Vi fortsätter, Bf aug 10

skojar du??? hot e aldrig roliga... jag skulle anmäla d nu, d e juh inte klokt!! ja nu e ni juh två i samma kropp.. ja helt ärligt vet jag inte, han kanske hade kortet, men jag tycker iaf att d går lite väl långt om han väljer att dra och inte sova hemma... så upprepas d så flyttar jag, för jag tänker inte ta d.. även att jag e riktig pain in the as just nu...men d sista han sa innan vi la oss va att vi kanske borde åka ner på spa i varberg och lämna allt här hemma =0) d e mycke med jobb, min skola.. sen har vi flyttat och renoverar samtidigt. så d sätter prov på förhållandet ordentligt nu!

hej allesammans, här hemma är det fullt upp. Bråkar med skolan där det verkar gå snack bakom min rygg om mina barn, så det blev ett långt samtal till rektorn igår, och det är inte slut än. Sen vände sig jag o Mannen emot varann också så här har det vart fullt med diskussioner i tre dar nu, känner mig arg sårbar o ensam just nu. Han påstår nu att han ska skärpa sig o va lite mer ödmjuk men det är tyvärr  inte första ggn det löftet flyger ur mun på den. Jobbigt att ha ett handikapp som inte syns utåt och behöva slåss för sina rättigheter eller förståelse i vissa sammanhang! En sak ute som jag sa, men när man ska behöva försövara sig hemma med!! Nää fy, så igår vart ingen bra dag o jag var mest upprörd och låg med en stenhård mage med grin i halsen. Idag känns allt bättre. men jag har ställt in frittids för mina barn nu, tills utredningen är färdig med vem som säger vad eftersom alla skyller ifrån sig, och jag känner inte att det känns okej att lämna mina barn hos människor jag inte litar på. Så nu har jag fått ställa in mitt program med sjukgymnastik o samtalen oså tills vidare. Hoppas allt löser sig på bästa sätt. nu är jag bara övergiven och stressad känner jag. Packade hans vecka och sa att han fick bo i sitt place över helgen o tänka på hur han vill ha det hemma, och vem han vill vara som partner och pappa. och främst som stöd i graviditeten han själv har önskat så mycket.

Själva bråkar vi med en del. Jag står inte äns ut med min egen kroppsdoft just nu och änn mindre med nån annas så det blir ingen samvaro alls. Jag saknar det så jag håller på att dö. Vill bara kyssas och ligga nära och gosa in näsan i halsen men mår så illa av doften av hud. Han känner sig oälskad. Detta resulterar i att jag ligger med handen om honom vänd bort från honom. Skitknepigt. Hoppas det går över snart.

Jag har också ganska mycket sammandragningar dock mest när jag åker bil. Väntar tredje barnet så det kan vara så att jag är extra känslig.Som jag skrivit förr så hade jag mycket sd med tidigare barn men då började det i vecka 16 och denna gången har det redan hållit på i några veckor.Orolig är jag dock inte för jag vet att det inte är farligt såvida man inte har ont men jag var fruktansvärt nojig tidigare, speciellt med första barnet.

Tusen tack för ditt svar, hade detta med min dotter åxå men inte så tidigt som nu, å jag som vart lite nojjig innan fick ju vatten på min kvarn direkt. Jag har läst lite överallt nu att så länge dom inte gör ont eller håller i sig så ska det inte vara ngn fara.....men det e ändå skönt å höra andra i samma situation, känner sig lätt ensam i det annars...har ju som sagt hört att man känner av det tidigare då man fått barn tidigare...hoppas att det e så enkelt... tack igen för svaret...