har mätts en gång, den 25 december, och då var den 30 mm lång. Vad är normalvärdet? Nån av er som vet?

Som längst har min varit 5,5 cm, läkaren sa att det är möjligt att den kan bli 6 cm, men troligen inte mer. Vet inte vad 'normalvärdet' är.

Gersemi:

Pilea: Måste ha varit otrolit skönt att dottern stannade så mycket längre! Fick ni med henne upp på BB direkt eller blev det neo där med? Har ju som sagt sluppit neonatalen själv, men funderar på hur det skulle bli om det blir så... Allra helst som vi bor i Västerås som haft vissa bekymmer med sn neonatalavdelning...

AsaLu: Låter som att ni varit igenom en himla pärs! Beklagar verkligen att ni miste ert ena barn. Det finns ett änglarum här på FL som faktiskt varit en stor hjälp för mig, om du känner att du behöver lite extra stöd kan jag rekommendera det! Känner igen det där med att dagarna går, oavsett vad som hänt. Och man hänger med, även om man inte har en aktiv del i det. Det var så jag kände när vår ängel fötts. Hoppas att allt går väl med er lilla tjej

Ego: Så trött, så trött. Som vanligt. Är dessutom gräsänka idag, sambon jobbar för fullt, det var nåt bröllop idag har jag för mig. Funderar över gårdagens resultat. Som sagt, ingen fara än, men har ju ändå krympt 1,5 cm. Det tyder ju på att det kommer att fortsätta krympa, precis som tidigare, så det kanske är till att börja stålsätta sig? Jag håller fast vid att om man kan förbereda sig, så är det helt klart bäst att göra det. Inte för att jag vill ta ut någon olycka i förskott, utan jag vill inte att olyckan ska bli så stor, att chocken ska drabba en igen. Stressen som kom, och rädslan, första gången var obeskrivlig, och den hjälpte knappast till att stoppa förloppet!

Hm, det är lättare att skriva till er om detta, för ni fattar vad jag menar. Det känns ltie svårare i änglarummet, för där är fokus på lenande barn. Så länge de lever är allt överkomligt. Vilket såklart är sant, men jag måste liksom få ta till mig detta, förbereda mig.

Gersemi:

Nu har vi kalasat färdigt här hemma o jag satt som en prinsessa i min fåtölj o blev uppassad Alla gäster var duktiga o hjälpte till att städa undan efteråt, hi hi! Skönt att ha det överstökat.

Idag går jag in i v.28 (27+0), 2 trimestrar avklarade o bara 1 kvar

Grattis Pilea, måste kännas så skönt!
Vecka 28 är mitt hägrande mål just nu (är i v25+4) men för mig ingen bra helg... jag kan inte kliva ur sängen förrens magen blir sten hård och det sticker och ilar i min livmodertapp. Har velat fram o tillbaka om vi ska åka in men avvaktat.